Promenera i Falun är kanske inte vad en lagotto på semester i Dalarna drömmer mest om, men det finns uppenbarligen en himla massa spännande saker att underöka, och tempot på dom som inte är i hundänden av kopplet är oftast mycket långsammare än vad hundänden på kopplet önskar (Mao, Ia har en tendens att dra lite mycket i kopplet på nya ställen).

På kvällspromenaden fick inte Ia följa med ut på långbryggan, i stället visade hon matte vilka fina hål hon kan gräva i sanden på stranden bredvid bryggan, och hur himla snabbt hon kan göra ett hål.

Så där ska det se ut ja. Sol och vackert väder, sånt vill vi ha på vår dalasemester. Dagen började med att yngsta dottern äntligen fick bada. Hon lurade med sig sin stora syster till badet och så låg dom där och plaskade till framemot 12. Då begav vi oss iväg mot Falun. Dels för att bese den staden eftersom vi aldrig hann det förra gången vi var i Dalarna, och dels för att äldsta dottern ville jaga efter skor, som hon inte hittat någon annanstans. (Varför skulle dom då finnas i Falun?????) Hur som helst, väl ditkomna parkerar vi bilen och konstaterar till min förvåning att det kostar lika mycket att parkera bilen i Falun som i Stockholm en lördagförmiddag. Sedan börjar vi stadsvandringen och kombinerar den med skoletande. Och tamejfan om vi inte hittar ett par skor, visserligen fel färg, men faluröda (vad annars i Falun) sneekers är nog bättre än de illgula hon egentligen ville ha. Sedan försöker vi hitta någonstans att fika. MEN VAR FIKAR MAN I FALUN???? Ja, inte där vi fikade i alla fall. Det enda positiva jag kan säga om stället var att de i alla fall gjorde sina smörgåsar själva. Kaffebrödet i övrigt var bedrövligt. Sedan hade jag velat åka till Sundborn (inte Carl Larsson-gården i första hand, utan byn och framför allt kyrkan med dess utsikt) med det fanns det inte tid till. I stället svängde vi in på gruvområdet, bara för att se hur det såg ut. Och till min besvikelse hittar vi ett riktigt kanonkafé i den så kallade bagarstugan. Vi som redan hade fikat. Men besvikelsen utbyttes till belåtenhet då vi bestämde att "en go-fika säger man inte nej till" (Ny frågetävling; vem sa så?) Vi klämde i oss lite av det fantastiska kaffebrödet dom hade där och drack lite kaffe i riktigta kaffekoppar som var så vida att kaffet hade kallnat redan innan man hunnit börja dricka det, precis som jag vill ha det.

Sedan åkte vi hem för att laga middag. Tanken var att vi skulle köpa falukorv i Falun och äta korvstroganoff, men vi missade det. Vi köpte falukorv i Rättvik i stället (Rättvikskorv?) Efter middagen promenerade vi ner till byn och vidare ut på den drygt 600 meter långa bryggan som går rätt ut i Siljan. Sedan hem fika, och slutligen riva förtältet för att förbereda en mycket tidig avfärd på söndagsmorgonen.