När jag kom hem från jobbet möttes jag av en hund som jag aldrig sett förut. Det var väldigt lik en lagotto, men helt grå i pälsen, så jag trodde fört det var en lagråtto. Frun berättade emellertid strax att det var Ia som hade lekt utomhus. Och då undrar jag, har dom en grafithög som hundarna får gräva i.

Till middagen hade vi eftersläntrare från söndagens kafferep, dvs sådana som inte kunde komma då. Dom kom idag, och vi bjöd på middag och sju sorters apa kakor. Det blev lite tråkigt för Ia och hon ville vi skulle göra något. Men gästerna stanande så länge så att när de åkte hade klockan blivit redan "morden i Midsomer". Vi spelar in, tänkte jag, och så tar vi en lång hundpromenad. Det sista gick bra, vi gick över en timme, men det första gick det sämre med. Jag lyckades inte spela in TV-programmet, men vad är väl en mord jämfört med en hundpromenad?

Ett kärt ämne som jag skrivit om tidigar är barnuppfostran. Jag tror det mesta är sagt i ämnet, men jag kan inte låta bli att reflektera över vad jag hörde i kön till lunchen idag. Eftersom jag var ute och köpte burvagn bestod lunchen idag av tillplattad stekt köttfärs, bröd och friterade potatisstavar (Hamburgare på Max), och i kön bakom mig stod två mammor med sina barn på mellan ett och kanske tre år. Treåringen måste ha varit väldigt besvärlig för plötsligt hör jag hur mamman höjer rösten och och säger åt henne -Låt bli det där, hemska unge!! Sedan frågar hon sin väninna -Får man aga barn?, och slutligen tappar hon tålamodet och säger till sitt barn -Nu håller du i barnvagnen och går inte en meter härifrån, annars går jag ut i bilen med dig!!! Jag övervägde att vända mig om och tala om för kärringen att sådana uppfostringsmetoder använde man på hundar för 20 år sedan. Idag arbetar man inte så mycket med hot och våld vid felaktigt beteende, utan man belönar rätt beteende i stället. Kanske att det skulle kunna funka på barn också. Men kärringen såg alldeles för hemsk ut, så jag sa inget utan tog min hamburgare, satte mig under ett parasoll och begrät dagens småbarnsföräldrar. Annat var det på min tid, då brydde vi oss om våra barn.

På uställningen i Västerås förra helgen kom vi efter mycket funderande fram till att vi skulle köpa en burvagn att dra Ias bur och all annan brôte på när vi är på uställningar. Men när vi kommer bort till Häromis tält är den vagn vi vill ha slutsåld. Att beställa via nätet är dyrare, och nästa utställning som vi skulle sammanstråla på var Stora Stockholm. Men av Karin fick vi ett tips om att det såldes en sådan vagn på Blocket, och nära oss var det också. Och trots att annonsen var från 9 juli fanns vagnen kvar. Och nu har vi varit och hämtat den. KANON, och tack så väldigt mycket Karin för hjälpen.

Igår glömde Ellas mamma sin jacka hos oss efter kafferepet. När jag ringde i morse för att berätta det sa hon att hon hade gjort det med flit, så att dom skulle kunna få komma och fika en gång till. Men dom planerna tog jag raskt ur henne genom att säga att vi kommer över med jackan ikväll, lagom till middagen. Så då åkte vi över till dom (det tar ungefär en halvtimme med bil), och på vägen dit passade vi på att besöka en stor sportaffär och köpa en GoreTex-jacka till frun också, så nu lär det väl aldrig regna mer. Dom har som sagt bullterriern Pucko, och sist vi besökte dom kom Pucko och Ia bra överens. Och så även idag. Pucko väger runt 35 kilo, men det fungerar. Jag blev bara lite rädd när dom började busa lite våldsamt med varandra. Så länge dom jagar varandra är det ingen fara för Ia hinner väl undan, men ska dom börja ställa sig på bakbenen mot varandra är det inge bra längre. Hur som sagt, det fungerade fint, och jag tror att både Pucko och Ia blev extra trötta av att leka med varandra och av den promenad vi gjorde tillsammans. Dessutom hade vi det väldigt trevligt. När vi kom hem funderade vi på om vi fick med oss Ias matskål hem, och såg för ett ögonblick hur dom skulle komma hem till oss på middag i morgon, men så hittade vi skålen i bagageluckan på bilen.

När jag skulle promenera hund i fredags kan man säga att det regnade en del. Med andra ord, jag blev jävligt blöt. Eftersom jag planerar att ha hund de kommande 40-50 åren bestämde jag mig då definitivt för att investera i en riktig regnjacka. Så i lördags inhandlades en snordyr jacka med GoreTex-membram. Och nu när man är rustad, har det regnat sedan i lördags då? NÄ!! (Jo lite, men bara så korta skurar att jag aldrig hann få fram jackan, ta på mig den och springa ut)

När vi köpte vårt hus för sisådär 5 år sedan, möttes vi i två rum av en linoleum-matta, från tiden då huset byggdes (dvs 1965). Vi ställdes då inför två alternativ. Riv ut mattjäveln och lägg dit något nytt, eller stå ut med skiten (den ligger ändå bara i våra barns rum så det är väl inte så noga). Dock uppenbarade sig ytterligare ett alternativ. Vi läste i någon inredningstidning att man kunde måla på en linoleummatta. Så vi begav oss till färghandeln i byn för att diskutera saken. Dom sa att visst kan man måla en linoleummatta. Och det håller för normalt slitage, men kanske inte om man har en hund som spinner loss på golvet. -Inga problem sa jag, vi kommer ändå aldrig att skaffa hund.

Idag var det alltså en kafferepsdag. Ia har inget emot vare sig kakor eller gäster. Det blev inte så mycket promenerat under dagen, men det var många som kelade med Ia. I synnerhet Ella. Ellas flock har en bullterrier, och jag kan säga att en bullterrier är tåligare än en lagotto, så Ella var van att man kunde lugga en hund rätt hårt, och hålla sig i hundens öron när man reser sig upp. Men som sagt, det gick bra.

På kvällen skulle vi spåra med Ia. Frun hade lagt två spår som skulle vara enkla .Det var dom, nästan, och Ia gick ganska bra i bägge spåren. Sedan gick vi hem och ägnade resten av kvällen åt pälsvård. Reda ut tovor och klippa. Ia var väl inte helt förtjust i det

Idag har jag återigen varit jävligt otidsenlig. Jag har bjudit släkt och vänner på kafferep i trädgården. Om man googlar på kafferep kan man läsa på flera ställen att kafferep är otidsenligt. I så fall tycker jag om att vara otidsenlig. Det är oerhört trevligt att sitta ute i trädgården och slafsa i sig sju sorters kakor. Dessutom hade vi tur med vädret. I år igen. I år är det sjätte året vi har kafferep i trädgården, och hittills har vi alltid kunnat sitta ute. Något år slutade regnet precis innan vi skulle börja fika. Ett annat år fick vi rusa in för det kom ett strörtregn, men då hade vi redan fikat klart. I år slutade det regna en timme före gästerna anlände.

Sju sortes kakor hade vi givetvis, men ingen tårta. Min erfarenhet är att folk i allmänhet inte är så tårtsugna mitt i sommaren. I ställe bjöds det på bullar, kardemummakaka, hallongrottor, havreflarn, cocos-drömmar, bruna bröd och sandstorm. Bland gästerna fanns lilla Ella, som Ia kanske inte var stormförtjust i, men dom blev i alla fall inte osams.