Det finns fina hundägardagar och det finns mindre lyckade hundägardagar. Idag har hon käkat upp en vägg. Man kan ju tycka att det borde vara en av de mindre fina hundägardagarna, men så är det inte alls. Det har varit en underbar dag. Hon har ju bara ätit lite på väggen. Den skadade delen är mycket mindre än den oskadade delen. Vi har också provat att ha henne lös på tomten. Det var mycket uppskattat. Hon sprang som en tokig fram och tillbaka på gräsmattan, och hon han nästan ner i poolen innan vi lyckades hejda henne. Hon har också käkat avmaskningsmedicin, vilket till skillnad från väggen var helt enligt plan. Att slänga ut en näve godis på gräsmattan som hon får leta efter är en mycket uppskattad aktivitet, men det är ju inget som man kan syssla med hela dagen.Hon är fortfarande väldigt bitig, i synnerhet på kvällen. Med vår ringa erfarenhet av hundar vet vi inte riktigt vad vi ska göra åt det. Vi försöker att vända ryggen till och lämna henne, men det är inte lätt när hon biter sig fast i byxbaken på en. Hon följer liksom med vart man går. Sen funderar vi på vad det kan bero på. Enligt litteraturen kan man som valpägare göra två fel. Antingen överstimulerar man hunden så hon blir alldeles stressad och stirrig när kvällen kommer. Eller också undertimulerar man hunden så att den är full med energi och kraft som måste komma ut när kvällen kommer. Det är väldigt svårt att veta vilket fel man gör. För tro att vi gör rätt, är nog att vara bra naiv. Men vad jag kanske är mest orolig för är att hon inte får träffa andra hundar, vare sig valpar eller vuxna hundar. Valpkurs har vi anmält oss till, men den börjar ju inte förrän i början av oktober. Får väl se vad som händer nästa vecka. Då är det min tur att vara hemma med hund.