Idag var det, som tidigare beskrivits, rallylydnadsträning igen. Med kanske inte alltför roligt slut. Men innan dess gick det riktigt bra. Frun gick banan först, och det gick väl ganska bra förutom på några ställen då hon tappade kontakten med Ia. Sedan gick jag banan, och jag tyckte det gick skitbra rent ut sagt. Frun påstod attt jag höll handen i stort sett i munnen på Ia hela tiden. Och det är väl klart, jag hade godis i handen och jag ville ju få Ia att följa mig. Då måste man ju ta till sådana trix. Och dom fungerade ju. 

Efter rallylydnadsträningen åkte vi hem för att käka middag, och sedan var det tid för vägrar-titta-på-idol. Det blev På spåret för min den, sedan utvärderingen av melodifestivalen, och därefter hundpromenad. Själv satt jag inne då och knappade på min data, men Ia fick promenera en bit. Och nu ligger hon och sover. Troligen kommer hon fortsätta med det tills i morgon bitti, så det är väl lika bra att göra detsamma.

Idag var vi åter på rallylydnadsträning så som jag beskrivit tidigare. Det var tre andra hundar med också, En Irlänsk varghund, en lite pudel och en tysk jaktterrier. Ia och den tyska jaktterriern visade visst intresse av att hälsa på varandra, så det lät vi dom göra. Men då morrade terriern till och Ia backade tillbaka. En bra stund senare, när vi hade gått banan några gånger, visade både terriern och Ia återigen intresse av att hälsa på varandra så frun och terrierdamen släppte fram dem mot varandra. Men plötsligt gör terriern ett utfall och biter sig fast i Ia. Lite svårt att se var han tagit tag men det är någonstans kring munnen och troligen inte i nosen. Och som en sann tysk jaktterrier släpper han inte taget. Ia skriker, terriern matte försöker bända loss sin hund utan framgång, vår hundinstruktör hämtar vatten och häller på terriern, också det utan framgång, jag lockar med godis, jag vrålar terriern i örat, jag slår den med mina hanskar, utan framgång. Instruktören går för att hämta en järnpinne för att kunna bända upp käkarna på hunden, men av någon outgrundlig anledning släpper terriern efter en tid som kändes som en evighet, men kanske inte var mer än två minuter. En första inspektion visar på blod i Ias mustasch, men när vi tittar kan vi inte se något sår.  Terriern matte tittar på sin hund och ser visst blod i munnen på den. Kan den ha bitit sig själv möjligen? Kanske det, men det visar sig stax att det är terriertantens finger som troligen är källan till blodet, både på Ia och på terriern. Turligt nog verkar Ia inte speciellt berörd av det hela. Vi ser snabbt till att fortsätta med rallylydnad så att Ia även i fortsättningen ska förknippa den platsen med roligheter. Och sedan låter vi Ia hälsa på pudeln så att hon inte ska vara rädd för främmande hundar. Och så lite mera rallylydnad. Och de som är mest chockade är nog jag, frun och inte minst terrierns matte. När vi ska gå till bilen efteråt får vi rådet både av vår instruktör och av terrierns matte att vi ska gå tillsammans men hålla hundarna på avstånd. (Vår instruktör berättar för mig att terrierna matte är en mycket rutinerad och duktig hundägare, så orsaken kan inte sägas vara ovan/nonchalant/okunnig/korkad hundägare, utan kanske något annat. När vi sedan vandrar mot bilen frågar jag henne vad som egentligen hände, och hon börjar med den enligt henne själv dåliga försvarsöppningen "det har aldrig hänt förut". Men hon tror att terrierns utfall kunde bero på att hon var dum nog att strama upp kopplet, och då kände hunden kanske rädsla eller signal om kamp, och agerar som den är avlad att agera. DÖDA!!!!!!!!!!!!! (OBS, mitt tolking). Och självklart tar hon på sig hela skulden, och hittar vi några skador är det bara att vi hör av oss till henne. Eftersom jag har ett mycket starkt förtroende för vår instruktör och litar på vad hon säger, är jag övertygad om att terrierns matte INTE är en slarver som inte vet vad för tysk dödsmaskin hon är ägare till. Och som sagt, det märktes att hon var den som mådde sämst av alla inblandade.

Väl hemkomna undersöker vi Ia i bättre ljus. Vi ser inga bitmärken alls insidan av Ias överläpp, och vi hittar heller ingenting på utsidan. Lite svårt att se genom pälsen, men vi ser alltså inget. Troligen hade terriern bara bitit tag i en av Ias tovor i mustaschen.

Idag har det inte hunnits med så mycket hundande. Direkt efter jobbet åkte vi för att vinterparkera husvagnen, och sedan var det dags att bege sig till yngsta dotterns skola, som hade uppvisning/redovisning av ett stort teaterprojekt. Väl hemma klockan tio blev det äntligen dags för hundpromenad, men den var väldigt skön. 2 grader varmt, dimmigt, fuktigt och alldeles vindstilla. Underbart väder. När vi var nästan hemma igen mötte vi Gino, den andra lagotton i grannskapet. Och som jag sagt tidigare, Gino och Ia gillar verkligen varandra. Och detta  uppenbarligen trots att Gino inte längre är Gino. Dom har nämligen valt att kemiskt kastrera honom. Men det verkade inte bekomma Ia speciellt mycket. Efter en stunds lekande gick vi hemåt för att sova.

I morse gav jag mig iväg på facklig överläggning så jävla tidigt så inte ens tomten var vaken. Men Ia kom ner, egentligen bara för att kräkas lite i sin soffa. Man kan ju undra om hon blivit katt, för det såg nästan ut som en hårboll det hon kräktes upp. Men hon verkade inte speciellt märkt av det hela, varken före eller efter. Och fula som vi är sa vi inget på dagis heller. Och sen har det inte varit något mer. Ätit har hon gjort, och hon är lika pigg som vanligt.

Hon har fått en rejäl promenad nu på kvällen, och hon och frun har övat en del tillsammans.  Och på grund av en massa andra saker som vi varit tvugna att göra har Ia sluppit att bli kammad i kväll. Vad mer kan hon egentligen önska sig?

Som tidigare nämnts var jag på fackliga överläggningar igår (och för all del även idag). Som brukligt är, när man träffas en massa människor utan att känna varandra brukar man kort presentera sig. Det gjorde vi igår. Och eftersom det var ett fackligt sammanhang var det lämpligt att man förutom sitt namn också berättade var och med vad man arbetade på vårt företag och vilka fackliga uppdrag man hade. När det var min tur kunde jag inte längre bibehålla den tråkiga och ganska formella tonen som präglat presentationerna före mig, så jag sa nånting så här: "Jag är sekreterare i fackklubben, MBL- och löneförhandlare på diverse ställen, och på min lediga tid är jag projektledare för produktutvecklingsprojekt." (Underförstått att projektledare är mer än ett heltidsarbete) Det lättade ju upp stämningen något och flera anammade mitt sätt att berätta om sig själva. Vissa i församlingen arbetar bara fackligt ( vi tillhör en ganska stor koncern med många anställda, så det finns utrymme för många heltidsarbetande fackliga) och dom berättade vad dom gjorde och någon sa att han inte hade någon ledig tid. Nästföljande fortsatte på samma tema och berättade vad han hade för fackliga uppdrag, och sa sedan att han umgicks med sin familj på sin lediga tid. Lagom för att höra honom säga det, kom det två eftersläntrare till mötet, och då var det bara de kvar att presentera sig. Och då berättade dom vad dom jobbade med, vilka fackliga uppdrag dom hade och vilka fritidsintressen dom hade, för det var nämligen så dom hade uppfattat informationen om vad man gjorde på sin lediga tid.  Så  det började med att jag försökte muntra upp tillvaron lite, och slutade med att folk berättade vad dom hade för fritidsintressen. Kanske inte riktigt viskleken, men nästan.

Idag har jag varit på facklig överläggning hela dagen. Sedan var det Mästare Råd i templet, så något vidare hundumgänge har det inte blivit idag. När jag kom hem, trött och sliten efter en hård arbetsdag blev jag dock tvungen att medverka till visst djurplågeri. I alla fall enligt Ias sätt att se på saken. Det gick nämligen inte längre att komma undan, vi var tvungna att klippa fram hennes ögon. I övrigt, inget.

PS säkert har fru och hund gjort en del tillsammans, men det känner jag inte till speciellt mycket

Efter en tämligen vanlig dag på dagis (förresten nu har vi fått höra att Ias glädje, eller bushumör på dagis inte alls beror på henne. Hon har helt enkelt hamnat i dåligt sällskap. Det har börjat en ny hund, en  Wachtelhund, och det är visst han som busar igång Ia. Hon är lika oskyldig som vanligt. (hmmm).) lekte frun leta apa med Ia i väntan på att jag skulle komma hem och laga maten. Efter middagen blev det en lång och härlig promenad för några av oss. För mig blev det bara en lång promenad. Härlig hade det kanske varit om det inte blåst så mycket, men det gjorde det. Ia är inte alls lika stirrig längre, men hon drar fortfarande mycket i kopplet. För mycket.

När vi kommit in, röjt efter middagen och fikat tränade fru och hund på en del rallylydnadsmoment. Det går väldigt bra hemma i vårt vardagsrum. Kan inte nästa rallylydnadstävling vara hemma hos oss? Vi kan bjuda på fika.

Det blev en morgonpromenad i morse också. Men jag var inte med. Jag var hemma och grejade i stället. Som tidigare berättats pågår ju hos La famiglia projektet hägna-in-tomten. Det som återstår är att sätta upp staket längs en gång. I övrigt är det färdigt. Dessvärre är det ingen lätt sak att få till detta staket, så det har liksom dragit ut på tiden. Och det är lika bra att inse, det kommer inte att bli gjort i år. Men för att tomten ändå ska vara helt inhägnad ägnade jag söndagsmorgonen åt att sätta upp ett "stängsel", så nu är tomten inhägnad. Inte så bra kanske, man kan nog se det så här: En dum hund förstår att det där stängslet betyder att man inte ska ta sig förbi det, och hon låter bli. En normalbegåvad hund ser stängslet som en utmaning, och en rymningsbenägen stor hund förstår inte ens vad jag pratar om. Vi får väl se på söndag (hoppas jag) till vilken kategori Tosca hör.

Efter morgonpromenaden var det frukostdags, och sedan dags för novemberfest i äldsta dotterns skola. Den kan i mångt och mycket liknas vid en julmarknad, men det är det inte.  Men hade den varit i december hade det varit en julmarkand. Sedan hem för att promenera hund och laga middag. Därefter tillbaka till skolan för att städa. Sedan hem för att kamma och pyssla hund. Hon tyckte inte om att bli pysslad i öronen kan jag säga. Men det struntade vi i. Så nu är öronen pysslade och klorna klippta, liksom pälsen delvis kammad. Sedan pysslade vi matte och husse (bastubad) och så var den dagen slut.