Tänk vad tiden går fort. Den här lördagen förra året hämtade vi hem en liten lagottovalp, som vi inte ens visste vad hon skulle heta. Men vi visste att hundutställningar inte var vår grej. Nu ett år senare är vi rutinerade hundutställare. Rutinerade i betydelsen vet hur det går till.  Det kunde man aldrig tro. Och att det skulle vara så jävla mycket kammande kunde man inte heller tro. Idag har vi ägnat dagen åt att kamma Ias päls. Och nu ser hon värre ut än hon någonsin gjort tidigare. Hon har inte så många stora tovor, däremot är pälsen full av löst hår som måste kammas bort innan det blir tovor igen. Detta bådar inte gott för morgondagen. Då är det ju utställning igen, den sista på ett tag. Frågan är om domaren kan skilja Ia från Elisabeth Höglund eller en sån där bishon frikassé. Ett lagom blött regn skulle inte sitta fel. Men i brist på det har vi gått över henne med sprayflaska.  Nästa vecka ska vi klippa ner pälsen ordentligt.  Då kommer hon se ut som en pudel.

Jag avslutar dagen med en bild på Ia när hon just kommit hem till oss.

I normala fall bakar ju jag allt matbröd själv, men senaste veckorna har jag inte hunnit. Sålunda tog det egenbakade brödet slut här mitt i veckan. I morse tänkte vi därför att efter morgonkaffet tar vi en hundpromenad bort till det lokala bageriet som ligger i vår by, och köper lite nybakat bröd till frukost. Av ganska naturliga skäl besöker jag inte det bageriet speciellt ofta. Dom har nyligen bytt ägare, och jag har inte varit där sedan dess. Och jodå, dom hade öppet, men utbudet var en katastrof. Eller kanske inte utbudet, men kvaliteten på utbudet. Dom hade ett stort utbud av både mat- och kaffebröd. Sålunda var det inte svårt att sluta sig till att dom inte bakar själva utan köper någonstans ifrån. Och matbrödet var ingen hit kan jag säga. Snabbjästa rundstycken som bara smakar luft och degighet. Bake off, eller färdiga mjölmixer, inte speciellt upphetsande. Jag hade hoppats att dom bakade i bageriet och i stället hade ett litet men kvalitativt utbud. ICKE. Dit behöver jag inte gå igen.

Jag ser till min förskräckelse att jag i semsterdagboken från i somras glömt något viktigt. Den natten vi övernattade i Åsa och bodde fint med egen badsjö hade vi den otroliga förmånen att på morgonen kunna handla nybakat bröd på Åsa hembageri (eller vad det nu hette). Men det var ett litet fint bageri som bakade allt själva och det var bakat med kvalitet.  Det var grejer det, jämfört med vårt eget usla hembageri.

Som tidigare nämnts var jag på konferens p Marsvikens konferensanläggning utanför Nyköping i slutet av veckan. Jag gav i ett tidigare inlägg uttryck för min besvikelse över middagen. Dessvärre slutade inte besvikelsen där. När jag steg upp på fredagsmorgonen upptäckte jag till min förvåning att det inte fanns något vatten i varken duschen eller tvättstället. Men efter en fem tio minuter kom vattnet. Men i duschen var det dåligt tryck, och inget vidare varmvatten. Fel på blandaren. Jag fick springa fram och tillbaka i duschen för att bli blöt på hela kroppen, och dessutom fick jag duscha kallt.  När jag kom ned till frukosten firades besvikelsen jättelika triumfer. Det var den magraste konferensfrukostbuffé jag någonsin sett. Två sorters bake off-bröd, formbröd att rosta. Ost, prickig korv, rökt skinka och gurka som pålägg. Fil och yougurt (tre sorter totalt) och lite olika sorters müsli. Ingen marmelad till det rostade brödet, ingen prinskorv, bacon och äggröra, ingen frukt OCH INGA WIENERBRÖD!!!!

Till förmiddagskaffet var det stora kladdiga schulstad-muffins och tråkiga kakor.

Till lunch serverades Coq au vin, men den saknadade både timjan och vin. 

Sammanfattningsvis kan man säga att den kulinariska upplevelsen inte var speciellt stor. Nu är ju inte det allt på en konferens, men för mig är det ganska viktigt. Det tråkiga är ju att när jag var där för en sex sju år sedan var det mycket mycket bättre.!

Jag vet att det finns flera hundar som skriver egna bloggar. Vår hund har dock lite svårt med tangenbord och mus, så i de fall hon önskar skriva något eller kommentera ett inlägg har jag hjälpt henne med det. I en kommentar till mitt inlägg om Växjö-besök har Ia skrivit att hon vill åka dit. Jag trodde det var frun som hjälpt Ia, men det förnekar hon bestämt. Då är det någon annan. VEM DÅ?????