Idag var det jag som fick den stora äran att lämna och hämta på dagis. Och jag hämtade om möjligt en ännu gråare hund än i går. Men lika glad för det. När vi kom hem gick vi iväg för att spåra de två spår som frun redan hade hunnit lägga. Det första spåret var en katastrof (jag säger inte vem det berodde på) men det andra gick klockrent. Sedan efter middagen, och medan rabarbersaften stod och silade sig, tog jag en långpromenad med Ia. (Frun tyckte det var viktigare att åka och försöka få tag på nya kläder.) Vanligtvis när man promenerar i byn möter man på sin höjd en hund. Men på kvällspromenaden mötte jag faktiskt 6 stycken, vilket måste vara något slags rekord. Först mötte vi (eller mötte är egentligen fel ord. Hunden var inne på tomten, men tomten hade inget staket, så han, tillsammans med matte kom ut och hälsade när vi passerade.) en spaniel av någon sort (cocker eller welsh, inte engelsk för det var den för liten för tror jag). Både hund och matte ville gärna hälsa på oss, (men på lite olika sätt) och det blev en liten pratstund både hundar och hundägare emellan. Tänk vad trevligt det kan bli när man har hund. Lite längre fram mötte vi en tant med två afghanhundar (eller om det var afghonhundar, lite svårt att avgöra könstillhörigheten på långt håll) och en cavalier king charles spaniel. Dem lämnade vi utan närkontakt, och strax därefter mötte vi den labbe som Ia inte ska leka med. Och då ljög jag igen. På frågan om dom skulle hälsa och leka, svarade jag från andra sidan gatan (som jag så fort jag såg dom tog mig till) att tyvärr hade jag bråttom hem, och så drog jag vidare i full fart. Nästan hemma möter vi områdets andra lagotto, Gino. Gino och Ia tycker verkligen om varandra, men det fanns inte tid att låta dom leka tillsammans, så vi bara gick en liten bit ihop, eftersom vi skulle åt samma håll.  Och det är alltid lika uppbyggligt att se andra ha problem med sina hundar. När Ia och Gino skulle hälsa på varandra släppte vi kopplen, och strax därefter kommer en cyklist. Gino sätter av i full fart efter cyklisten, medan Ia lungt står kvar. Nu vet jag inte om det berodde på att jag hade tagit tag i Ias koppel sekunden innan cyklisten dök upp (turligt nog) eller om Ia faktiskt skiter i cyklister, även om dom cyklar som idioter. Nåväl, inget hände, och väl hemma somnade Ia, rätt trött av både spår, lång promenad och massa hundmöten.

Jag är mer nattmänniska än morgonmänniska, men när det verkligen gäller har jag inga problem att gå upp tidigt. Till exempel för att baka bullar eller så. Och varje gång jag har gjort något sådant tycker jag det är vansinnigt skönt. Men likväl, om jag kan välja på att ligga kvar i sängen eller stiga upp för att få uppleva den underbara känslan av att stiga upp tidigt och få någonting gjort, väljer jag nästan alltid att ligga kvar. I morse var jag ju tvungen att gå upp tidigt för att åka till jobbet och köra Ia till dagis. Inann vi åkte till dagis tog vi en liten promenad. Och redan efter två steg kände jag att jag borde gått upp tidigare så jag hade hunnit gå en riktigt lång promenad. Nån som tror jag kommer gå upp tidigare i morgon bitti?

Igår var en riktig höjdardag för korkade föräldrar. När jag stod i kön på Konsum står en mamma framför mig med två barn i 3 till 5-årsåldern. Och dom står ju inte still som deras mamma önskar, och då kläcker puckot till mamma ur sig: " Om du inte är snäll kommer polisen och tar dig". Jamen fyfan vilken bra uppfostringsmetod. Att jag aldrig kom på den när våra barn var små. Men som tur är har jag numer en hund jag kan praktisera metoden på. "Om du inte är snäll ringer jag till Lotta"

PS För er som inte vet, Lotta är Ias uppfödare, och hon är oerhört duktig på att säga ifrån när det verkligen behövs, vilket ju inte ska vara speciellt ofta, men när det väl behövs, ska det fungera.