I någon slags miljömedvetenhetsanda talas det alltmer om hur fel det är att transportera mineralvatten långa sträckor när vi har så gott kranvatten i Sverige. Vi som älskar ramlösa, loka, etc framställs allmer som riktiga miljöbovar. Och i en förlängning, vi som av ett eller annat skäl inte nyttjar alkoholhaltiga drycker, utan helst dricker mineralvatten till maten, ska vi dricka kranvatten i stället? Men kom igen för helvete och se helheten!!! Utan att vara speciellt påläst vågar jag ändå påstå att ytterst få viner som finns till buds i Sverige är lokalt producerade. Mig veterligen är närmsta vinproducerande land Tyskland. Sedan är väl Frankrike, Italien, Australien, Sydafrika och Amerika stora vinproducenter också. Vad kommer det sig att det är mycket skadligare för miljön att transportera mineralvatten från Italien än vin från Sydafrika till Sverige? Bara så att ni vet, ni skenheliga miljöalkoholaktivister, jag tänker med gott samvete fortsätta att beställa in en flaska Perrier när jag äter på fransk restaurang och en STOR, JÄVLIGT STOR flaska Pellegrino när jag käkar italiensk. Så det så!

I går på första april hade denna avdankade blogg 700 besökare. Det är ju inte vettigt.

Men hallå asså. Det senaste inlägget på denna blogg skrev jag sista december förra året, och sedan dess har jag en ny blogg.  Men vad kommer det sig att denna blogg fortfarande har en jävla massa besökare? Bloggen ligger ju idag för tusan på 14 plats över de mest besökta bloggarna, och jag har i snitt över 200 besökare per dag på bloggen. Men min nya blogg, som är både bättre, snyggare och vackrare har jag inte mer än runt 25 besökare per dag. Hur fan hänger det ihop? Till exempel du där, som läser detta just nu, varför inte komma över till min nya blogg och läsa lite det är bara att klicka här.

Som sagt, från och med nu flyttar jag till annan adress. http://hundblues.blogspot.com

Ni är välkomna dit om ni vill föjla mig under 2008 (och kanske även längre)

Som framgår av de två tidigare inläggen har vi alltså varit och hälsat på i Talby. Människor och hundar som vi för ett år sedan aldrig hade träffat. Jag tycker det är helt fantastiskt. Men hur kunde det bli så? Alltihop har väl sin grund i att vi har hundar från samma kennel. Men det räcker inte. Vi har också träffats en del på hundutställningar i sommar. Men det räcker inte heller. Vi skriver också varsin blogg, samt läser varandras.  Men det räcker inte heller. Tillsammans däremot räcker det ganska långt. Jag tror inte riktigt vi hade hamnat i Talby igår eftermiddag om inte alla dessa tre saker hade samverkat. Snacka om att hundar socialiserar sina ägare, och att internet underlättar för folk att hålla kontakten trots att man inte alls bor på samma ställe.

Hundar och internet i all ära, men det som ändå gjorde besöket så angenämt har varken med djur eller datorer att göra. Det helt och hållet på det mänskliga planet. Det var ett helt fantastiskt dygn ute i Talby. Fina omgivningar att promenera i (även om jag är helt övertygad om att det är oändligt mycket finare på våren), mycket god mat (trots, eller kanske just på grund av bananerna i såsen), och som sagt ett fantastiskt umgänge. Ett stort tack till Karin, Lars, Hannah, Tristan, Fixa och Basta för att vi fick komma och hälsa på.

Nedan några bilder från Talby

Fixa myser med frun (eller om det möjligen är frun som myser med Fixa)

Ia och Fixa

Lagottopromenad

Ia försöker leta tryffel

Ia provspringer gräsmattan, och bakom Ia skymtar Basta

Jag noterar till min förvåning att jag även idag ligger på tredje plats över de populäraste bloggarna. Jag känner att sådant förpliktigar. Jag har på intet sätt drabbats av storhetsvansinne, men jag känner att jag, liksom kungen måste hålla ett tal till nationen. Här kommer mitt tal. Man får ju stjäla fyra takter, så jag har stulit lite från kungens tal. För er som hellre vill läsa hans tal, finns det här.

Kära bloggvänner, hemma och utomlands,
Jag önskar er alla en god fortsättning på julen. Några av er som läser detta har kanske deltagit i julottan eller julmässan och påmints om julens budskap, om Jesus som föddes för att rädda världen. Därmed tändes ett hopp om en bättre värld där alla människor skulle leva i fred och frihet. Men vi kan ju inte sitta och vänta på att Jesus ska ordna till den bättre världen åt oss. Det är nämligen allas ansvar att skapa Det Ljuva Livet här på jorden. Under året som gått har jag både i bloggvärlden och runt om mig ute i samhället har jag mött både sorg och glädje, både hopp och förtvivlan och jag har sett både problem och möjligheter med att skapa en bättre värld. När jag möter människor är det framför allt tre områden som återkommer i diskussionerna om framtiden. Det första området är vår miljö. Allt fler människor börjar ifrågasätta det förnuftiga i att transportera livsmedel runt halva jordklotet bara för att vi i Sverige ska kunna handla så billig mat som det bara är möjligt. Allt fler människor börjar ifrågasätta det förnuftiga i att använda bekämpningsmedel som är farliga för både naturen, de som använder dem, och kanske även för oss som äter maten som behandlats med bekämpningsmedel, eller gödslats med konstgödning. Kanske för få människor, men i alla fall några har börjat ifrågasätta det förnuftiga i att fortsätta förbränningen av framför allt fossila bränslen som påskyndar växthuseffekten.

Det andra området är våra barn. Jag möter många föräldrar som arbetar deltid för att kunna umgås mer med sina barn, de ställer upp och skjutsar dem till alla möjliga fritidsaktiviteter och de väljer dagis och skola med omsorg så att deras barn ska få bästa tänkbara uppfostran. Men trots detta ser jag också hur våldet breder ut sig i allt lägre åldrar, jag ser hur högstadiebarn förstör sin skola med klotter, sönderslagna elevskåp och krossade fönsterrutor. Jag ser hur respektlöst elever uppträder både mot varandra och mot lärare och annan personal på skolan.

Det tredje området är oss själva. Runt om i samhället och i bloggvärlden möter jag människor som antingen är på väg in i väggen, har gått in i väggen, eller glädjande nog, är på väg att återhämta sig. Av någon underlig anledning får vi, trots allt fler tidsbesparande tekniska produkter i vår vardag, allt mindre tid till oss själva. Och tid för sig själv behöver man, om man ska kunna göra något för andra.

Vad kan vi då göra för att skapa en bättre framtid som möjliggör Det Ljuva Livet? Det finns ett uttryck som säger att ingen kan göra allt men alla kan göra något. I den insikten ligger räddningen för vår värld. Det gäller inom så gott som alla av ovanstående områden. Under året som gått har jag mer och mer förstått att vi måste vända våra blickar åt ett annat håll, nämligen söderut. Mitt råd till alla er som vill göra något för att skapa en bättre värld är: Tänk italienskt. Låt oss börja med miljön. Transporterna av livsmedel skulle minska drastiskt om vi i bl a Sverige anammade den italienska matkulturens principer. Lokalt producerat och anpassat efter årstiden. Man kanske inte måste ha färska jordgubbar från Egypten i sin nyårschampagne, och man ska definitivt inte köpa annat än svenska äpplen på hösten. Och vi kanske kan betala lite mer för fläskfilén för att den kommer från vår egen region i stället för att den är importerad från Finland. Så tänk italienskt, dvs. köp svenskt. Och välj råvaror efter årstiden så minskar vi en hel del på transporterna i samhället.

I stället för att köpa en bil till när familjens behov av transporter ökar i och med att barnen växer upp, tänk italienskt. Köp en Vespa. En vespa kan man köra under en stor del av året i Sverige. En vespa drar betydligt mindre bensin än en SUV. 

När det gäller oss själva är mitt råd: Tänk italienskt. Tänk italiensk hund. Tänk italiensk tryffelhund. Tänk lagotto romagnolo. Om du har möjlighet är en hund bland det bästa man kan skaffa för att öka sitt eget välbefinnande. En hund kräver en hel del tid av dig. Det kommer omöjliggöra att du arbetar ihjäl dig. När då motionerar din hund får du dessutom egen välbehövlig motion. Motion som gör att du mår bättre, både psykiskt och fysiskt. Någonting som vi människor över lag lider brist på i dagens samhälle är bekräftelse. Ingen har längre tid att bekräfta någon annan, för alla är redan så upptagna med att själva söka bekräftelse av sin omgivning. En hund ger dig bekräftelse. En hund svarar direkt på det du gör för den. Om du ger din hund en stimulerande tillvaro kommer du att få bekräftelse så det räcker till att dela med sig till andra. Det finns naturligtvis många hundraser att välja bland, men mitt råd är ändå: Tänk italienskt. Få hundar är så mysiga som en lagotto.

När det gäller vår framtid, våra barn, är mitt råd: Tänk italienskt. Har man anpassat sina matvanor till lokalproducerat och årstidsbaserat, har man gett fan i att köpa en andra-bil när det egentligen inte behövs och har man köpt sig en hund, är man väl rustad att vara en riktigt god förälder. Man mår helt enkelt riktigt bra, och det smittar av sig till sina barn, som också kommer må riktigt bra. I vissa fall kan man tycka att man ändå inte har riktigt den tid man önskar till sina barn, men mitt råd blir då: Tänk italienskt. Byt ut dina långa kaffestunder då du sitter och sörplar svenskt beskt kaffe med mjölk mot en snabb espresso. En riktig italiensk espresso tar inte mer än 45 sekunder att tillverka (15-20 sekunder för malning och tampning och 25-30 sekunder för själva tillredningen), och du dricker den på mindre än 15 sekunder.

Det kan tyckas en aning naivt att tro att vi skapar en bättre värld genom att bara tänka italienskt, och det är alldeles rätt. Vi skapar inte en bättre värld genom att köra Vespa istället för bil, köpa oss en italiensk hund och byta ut kaffet och kanelbullen mot en espresso och en biscotti, men jag är helt övertygad om att vi skulle minska den globala uppvärmningen om vi satsade mer på lokalproducerade råvaror och anpassade oss efter vad säsongen har att erbjuda. Och det är klart, om man tycker om espresso, älskar sin lagotto, och njuter av att köra Vespa, är det självklart att tänka italiensk bidrar till att kunna njuta av Det Ljuva Livet. Men oavset kaffe-, husdjurs- och fortskaffningsmedels-preferenser, hoppas jag att vi alla hjälps åt att utifrån våra egna förutsättningar skapa en bättre morgondag. Det är min högsta önskan inför det nya året.

Nu hoppas jag att Ni får ytterligare några väl förtjänta vilodagar innan vi tar det första steget in i framtiden. La famiglia önskar Er alla ett Gott Nytt År 2008!

Så har jag då gått lös på en ny kamera. Efter tips från säker källa valde jag en Canon 400D. Många knappar är det på den. Jag noterar att jag inte alls med samma glädje som för femton tjugo år sedan, eller kanske ännu mer för tjogofem år sedan, slänger mig över en ny teknisk pryl och dess bruksanvisning med ambitionen att lära mig allt om den nya manicken. För 25 år sedan kunde jag läsa bruksanvisningar som poesi. Jag läste allt jag kom över, oavsett om jag hade prylen eller inte. Jag hade ett omättligt behov av att veta hur man använder saker. Jag vet inte om det är på gott eller ont jag konstaterar att jag idag mest suckar över en ny bruksanvisning, men jag har i alla fall tagit mig igenom den för den nya kameran. Och den har onekligen en massa finesser som jag inte ens visste att jag saknade.

Det känns också ganska skönt att ha en kamera igen som man kan jobba med. Sedan min gamla systemkamera (utan autofokus) blivit omodern, har jag inte haft annat än digitala små löjliga kompaktkameror. Men efter att ha tagit några bilder med den nya kameran känner jag att det är något jag faktiskt saknat. Med en systemkamera kan man ju jobba på ett helt annat sätt. Nedan visas några resultat av kvällens lekande med kameran.

Jag är ju inte speciellt religös av mig till vardags. Jag skulle aldrig komma på tanken att frivilligt gå i kyrkan. Och jag tror nog mer på Robert Lind i Kramfors än på gud. Däremot är jag väldigt fashinerad  prästyrket och predikningar. Och det är väl den fashinationen som gör att jag varje jul genomlider både midnatssmässan från Rom och julottan på TV. Visserligen somnar jag ibland, men jag försöker ändå lyssna på predikningarna. Så även i år. Vi har kunnat läsa både på text-TV och på till exempel DN:s nätupplaga att påven tyckte att själviskheten förstör jorden. Det var väl i och för sig inte min tolkning av vad han sa. Han gjorde liknelsen att på samma sätt som Josef och Maria inte fick plats i Härbärget, är dagens människa så självupptagen att hon inte har plats för något annat än sig själv i sitt liv. Så långt är jag med. Men jag uppfattade att påven ville att det var gud som skulle få större plats i våra liv. Vi borde bli lite mer troende och ägna mer tid åt gud. Kanske inte en prioritering jag helt ställer mig bakom. Dessutom var påvens hela predikan ur ett retoriskt perspektiv ett fullständigt fiasko. Han staplade kristen floskel på kristen floskel i all oändlighet utan att få speciellt mycket sagt. Jag funderar på att skicka ner boken Praktisk Retorik av Göran Hägg till påven. Den innehåller de grundläggande kunskaperna om hur man bygger upp ett tal för att övertyga någon om något. Det kan påven verkligen behöva. Eller om det kanske är hans talskrivare som skulle behöva det.

Julottans predikan var däremot mycket bättre. Den prästen hade något att säga. Han var dessutom mer påläst på retorik. Han började i bibeln med vilka känslor Josef hade inför att bli far till ett barn som han inte var far till. Hur en ängel berättade för Josef att han skulle ta hand om barnet trots att det inte var hans eget. Ur denna bibliska berättelse förklarade sedan prästen hur viktigt det är att fäder tar hand om sina barn, både sådana de gjort själva och sådana de fått överta efter andra (oavsett om det är en helig ande eller någon annan som ligger bakom). Och det var ju lysande. Även om jag för egen del inte tycker man måste ha bibeln till hjälp för att förklara vikten av att fäder tar hand om sina söner.

Och vad mysigt det är att dricka morgonkaffe till julottan och sedan gå och lägga sig igen.