Idag har vi tränat kamning på trimbord med klicker. Det är ganska svårt att hålla i en hund, kamma den, hålla i en klicker och kunna klicka vid exakt rätt tillfälle samt mata hunden med godis, samtidigt. Men det går. Nästan. Och även om vi inte lyckas reda ut några stora mängder tovor (dvs inga alls) går det ändå framåt. Problemet som vi se framför oss är att snart måste hela hunden kammas igenom, och jag är inte säker på att vi kommit fullt så långt i klickerträningen då, så att det bara är att kamma. Vete fan hur vi ska hantera det.

Vi har också tränat kantarellsökning i enlighet med den läxa vi fick från kursen. Dessvärre verkar det som om Ia tycker det är måttligt roligt att lukta på en svamp, sätta sig ner och få godis. Hon verkar vilja jobba mer. Det kanske går lättare när vi kommit så långt att hon ska nosa upp svampen själv. Men det fungerade i alla fall som det skulle, men vi måste fortsätta träna.

En långpromenad har det också blivit. Från campingplatsen ner på byn och ut på den över 600 meter långa bryggan (eller vad det nu är) och så tillbaka igen. Ia blev så uppspelt av promenaden så när hon kom in försökte hon göra kullerbyttor i våra sängar. Det skulle hon kanske klara om hon inte hela tiden försökte inne i ett hörn av sängarna.

Det har visat sig att campingen vi bor på verkligen är ett hundtillhåll. Det formligen dräller av gråhundar och andra liknande raser. Enligt utsag ska dom ha utställning här i helgen. Och det verkar vara gråhund i varenda husvagn i stort sett. Utom i husbilen mitt emot oss, där bor en chow-chow. Det allra roligaste med gråhundarna är att dom skäller något alldeles förbannat. Om en börjar sätter grannen igång, och snart är hela campingplatsen ett inferno av skällande gråhundar. Och Ia är helt oberörd. Kul tycker jag. Framför allt att Ia inte skäller.

Regn, det är väl inte det vi kom till Dalarna för att få uppleva. Men det tog inte Dalarna någon hänsyn till. I morse var det mulet och uppehåll. Senare på dagen var det mulet och regn. Men trots det dåliga vädret hade vi ju en hel del att göra. Vi började med att åka till Mora. När vi var där för 2 år sedan hittade vi en chokladbutik som såg spännande ut, men vi hittade den samma dag som vi skulle åka hem, och då var den stängd. Men när vi kom dit idag var den öppen. Det var tur skulle det visa sig. Vi köpte choklad som vi satte i oss till kvällsfikat, och den gick ner helt utan bedövning. Den var till och med helt fantastisk.

Sedan åkte vi vidare mot Orsa. Det var en stad vi aldig han besöka när vi var här förra gången, så nu skulle det göras. Och VI GJORDE DET IGEN!!!  Vi hittade ett riktigt bra kafé. Om man är ute på okänd mark och söker efter ett bra kafé finns det några små knep att ta till. Till exempel hembygdsgårdar. Hembygdsgårdar som serverar kaffe drivs ofta på ideell basis och hembygdstanterna har ofta bakat själva. Det brukar betyda att det är gott. Och dessutom själsligt. Ett knep att bedöma ett kafés kvalitet utan att ha provfikat, är att titta på priserna. Om det är billigt är det ofta bra. Av samma skäl som hembygdsgårdskaféer är bra. Billigt tyder på ideellt arbete, och då är det troligen tanter som bakat. Detta knep är inte tillförlitligt till 100%, det fungerar till exempel inte på Flickorna Lundgren på Skäret, som är det dyraste och bland de bästa kafé jag någonsin fikat på. Idag hittade vi Orsa hembygdsgård som serverade kaffe med låga priser. Det var helt fantastiskt. Och det var tur, annars hade turen till Orsa varit helt meningslös. Mitt första intryck av Orsa i övrigt var att det var en av de tråkigaste och fulaste småstäder jag någonsin sett. (Om nu någon av er kära läsare är från Orsa, eller av en eller annan anledning håller Orsa varmt om hjärtat, skriv då en kommentar och försök få mig att ändra uppfattning. Jag gör det mer än gärna, men det kommer inte att ske utan hjälp.)

Tillbaka till Rättvik och middagsdags och sedan hundpromenad. Den avstod jag och yngsta dottern ifrån. Vi satt i husvagnen och drack kaffe och spelade schlagerspelet.  När de andra kom hem från promenaden fikade vi och bara satt och pratade och hade det trevligt, helt i enlighet med yngsta dotterns önskemål. Det känns rätt bra när en 14-åriga dotter önskar att vi ska sitta tillsammans i husvagnen hela kvällen och bara prata och mysa. Och det känns rätt bra att göra det också.