Äntligen har jag fått höra något från dagis. När hon var ny där berättades det ju saker varje dag, men det har varit tyst ganska länge nu. Idag fick vi i alla fall höra att Ia har börjat bli busig på promenaderna, och hon försöker få med de andra hundarna också. "That´s my dog!!" Men som straff hade dagispersonalen tryckt fast en kardborre i Ias skägg. Frun brukar i vanliga fall åka bil till dagis, men hade idag fått för sig att promenera. Men liksom sist hon skulle promenera tänkte hon fuska. Sist fuskade hon genom att åka buss en bit. Idag hade hon tänkt fuska genom att åka bil en liten bit. Och hon hade tänkt att jag skulle köra henne. Så kvart över sex väckte hon mig och tyckte det kunde vara dags att köra henne cirka 1,5  av de kanske totalt 5 kilometrarna till dagis. Så det var bara att ta på sig morgonrocken, stoppa ner plånboken i innerfickan och masa sig ut till bilen. Man kan ju säga att det var tur att bilen inte stannade ute på vägen så jag hade varit tvungen att ta bussen hem.

I alla fall promenerades det drygt tre kilometer till dagis, och sedan hela vägen hem nu i eftermiddags. Klart som fan Ia var trött när jag kom hem från jobbet. Hon låg bara i trappan och viftade på svansen, mer orkade hon inte.

Nu i kväll har vi kammat henne lite. Dels för att det behövdes och dels som en slags hyllning, eller sympatiåtgärd för alla ni lyckliga lagottoägare som ska på utställning i helgen. Efter kammandet blev det bara en liten kort kvällspromenad, och nu hoppas jag Ia knoppar in rätt snart så familjen kan få fredagsmysfika utan en hund som snor runt soffbordet i jakt på kakor.

Läste i DN i morse en artikel om att man i Finland ska  sprida affischer på folk som spyr i handväskor, för att ungdomar ska förstå hur korkat det är att dricka alkohol. Enligt mina bristfälliga kunskaper i retorik är det helt fel sätt. Reaktionen kommer bli att de som står bakom kampanjen uppfattas som svin för de sprider sådana bilder. Rätt sätt enligt mina bristfälliga retorikkunskaper  är att framställa hur underbart man har UTAN alkohol. Vilket ju inte kan vara så svårt.

Idag kom jag hem sent igen. Men så fort jag kom hem gick vi på hundpromenad med det nya kopplet. Det blev en kortare sväng för vi hann inte mer. Men alltid lika roligt att promenera med hund och öva följsamhet och dylika saker. Men fortfarande drar Ia för mycket enligt mitt förmenande. Hemkomna var det fika och sedan godnatt.

Nu har Ias nya "tryffelkoppel" kommit. Ett koppel som är perfekt när man letar tryffel. Jag hoppas det är lika perfekt när man letar kantareller. Eller när man bara är ute och går. Jag fick se ett sånt på Salma i somras, och föll direkt för det. Och nu har Ia ett eget. Jag provkörde det nu i kväll, och det känns helt OK.

Under stundom har vi en lite väl busig hund. Hon har bland annat dragit ner min hjälm som jag har när jag kör Vespa, i golvet. En hjälm som gått i golvet eller marken, ska ju kasseras, även om man inte ser några sprickor på den, eftersom den kan vara skadad ändå. Därför åkte jag för att köpa mig en ny hjälm nu i kväll. Då berättade hjälmförsäljaren att om man har en plasthjälm, som jag alltså hade, måste man byta den ungefär vart annat år. Längre håller de inte. På två år har nämligen plasten härdat så mycket att den blivit alldeles för spröd för att göra någon nytta. Och eftersom jag haft min hjälm i två år nu, kan man säga att det var en himla tur att Ia slet ner den i golvet, annars hade jag aldrig fått reda på att det var dags att byta. Så lite som kompensation för min surhet på Ia i gårdagens inlägg, kan jag väl nu framföra mitt tack för att hon kanske liksom räddat mitt liv.

När jag ändå köpte hjälm passade jag på att köpa ett par rejäla MC-stövlar också. Så nu är jag fullt rustad att möta hösten på Vespan.

När jag igår kväll, trött och förbannat efter att ha röjt lite hemma lägger mig bredvid hunden på golvet för att gosa lite, vad händer då? Jo, efter ungefär tre minuter reser hon sig, går iväg en meter och lägger sig igen. JÄVLA HUND!

När jag satt på jobbet strax innan jag skulle åka hem, funderade jag på hur jag skulle vilja att kvällen skulle se ut. Först åka hem och äta en god middag(stekt fläsk och stuvade makaroner. Ja, det låter inte klokt, men det var något min älskade farmor lagade åt mig ibland när jag var liten). Sedan ut i skogen för att öva lite kantarellsökning med Ia. Sedan en lång promenad runt hela byn. Komma hem och dricka lite kaffe, gå och lägga sig och läsa en god hundbok eller hundtidning. Blev det så? NÄ! Det blev det inte. Frun glömde köpa fläsk till mig, så jag fick äta falukorv som alla andra. Efter middagen ville frun åka till byggvaruhuset för att titta på staket och stängsel så att vi kan inhägna hela vår tomt, så Ia kan springa fritt utan övervakning. Besöket på byggvaruhuset tog längre tid än planerat, så när vi kom hem fanns det inte tid till att leta svamp, utan det var bara att dra iväg på långpromenad på en gång. Och då kom vi tll det knepiga. Jag anser egentligen att de bästa hundpromenaderna är de jag går själv, utan medpromenerare. Då kan man nämligen lägga allt fokus på hunden. Om man har någon med sig,  måste man ju umgås lite också. Å andra sidan kan en hundpromenad med frun vara ett bra sätt att umgås med varandra, vilket vi inte alltid annars hinner. Och nu kommer vi till det riktigt knepiga. Idag (och även vissa andra dagar) vill äldsta dottern följa med ut. Det är ju väldigt trevligt. Och nu är vi framme vid det rent urjävligt knepiga. Idag talade dottern oavbrutet i en timmas tid. Jag fick inte en enda minut för mig själv på promenaden, och inte ens tid med frun. Och nu kan det inte bli knepigare. Hon gick med ut för att hon ville, och hon pratade för att hon behövde det. Och det är ju ens förbannade skyldighet såsom tonårsförälder att låta sina barn följa med ut på promenad, och framför allt att lyssna på dem när de vill prata. Men jag fick ju inte den tid för mig själv som jag såväl behövde. Vilket resulterar i att när vi kommer hem står jag inte längre ut i den jävla röra vårt hem alltid är prydd med. Jag sätter igång att med frenesi och ilska plocka undan skit från golv, stolar, bord, bänkar, soffor, etc. Saker som legat i veckor, ibland månader, och ingen jävel tagit undan efter sig. Efter en och en halv timme har jag fått undan det översta laget, och jag har ont i huvudet och är jävligt trött.

Vill bara tillägga att den vecka som äldsta dottern och frun var i Spanien på semester förra året, var det rent, städat och snyggt hemma hos oss. Hela veckan!

Nu är vi verkligen tillbaka i vardagen. Nu börjar mina kvällar fyllas med både det ena och det andra. Denna kväll fylldes av ordensmöte, så jag missade både kantarellkursens sista träff och mys med Ia. Hon sov nämligen när jag kom hem. Kantarellkursen gick bra, men inte heller idag fick Ia lära sig bära svampkorgen. Så vi får väl fortsätta den träningen med henne själva. Det gick visst rätt bra idag, men fortfarande tar det tid innan hon hittar svampen. Och fortfarande tror jag det är en vanesak. Eventuellt ska vi åka ut i skogen i helgen och testköra Ia.