Idag har det inte varit synd om Ia ett endaste dugg. På förmiddagen fick hon en lång härlig promenad innan frun åkte iväg för att skramla bössa till förmån för Världens barn. Sedan har de lekt och övat en hel del, och även promenerat en eftermiddagspromenad. Efter middagen blev det ytterligare en promenad, och alldeles nyss fick Ia åka med och hämta hem barnen från efterfesten som UNF (Ungdomens NykterhetsFörbund) arrangerade efter väl förättat värv med insamlingen. Ia har även hunnit med att ligga och mysa i soffan medans vi tittade på TV-galan. Vad mer kan hon egentligen begära? Skulle väl vara att slippa bli kammad på magen då, och det har hon faktiskt också sluppit. Idag. (I morgon blir det värre med den saken.) Men nu sover hon, lyckligt ovetande om vad morgondagen för med sig.

Nu har vi sett klart på Världens Barn-galan på TV, och pustar ut efter dagens insats. Det är väl bra att Sverige går man ur huse och samlar ihop drygt 80 miljoner på en helg till Världens Barn. Och massor med människor har gjort ett fantastiskt jobb, och många har skänkt massor med pengar. Men egentligen tycker jag välgörenhet har en fadd eftersmak. Välgörenhet för mig klingar falskt. Jag associerar till förmögna människor som ger pengar och förväntar sig, eller snarare kräver tacksamhet tillbaka. Och på TV-galan idag höll det på att gå över gränsen när Anders Lundin uppmanade till stora applåder för folk som skänkt stora summor pengar. Lite äckligt är det. Men å andra sidan gör faktiskt våra insamlade 80 miljoner nytta, och pengarna används till långsiktigt bistånd, så det är ju inget fel i det. Och när pengarna används för folk i fattiga länder kan det väl vara OK, men när det samlas in pengar för "välgörande ändamål" i Sverige då blir jag faktiskt skeptisk. Sådana saker borde vi väl ha råd att finansiera med allmänna medel tycker jag.

Så sitter jag då mitt i insamlingen.Jag sitter i en kyrka och lämnar ut och tar emot bössor samt räknar pengar. Det är intressant, men kanske inte särskilt märkligt hur olika lätt det är att samla. Vi har just fått tillbaka 4 bössor som varit i köpcentrumet en timme. Totalt innehöll bössorna drygt 900 kronor. Det är fruktansvärt lite för 4 bössor i en timme. Det 4-dubbla borde vara mer normalt. Förklaringen ligger nog i att de som höll i bössorna var 4 pojkar från ett idrottslag, (P92). Och det är inte speciellt förvånande att de inte fick ihop så mycket pengar. För det första tror jag att de kanske stod och pratade lite för mycket med varandra i stället för att leende spänna ögonen i folk och uppmana dem att skänka pengar. Och troligt är vidare att tonårspojkar som är kommenderade av sin tränare att stå med bössa inte ser speciellt inspirerade och glada ut, och det tillsammans med den kanske vanliga uppfattningen att tonårspojkar är ena jävla slynglar gör troligen att folk hellre lägger pengarna i någon annans bössa. Till exempel en liten söt svensk flicka på 10 år. Eller en liten söt svensk tant från Röda korset på 80 år. Snacka om fördomsfulla bidragsgivare.