Det var ju tur att det var just i natt som vi fick en extra timma. Den behövde vi. Så det blev en sen morgonpromenad för Ia, men hon hade faktiskt varit ute en sväng i trädgården redan vid 7-draget. På morgonpromenaden, som även jag följde med på, mötte vi en av Ias gamla kursare. Dvs goldentiken Rexie, som Ia gick valpkurs tillsammans med, och vars matte har varit äldsta dotterns dagisfröken. Ia och Rexie ville gärna leka, men det passade sig ju inte att släppa dem lösa mitt på vägen, även om det är inne i ett villaområde. Och jag tycker för min del att en goldentik leker ganska våldsamt. Hon väger väl i alla fall ett antal kilo mer än Ia. Det är möjligt att jag är onödigt försiktig, men det finns vissa historier som gör att jag tänker fortsätta vara det (Detta har jag visst skrivit om tidigare slår det mig. Senast i samband med lagottopromenaden i våras.)

Efter frukosten vidtog operation kamma bena. På Ia. Det höll vi på med fram till dess det var dags att köra ut barn till sin farmor och farfar på deras land. Där ska dom vara några dagar på sitt höstlov. Dit åkte vi, käkade middag och åkte sedan hem igen. Och då vidtog operation klippa bena. Och det var ingen lätt sak påstod frun. I synnerhet inte bakbenen. Oerhört svårt att få till rätt rundning och vinkel på bakbenen. Men nu är det i alla fall gjort. Strax blir det kvällspromenad och sedan är det läggdags. För somliga ska gå upp tidigt i morgon och flyga till Göteborg.

Ikväll vill jag rikta ett stort tack till alla lata, oengagerade och icke ansvarstagande föräldrar som möjliggjorde att jag fick tillbringa kvällen med min familj framför TV:n. Egentligen var det meningen att jag och 7 andra föräldrar (tre från yngsta dotterns klass och fyra från parallellklassen) skulle "föräldravandra". Det betyder att man går omkring i gula jackor i byn mellan 22.00 och 01.30 och är vuxen bland alla stökiga barn. Nu brukar det inte vara speciellt många stökiga barn ute, så det är sällan det händer något.  I alla fall, det var bara jag och ytterligare en förälder som dök upp. Två av totalt åtta föräldrar som tog sitt ansvar och ställde upp den kvällen man var kallad. Det tycker jag är jävla dålig uppslutning. Men eftersom vi bara var två, bestämde vi oss för att gå hem igen när det efter en halv timmes väntan inte kommit några fler. Och då fick jag möjlighet att komma hem och titta på Love Actually med familjen, dricka lite te och äta rostat bröd. Mycket mysigare än vandra runt på byn halva natten.