När jag satt på jobbet strax innan jag skulle åka hem, funderade jag på hur jag skulle vilja att kvällen skulle se ut. Först åka hem och äta en god middag(stekt fläsk och stuvade makaroner. Ja, det låter inte klokt, men det var något min älskade farmor lagade åt mig ibland när jag var liten). Sedan ut i skogen för att öva lite kantarellsökning med Ia. Sedan en lång promenad runt hela byn. Komma hem och dricka lite kaffe, gå och lägga sig och läsa en god hundbok eller hundtidning. Blev det så? NÄ! Det blev det inte. Frun glömde köpa fläsk till mig, så jag fick äta falukorv som alla andra. Efter middagen ville frun åka till byggvaruhuset för att titta på staket och stängsel så att vi kan inhägna hela vår tomt, så Ia kan springa fritt utan övervakning. Besöket på byggvaruhuset tog längre tid än planerat, så när vi kom hem fanns det inte tid till att leta svamp, utan det var bara att dra iväg på långpromenad på en gång. Och då kom vi tll det knepiga. Jag anser egentligen att de bästa hundpromenaderna är de jag går själv, utan medpromenerare. Då kan man nämligen lägga allt fokus på hunden. Om man har någon med sig,  måste man ju umgås lite också. Å andra sidan kan en hundpromenad med frun vara ett bra sätt att umgås med varandra, vilket vi inte alltid annars hinner. Och nu kommer vi till det riktigt knepiga. Idag (och även vissa andra dagar) vill äldsta dottern följa med ut. Det är ju väldigt trevligt. Och nu är vi framme vid det rent urjävligt knepiga. Idag talade dottern oavbrutet i en timmas tid. Jag fick inte en enda minut för mig själv på promenaden, och inte ens tid med frun. Och nu kan det inte bli knepigare. Hon gick med ut för att hon ville, och hon pratade för att hon behövde det. Och det är ju ens förbannade skyldighet såsom tonårsförälder att låta sina barn följa med ut på promenad, och framför allt att lyssna på dem när de vill prata. Men jag fick ju inte den tid för mig själv som jag såväl behövde. Vilket resulterar i att när vi kommer hem står jag inte längre ut i den jävla röra vårt hem alltid är prydd med. Jag sätter igång att med frenesi och ilska plocka undan skit från golv, stolar, bord, bänkar, soffor, etc. Saker som legat i veckor, ibland månader, och ingen jävel tagit undan efter sig. Efter en och en halv timme har jag fått undan det översta laget, och jag har ont i huvudet och är jävligt trött.

Vill bara tillägga att den vecka som äldsta dottern och frun var i Spanien på semester förra året, var det rent, städat och snyggt hemma hos oss. Hela veckan!