Idag har det inte blivit så mycket roligt för Ia. Jo, förmiddagspromenaden var rolig, i alla fall för mig. Sedan har vi ju mest bakat och gjort oss klara för avfärd, så det enda vi gjort med hunden är väl att titta på henne och känna sig missnöjd med klippresultatet (dock inte jag så mycket, utan mest hon som har klippt). Vi får väl se vad dom som kan, säger i morgon.

Nu har vi i alla fall kommit på plats i Västerås, och vi bor åter i husvagn. Det känns bra. Verkar Ia också tycka. Just nu ligger hon och knoppar på min huvudkudde. Undrar var jag ska sova någonstans. Till skillnad från tidigare i år när vi känt oss lite obekväma med att Ia skällt, kan vi säga att på denna camping som ligger vägg i vägg med utställningsområdet, dräller det av hundar som definitivt skäller mer än Ia.

När vi kom i eftermiddags och åkte förbi utställningsområdet såg jag att flera redan hade rest sina utställningstält. Är inte det lite fusk att resa tältet redan dagen före?  Och vissa fuskar/snålar och har ställt sina husvagnar på parkeringen vid utställningen. Hmmmm.

Nåväl, bullar och kakor ligger klara, så då kan man väl med gott samvete sova, även om inte allt på att-göra-listan blev gjort idag. Det där med att jobba kom på något sätt långt ner i prioriteringsordningen. Konstigt.

I dag har vi en del saker som står på "to do-listan"
Vi ska
* dricka förmiddagskaffe

* gå förmiddagspromenad
* duscha
* baka lantbröd, bullar, kokosdrömmar, bruna bröd och ev. något mer
* kontrollera om det finns plats på campingen i Västerås

*Packa mat inför helgen i husvagnen

*Packa grejer inför helgen i husvagnen

*byta en gasolflaska så att vi kan ha med oss en full flaska i reserv

*jobba (dvs, göra en tidplan, en organisationsplan och en dokumentförteckning. Planera in och kalla till riskanalys, projektmöten och uppföljningsmöten)

* förbereda oss mentalt inför morgondagen

Sedan är det nog hundra saker till jag bör/ska göra...

Denna vecka är vi kattvakt åt våra bekanta. Det betyder att vi åker hem till dem och ger katterna mat. Sedan är vi också ombedda att gosa och pussa på katterna. Men det går ju inte, de är ju aldrig hemma eftersom de är utekatter som kommer och går när de vill. Och då slår ju mig tanken; hur kan man sova lungt om natten när man vet att ens katter är ute och ränner på byn och vilken sekund som helst kan bli överkörd?  Man kan ju aldrig vara säker på att katterna kommer hem. Jag skulle aldrig klara av att ha utekatter. Ska jag ha katt (vilket jag naturligtvis inte ska ha) ska jag ha en ragdoll. Det har våra andra bekanta som vi var och käkade middag hos nu i kväll. En ragdoll är nästan som en hund, och definitivt ingen katt som springer ute hur som helst.