Idag var det alltså en kafferepsdag. Ia har inget emot vare sig kakor eller gäster. Det blev inte så mycket promenerat under dagen, men det var många som kelade med Ia. I synnerhet Ella. Ellas flock har en bullterrier, och jag kan säga att en bullterrier är tåligare än en lagotto, så Ella var van att man kunde lugga en hund rätt hårt, och hålla sig i hundens öron när man reser sig upp. Men som sagt, det gick bra.

På kvällen skulle vi spåra med Ia. Frun hade lagt två spår som skulle vara enkla .Det var dom, nästan, och Ia gick ganska bra i bägge spåren. Sedan gick vi hem och ägnade resten av kvällen åt pälsvård. Reda ut tovor och klippa. Ia var väl inte helt förtjust i det

Idag har jag återigen varit jävligt otidsenlig. Jag har bjudit släkt och vänner på kafferep i trädgården. Om man googlar på kafferep kan man läsa på flera ställen att kafferep är otidsenligt. I så fall tycker jag om att vara otidsenlig. Det är oerhört trevligt att sitta ute i trädgården och slafsa i sig sju sorters kakor. Dessutom hade vi tur med vädret. I år igen. I år är det sjätte året vi har kafferep i trädgården, och hittills har vi alltid kunnat sitta ute. Något år slutade regnet precis innan vi skulle börja fika. Ett annat år fick vi rusa in för det kom ett strörtregn, men då hade vi redan fikat klart. I år slutade det regna en timme före gästerna anlände.

Sju sortes kakor hade vi givetvis, men ingen tårta. Min erfarenhet är att folk i allmänhet inte är så tårtsugna mitt i sommaren. I ställe bjöds det på bullar, kardemummakaka, hallongrottor, havreflarn, cocos-drömmar, bruna bröd och sandstorm. Bland gästerna fanns lilla Ella, som Ia kanske inte var stormförtjust i, men dom blev i alla fall inte osams.