Från hundpromenaden berättas att ett stort område i närheten av oss var avspärrat och det var fullt med poliser och spårhundar där. Yngsta dottern som är ute på fest hos en kompis kommer inte att få gå ensam hem i kväll. Jag kommer, trots hennes protester att hämta henne.

Just nu hoovrar en helikopter på väldigt låg höjd över vårt villaområde och lyser med en stark strålkastare ner på gångvägar och villatomter. Man kan ju misstänka att det är en polishelikopter. Som kanske letar efter något. Det känns ju lite läskigt, vad är det han letar efter? Någon förymd fånge. Som kanske tränger sig in i vårt hus och tar oss som gisslan. Det är nog bäst att låsa ytterdörren. Men just nu är fru, barn och hund ute och går. (Det har slutat regna.) Hoppas dom kommer hem snart.

Så var då sista handen lagd vid Ias päls inför utställningen. Svansen och magen är idag kammade och klippta. Dessutom har vi ryckt hår ur öronen och klippt klorna. Nu är Ia fit for fight. Men innan det är läggdags skulle vi behöva gå en långpromenad, eftersom det inte blivit något sådant alls sen vi kom hem. Men gissa vad som pågår utomhus. Jo, ett jävla regnväder. Känns inte helt OK att ta ut Ia i det vädret. Istället har det tränats med utställningskoppel i vardagsrummet. Dessvärre är inte vårt vardagsrum lika stort som en utställningsring, men ändå. Få se hur vi gör med promenerandet. Ibland skulle man önska att man hade tränat henne så att hon kunde kissa på en tidning inomhus. (Så gör väl alla som tar utställningar på allvar. Inte kan man riskera en timmad päls dagen före en utställning genom att behöva ta ut hunden på kissning.

Nu har vi anmält oss till fortsättningskurs i rallylydnad. Dessutom har vår instruktör kommit på att hon ska ha träningsgrupper för rallylydnad. Det  betyder att de som vill träffas en förmiddag och övar tillsammans på banor som hon har byggt upp. Dessutom kan man få tips och idéer till hur man kan förbättra sig. Hela den idén tycker jag egentligen att man borde kunna arrangera i en vanlig förening, men någon sådan förening finns inte där vi bor. En brukshundsklubb finns, men där känner man sig inte så hemma. Vi får väl se vad det kan bli av det.

Nu har vi fixat huvud och bröstkorg på Ia. Svansen glömde vi bort, så det får vi ta i morgon. Om vi hinner ska vi också försöka reda ut vissa filtkakor på magen, och eventuellt snygga till maglinjen lite.  Vi är inte heller helt överens om hur ansiktet ska se ut. Jag tycker att det borde klippas lite mer, men vi enades om att skjuta upp det beslutet till i morgon. Så eventuellt lite puts där också. Efter att ha städat upp efter kammning och klippning några dagar, kan jag inte annat än fråga mig hur det kommer sig att högen från kammningen alltid blir större än högen från klippningen. Helt klart är att vi kammar bort mer hår än vi klipper bort. Märkligt kan tyckas.

Ia och jag har också gått en kvällspromenad. Det är ganska mysigt att promenera i mörkret, småprata med sin hund och öva lite rallylydnadsmoment. Om någon skulle se och höra mig skulle dom förmodligen undra om jag var riktigt klok. Men förhoppningsvis skulle dom kanske förstå när dom fick se att jag hade en hund med mig också.

Så var det sista träffen på rallylydnadskursen. Lite tråkigt, men det kommer nog en fortsättning. Nu har vi klarat av 24 av de 31 skyltarna i nybörjarklassen. Idag övade vi lite på vänstersvängar, mao bakdelskontroll. Jag förstår kanske fortfarande inte allt kring det, men jag förstår, eller snarare märker, att det kan vara lite knepigt. Sedan fick vi också gå en bana som var godkänd för användning i nybörjarklass. Jag gick den inte utan frun fick gå. Och man ser hur svårt det är att hålla fokus uppe under en hel bana. Och hur svårt det är att inte ha kopplet för sträckt. Men ekipaget kom i alla fall igenom, vilket var mer än man kan säga om Ias och mitt försök lite senare. Men det är roligt, tycker nog alla inblandade.Väl hemma vidtd pälsvård. Bara för att vi inte skulle känna oss sysslolösa har det regnat hela dagen, och det regnade på kursen också. Så några nya fina tovor på benen och tassarna hittade vi. Men nu har vi i alla fall kammat och klippt kroppen också. Nu återstår bara huvud, bröstkorg och svans. Det fixar vi i morgon.

Det var ju tur att det var just i natt som vi fick en extra timma. Den behövde vi. Så det blev en sen morgonpromenad för Ia, men hon hade faktiskt varit ute en sväng i trädgården redan vid 7-draget. På morgonpromenaden, som även jag följde med på, mötte vi en av Ias gamla kursare. Dvs goldentiken Rexie, som Ia gick valpkurs tillsammans med, och vars matte har varit äldsta dotterns dagisfröken. Ia och Rexie ville gärna leka, men det passade sig ju inte att släppa dem lösa mitt på vägen, även om det är inne i ett villaområde. Och jag tycker för min del att en goldentik leker ganska våldsamt. Hon väger väl i alla fall ett antal kilo mer än Ia. Det är möjligt att jag är onödigt försiktig, men det finns vissa historier som gör att jag tänker fortsätta vara det (Detta har jag visst skrivit om tidigare slår det mig. Senast i samband med lagottopromenaden i våras.)

Efter frukosten vidtog operation kamma bena. På Ia. Det höll vi på med fram till dess det var dags att köra ut barn till sin farmor och farfar på deras land. Där ska dom vara några dagar på sitt höstlov. Dit åkte vi, käkade middag och åkte sedan hem igen. Och då vidtog operation klippa bena. Och det var ingen lätt sak påstod frun. I synnerhet inte bakbenen. Oerhört svårt att få till rätt rundning och vinkel på bakbenen. Men nu är det i alla fall gjort. Strax blir det kvällspromenad och sedan är det läggdags. För somliga ska gå upp tidigt i morgon och flyga till Göteborg.

Ikväll vill jag rikta ett stort tack till alla lata, oengagerade och icke ansvarstagande föräldrar som möjliggjorde att jag fick tillbringa kvällen med min familj framför TV:n. Egentligen var det meningen att jag och 7 andra föräldrar (tre från yngsta dotterns klass och fyra från parallellklassen) skulle "föräldravandra". Det betyder att man går omkring i gula jackor i byn mellan 22.00 och 01.30 och är vuxen bland alla stökiga barn. Nu brukar det inte vara speciellt många stökiga barn ute, så det är sällan det händer något.  I alla fall, det var bara jag och ytterligare en förälder som dök upp. Två av totalt åtta föräldrar som tog sitt ansvar och ställde upp den kvällen man var kallad. Det tycker jag är jävla dålig uppslutning. Men eftersom vi bara var två, bestämde vi oss för att gå hem igen när det efter en halv timmes väntan inte kommit några fler. Och då fick jag möjlighet att komma hem och titta på Love Actually med familjen, dricka lite te och äta rostat bröd. Mycket mysigare än vandra runt på byn halva natten.

En riktig hunddag har det varit idag. Och Ia verkar rätt nöjd med dagen. I alla fall är hon trött. Ia började dagen med en morgonpromenad tillsammans med frun, medan jag var hemma och städade. Sedan blev det väl några tråktimmar innan gästerna kom. Hannah har ibland sagt att Tristan kan vara lite grinig av sig mot andra hundar. Men av något sådant märktes inte alls. Efter att vi hade fikat tog vi en promenad. Och Tristan visade på en gång att han är en äkta tryffelhund. Visserligen är det inte så gott om tryffel i vår by, men i vår skogsdunge tog det inte lång tid för Tristan att leta upp så kallad hartryffel. Så nu vet vi det, det finns hartryffel där. Ia och Tristan fick springa lösa, och det gick alldeles utmärkt. Det försöktes också ta kort på dem, men det var ingen lätt sak. Får se om jag i morgon kan hitta några användbara kort i kameran. Annars kan ni kanske besöka Hannahs blogg, för hon får säkert fram några bra bilder.

Att man älskar sin hund högre än någon annan hund är väl inte så konstigt, men vad som slog mig idag var hur lika Tristan och Ia är till sättet. Och det är väl det som kallas rastypiska egenskaper. Och då inser jag hur oerhört förtjust jag är i just lagotton som ras. Vilken tur att vi valde just den rasen. Men sedan är det såklart stora skillnader mellan Ia och Tristan, men det är mer individuella egenskaper.

Efter middagen satte vi oss i vårt allrum på övervåningen för att umgås. Och så småningom för att äta citronmarängpaj till efterrätt. Vi lyckades inte dra i oss hela pajen till fikat, så lite blev kvar. Gissa vad som händer om man lämnar en citronmarängpaj på bordet och en lagotto vid sidan av. Svar: Lagotton äter upp marängtäcket. Och av vad som hände att döma, är Ia en lagotto.