Vi har då kommit till den tidpunkt på året då det oåterkalleligen har blivit dags att måla fönster. Därför kan man inte säga att dagen direkt gått i hundens tecken. Morgonpromenaden sov jag mig igenom (det var inte jag som gick den, det var frun), men förmiddagspromenaden hade jag det stora nöjet att få leda. När jag är ute och går med hund brukar jag alltid försöka göra promenaden till något mer än just bara en promenad. Idag tänkte jag vi skulle öva lite vänta. Jag sätter henne på ett ställe på en plan, säger vänta och så går jag bort. När jag vänder mig om och ropar på Ia ska hon komma springande. Så brukar det fungera. Idag fungerade det så att jag satte Ia, börjar gå bortåt och ser i ögonvrån hur Ia drar iväg åt ett annat håll. Och jävulskapet riktigt lyser ur ögonen på henne. Och hon kommer inte när jag ropar, hon springer förbi, precis utom räckhåll och bara skrattar åt mig.  Till slut kommer hon dock fram till mig, och jag kan ta tag i kopplet. Så försökter jag en gång till, och det gick precis lika bra. Jävla bushund!!

Sedan tillbringar hon resten av dagen med att vila. På kvällen går vi på en kvällspromenad, och vi möter samma tax som kvällen innan. Att det vara samma tax konstaterade Ia också, och att det var en rolig tax kom hon ihåg. I stället för promenad gick vi hem till taxens trädgård och där släppte vi lös hundarna. Och jävlar vad dom sprang och lekte. Jag har aldrig sett Ia ha så roligt ihop med en annan hund. Det var verkligen en fröjd att se dom leka tillsammans. Jag tyckte verkligen dom lekte bra, och inte alls hårt eller buffligt. Men på vägen hem slår det mig att man tycker nog alltid att ens hund leker bra så länge den leker med en mindre hund. Men faktum är att det var taxens ägare som bjöd hem oss till deras trädgård, och dom sa också flera gånger att hundarna lekte bra ihop. Och som jag skrev tidigare, det är en jättemysig tax. När han inte busade med Ia, kom han gärna och kelade och pussades. Så det kan jag säga, att får jag inte ha en lagotto vill jag ha en sån där pusstax.