För andra natten i rad, sov Ia hela natten, utan att pocka på att få gå ut i trädgården. På förmiddagen åkte vi en sväng till den närliggande slottsparken. (Dock inte samma slottspark som i torsdags.) Där tog vi en kort promenad och fikade sedan på slottskafét. Och som jag redan skrivit om, blev vi underhållna av en operasångerska. Under eftermiddagen och kvällen har hon varit osedvanligt pigg på att bita på allt och alla. Att dra strumpor av folk för att sedan fly undan med sitt byte för en egen stunds tuggande har tillhört favoritsysselsättningarna. Till slut blev jag förbannad och hällde ättikssprit på mina strumpor. Då var dom inte lika intressanta längre.Fortfarande tycker jag att hon är väldigt dålig på att söka kontakt när man är ute och går. Hon drar och frustar som ett jävla ånglok, och om man stannar upp fortsätter hon att dra, för att efter en lite stund sätta sig ner för att försöka klia bort halsbandet. Då kan man eventuellt få lite kontakt, men sedan sätter hon full fart framåt igen, utan några som helt kontaktförsök. Och därför känns det lite olustigt att släppa henne helt lös utan staket runt om. Men vi får väl fundera lite på det i morgon. Kanske. Om vi törs.

Efter gårdagens misslyckade miljöträning med Blues, tänkte jag idag prova något italienskt. I förmiddags var vi ute och promenerade i slottsparken i närheten, och fikade på slottskafét. Och då, så ytterst lägligt dök det upp ett sällskap, som visade sig bestå av två fotografer och en som skulle fotograferas i den fina miljön runt slottet. Hon som skulle fotograferas visade sig vara en operasångerska, och för att bilderna skulle se bra ut, sjöng hon samtidigt som hon fotograferades. Och hon började med att sjunga något på italienska (fråga mig inte vad, det är inte riktigt min bag), och si, vår hund blev alldeles salig, lugn och harmonisk och ville inte gå därifrån (Okey då, jag överdriver lite. Men hon tycke definitivt bättre om det, än när jag sjöng Blues i går.)

Självklart körde jag min dotter och hennes kompis ut på landet det det bara går buss varannan timma. Det är fullständigt självklart att man ställer upp för sina barn. Ni som inte tycker det, vad tror ni det ger för signaler från vuxenvärlden till barn- och ungdomsvärlden? Det handlar om respekt. Visa respekt och få respekt. "Alla" ni som kommenterat hade ju helt rätt. Det kanske inte var speciellt svårt att räkna ut. Om man har läst lite av min blogg borde man känna till mitt sätt att tänka så pass bra så man lätt kunde gissa rätt.