Så har då sista handen lagt vid Ias päls. Bättre än så här blir det inte. Övriga kvällen har vi ägnat åt att packa, och Ia har väl känt att något är på gång, för hon är liksom på.

Det finns en sorts hundägare jag inte förstår. Jag har tidigare skrivit om en spaniel som hade rymt och som vi träffade på på en promenad. När jag återlämnade den hunden till sina ägare berättade de att det var fjärde gången den dagen han rymde. Jag har också tidigare skrivit om en schnauzer som kom utfarande från en trädgård i området och bråkade med Ia. På kvällspromenaden nyss kom samma schnauzer utfarande när vi passerade, med den skillnaden att idag kom det inte ut någon ägar för att hämta hunden. Det gjorde det ju förra gången. Och då undrar jag, lär sig folk ingenting, eller skiter dom i att hunden rymmer?

I morgon kväll är det inte bara Helena som får mysa med Tosca.  Vi  som ska övernatta på campingen i Nyköping kommer också att kunna mysa med tosca. Jag har nämligen bakat en äppletoscakaka till oss i morgon kväll.