Lördag, lika med kalasdag. Fadren hade 70-årskalas. Dagen började, för Ias och fruns del med en långpromenad medan jag började baka till kalaset. 2 äpplenflan, en citronmarängpaj och 2 kladdkakor senare begav vi oss iväg till kalaset. Vi tänkte att första delen av kalaset, den del då man ska äta, skulle bli bäst om Ia stannade hemma. (Bäst för oss i alla fall)  När maten var uppäten och det drog ihop sig till underhållning åkte frun lägligt hem för att hämta hund. Lägligt ur den aspekten att hon hade lovat vara en del i underhållningen. Nu fick jag ta hand om det själv. Men Ia och fru är i alla fall tillbaka till kaffet. Det var ganska mycket folk på kalaset, runt 40 personer, och då fick vi på allvar se ett beteende hos Ia som varken sett tidigare eller tycker speciellt mycket om. Hon var inte alls pigg på att hälsa på folk, hon bara skällde på dem. Såvitt jag kan bedöma är hon osäker. För när jag sätter mig bredvid henne och klappar henne är det inga problem att hälsa på andra. Och folk som inte bryr sig om henne kan hon också komma fram och hälsa på så småningom. Det där är inge bra. Vi måste på något sätt få till ett bättre beteende när det kommer främmande människor. Frågan är bara hur. Tips någon?

Efter avslutat kalas åkte vi hem, bakade scones och tittade på en film.