Nu har nån jävel besökt min blogg som har googlat på "eskort i Växsjö". Jag hoppas han verkligen blev på riktigt dåligt humör när han upptäckte att det handlade om hundutställning och inget annat.

Åter till vardagen, eller i alla fall gängse rutiner. Dvs jag varken lämnar eller hämtar hund. Men jag har i alla fall promenerat hund i kväll. En lång och skön promenad. Det är ju ganska milt ute just nu. Och smutsigt. Och jag tycker fortfarande att det är svårt att få och hålla kontakt med hunden när vi är ute. Hon far runt och ska nosa överallt, drar och sliter i kopplet åt alla håll. Jobbigt är det.

När vi kom hem satt det inte helt fel med ett bastubad. Tycker jag i alla fall. Ia var inte lika intresserad. Men hon och frun har i alla fall lekt en del. Egentligen skulle vi nog behöva hjärnaktivera Ia mycket mer. Från dagis meddelades idag att Ia är osedvanligt "pigg" just nu. Och jag tror att pigg är en omskrivning för något annat inte lika smickrande. Slyngelålderm kanske. Eller helt enkelt understimulerad hemma. Vi får göra något åt det i helgen.

....eller något liknande säger Karl-Bertil Jonssons pappa till sin son i en berömd film. I en annan scen i filmen, när Karl-Bertil och hans pappa ska åka runt på juldagen och be om ursäkt, kommer de till en direktör som håller på att inviga biljardbordet han gav till sin gamla mamma i julklapp. Lite grann i den andan har jag ju lånat min fars slipsten och slipat knivarna, som beskrivits i annat inlägg. När min far fyllde 70 härförleden lovade jag att köpa honom en kamera. En bättre än den dom redan har. Och en bättre än den jag har. Nu har jag köpt den kameran, och jag har också likt direktören i Karl-Bertil Jonssons Julafton, invigt den åt min far. Och det är helt uppenbart att den tar bättre bilder än våran vanliga kamera. Så håll till godo nedan med en bild på hundskrället.