Jag sitter och redigerar en film med Ia. På den filmen ropar äldsta dottern på hunden och gullar sen med henne. När jag spelar den scenen på datorn kommer Ia in i datorrummet och ser sig om efter äldsta dottern.

Dagen är visserligen inte slut än och mycket kan hända, men min tid är snart utmätt, dvs snart ska jag få åka på fest. Därför är det lika bra att redan nu få till några noteringar om hunddagen.Litteraturen gör ju gällande att valpar behöver sova mycket, men erfarenheten visar inte riktigt detsamma. I alla fall verkar inte valparna ha studerat litteraturen speciellt väl. Ia brukar ju inte sova sådär vansinningt mycket. Men jag har haft en teori, och jag har den fortfarande; hon sover bara hon får ro. Men det får hon inte så länge det är folk omkring henne. När alla har gått hemifrån, utom den som inte gjort det (logig på hög nivå) brukar hon komma till ro, i synnerhet om den som är hemma är jag, och jag sätter mig bakom datorn. Å andra sidan vet jag inte riktigt hur Ia skulle bete sig om hon var uttråkad, som ju också skulle kunna vara ett alternativ. Det kanske är uttråkad hon är, inte trött. Nåväl, just nu ligger hon och sover, vilket hon säkert behöver. Jag satt för en stund sedan och spelade gitarr och sjöng, och hon for ju runt som jag-vet-inte-vad i huset, så nu är hon väl helt slut.Dagens stora framsteg är att vi så smått har börjat lära henne att gå slalom mellan våra ben. Man går framåt och så ska hunden gå mellan benen omväxlande från vänster och höger. (Det där fattade ni som redan vet vad det är, och ni andra kanske i alla fall inte fattade.) Hon börjar så smått förstå vad det går ut på. Det har gått åt mycket godis, men hon klarar nästan av tre steg nu.Hon har också fått vara ute i trädgården och sprungit fritt, vilket hon såg ut att uppskatta.

på datorn alltså. Av någon konstig anledning fungerar nu datorn med det utbyggda minnet, vilket den inte gjorde när jag försökte tidigare. Det enda jag gjort sedan dess är att flytta om minneskorten och prövat olika kort på olika positioner. Men nu sitter dom som jag satte dom första gången. Märkligt. Eller kanske inte, det är ju fråga om datorer. För att överleva i en datoriserad värld har jag slutat ställa logsika krav på allt som innehåller en dator. Och jag begär inte heller ett konsekvent beteende. Det tror jag är enda chansen att överleva i dag.I alla fall, nu kan jag äntligen börja redigera filmer, och då kanske jag kan få till en hundfilm. Tidigare gick det visserligen att redigera film, men det tog en sådan herrans tid, så man han ju somna medan datorn skyfflade data mellan primärminne och hårddisk.

Nu för första gången är det lite tråkigt att ha hund. Hela familjen är bjuden hem till våra kanske bästa vänner på fest. Dessvärre är det olämpligt, av flera skäl, att ta med sig hund. Och någon hundvakt har vi inte. Och vi känner oss inte mogna att lämna hunden ensam hemma ännu. Så vad gör man då. Jo, jag stannar hemma. Och hamnar framför datorn. Förhoppnignsvis så kommer fru hem senare så kan jag åka till festen. Tur att man är nykterist så vi utan vidare kan köra bil till och från fester obehindrat. Men det är lite tråkigt att sitta hemma och veta att det pågår världens bästa fest några kilometer härifrång.

...men det var likväl en kö utanför systembolaget fem i tio i morse, när jag var och handlade i centrum. Jag tycker det är beklagligt att se människor, djupt ärrade av långvarigt missbruk av alkohol, sitta utanför systembolaget och vänta på att det ska öppna. Vad är det för samhälle vi lever i? Och ursäkta mitt politiska utspel, men jag kan inte låta bli att fundera över om kön skulle bli längre eller kortare med sänkta alkoholskatter, längre öppettider och fler utskänkningstillstånd i Sverige. Jag tror tyvärr att kön skulle bli längre. Om det inte blir så att fler av dem snabbare super ihjäl sig med ökad tillgång och lägre priser.

I förordet till sin första kokbok skrev Tore Wretman "Laga aldrig mat efter recept". Han menade att man bara ska se recept som inspiration, som en idé. Sällan har det sedan dess sagts så kloka ord inom matlagningen. Tore Wretman var väl först med matlagningsprogram både i radio och TV (I alla fall var han bland de första) När jag tittade på Tinas mat igår på TV blir jag åter påminnd om Tores program. Hans program var direktsändning. Om programmet var en halvtimme, tog inte maten mer än en halvtimme att laga. Där var aldrig något förberett i förväg, utan allt gjordes när det gjordes. Sånt skapar närvaro. Men åter till kokböcker och recept. Jag håller med Tore, man ska inte laga mat efter recept. OCh det går inte att laga mat efter recept. I synnerhet inte om man inte kan laga mat. Man måste ha vissa grundläggande färdigheter i matlagning för att kunna följa ett recept. Det går aldrig att göra ett recept så detaljerat att "vilken idiot som helst" ska kunna följa det. Och de grundläggande färdigheterna kan man inte lära sig enbart med hjälp av hemkunskapsundervisningen (som för övrigt också ska få sig en känga av mig vid tillfälle), man måste laga mat tillsammans med någon som kan. Alltså, barn måste få laga mat med sina föräldrar. Mycket och ofta. I vår familj är det jag som kan matlagning. Andra kan lite grann och när de ska laga mat gör de sådant de redan kan. Men i går skulle det göras köttbullar efter recept. Jag kan säga att det höll på att gå åt helvete. Som tur var kom jag hem mitt i och styrde upp det hela. (Troligen håller inte alla inblandade med om denna beskrivning, men det är min blogg och jag bestämmer vad som ska stå här.) Men i alla fall, jag ansåg att köttbullssmeten var alldeles för lös, och ändå hade inte all vätska enligt receptet tillsatts. Men har man aldrig gjort köttbullar förut, vet man självklart inte hur lös smeten ska vara. Och det är väldigt svårt att i ett recept beskriva detta, man måste öva tillsammans med någon som kan. Problemet i vår familj är att mina barn inte alltid vill vara med och laga mat. Och för en tid sedan förstod jag varför. Jag och en arbetskamrat hade bestämt att våra familjer skulle träffas (vilket vi gör emellanåt). Men i stället för att vi skulle bli bjudna på middag hemma hos dem skulle vi tillsammans planera, handla laga och äta maten. När vi så småningom satt vid deras matbord och åt den underbart goda mat vi fått ihop kom jag på att vi hade inte alls lagat maten tillsammans. Det var jag som hade lagat maten. Jag hade i princip kört ut alla från köket och gjort allt själv. I alla fall allt det roliga. Jag hade totalt tagit över matlagandet. OCh förmodligen är det likadant när jag vill ha med mina barn i matlagningen. Jag låter dem göra det tråkiga och sedan kör jag ut dem så de inte är i vägen. Jag får nog fundera på min ledarstil. Kanske lite mer coaching istället för styrande ledarskap.

Appropå Ulmus inlägg om programmet Solens mat, måste även jag kommentera det programmet. För det första måste jag erkänna att jag inte kände till det förrän Ulmus skrev om det. Igår såg jag det för första gången. Och jag kan bara hålla med Ulmus. Det var kanon. Dessutom kunde man se flera Vespor. (Men ingen lagotto) Det som är så intressant med Italien och mat är deras förhållningssätt till mat. Italienarna har respekt för det som jorden ger. De ser maten som en gåva från jorden. Och det tror jag är bra för miljön och kvalitetn på maten. Dessutom tror jag att det förhållningssättet till maten gör att njutningen blir större när man äter. Sedan är jag också väldigt imponerad av deras förmåga att njuta av enkelheten. Inspirerad av gårdagens program gjorde jag en mycket enkel förrätt till middagen idag. Grissini och lufttorkad skinka. Men återigen, inte Parmaskinka eller proscuitto (eller hur det nu stavas), utan Tvärnöskinka. Vilket jag tror är i enlighet med de italienska kökets grundtankar. Vi ska inte äta mat som färdats över halva Europa, utan närproducerat ska det vara. Tvärnö ligger ju i Roslagen.(För säkerhets skull kollade jag just på internet var skinkan tillverkas. Fan, det är ju i Tyskland. Där föll hela mitt resonemnag.)Var grissinin vi åt är tillverkad vågar jag inte kolla. Och det är just detta jag menar. Skulle italienarna acceptera att man flyttade tillverkningen av parmesanost till ett låglöneland? Eller ett land där storskalighet och effektivitet gör att kostnaderna kan sänkas? Aldrig i livet. Kvalitet framför allt. Nästa fredag blir det Vikabröd med Gustafskorv. De tillverkas i alla fall fortfarande i Sverige, närmare bestämt i Dalarna.

Idag har jag inte varit hemma alls, så vad som sig tilldragit i Switjod (är det någon som förstår den parafrasen) idag vet jag inte riktigt. Dock höll jag i morse på att göra sagan all för den lagotto som Ia mötte i går. När jag skulle dra iväg på Vespan i morse höll jag nästan på att köra över den hunden. Dom passerade utanför vår garageuppfart just när jag skruvade på för att få lite bra böj när jag svängde ut på vägen. Men det gick bra. Jag tror att dagen har varit ganska alldaglig. Ia har haft ett allvarligt samtal med dammsugaren igen, men den verkar fortfarande inte riktigt ha förstått vem det är som bestämmer. Får väl se om hon kan tala förstånd med den nästa vecka.