Jag läste just i senaste numre av Buffé (Icas tidning för de som handlar större delen av sin mat där) om ett förslag till hur man ska lägga upp julbordet för att orka med. Mitt på dan börjar man med sill och lax och sånt som man lätt äter för mycket av på julbordet. Sedan tittar man på kalle anka, och sedan äter man skinkan och tillbehören. Därefter vidtar julklappsutdelning och sedan är det dags för kaffe med kaka och godis.  Låter som ett perfekt upplägg, men i praktiken omöjligt att genomföra. I alla fall i vår familj, för som den minnesgode läsaren vet, kör vi dubbla föreställningar på julafton. Först på julafton firar vi jul med mina föräldrar. Hela julbordet till lunch. Sedan är det julklappasutdelning, Kalle Anka och fika. Sedan är det dags att bege sig hem till fruns mamma för att i princip upprepa proceduren. Hela julbordet, julkalppsutdelning och fika. Sedan är man jävligt trött, och somnar oftast till midnattsmässan.

I söndags var jag ju på matmässan Det goda köket på Älvsjömässan utanför Stockholm. Ett mer passande namn hade varit Det goda barskåpet. Det var ju för fanken fler utställare av alkoholhaltiga drycker än utställare av mat och kökstillbehör. Lite tråkigt tycker jag. Dessutom var det inte några speciellt roliga matutsällare. Tidningarna Allt om mat och Året runt, hur kul är det på en skala?  Familjen Dafgård som säljer färdigmat. Dansukker som talar om hur bra deras socker och sirap är. Det jag framför allt saknade var ett stort utbud av olivolja och balsamvinäger som man kunde få smaka sig igenom. Dock hittade jag en föreläsning om olivolja. Någon människa som drev en olivoljebutik i Stockholm skulle hålla ett föredrag om olivolja. Det kunde ju vara intressant tyckte jag. Men bara tills kärringen hade börjat prata. Då var det inte ett dugg intressant längre. För det första hade hon i sin röst och sitt manér en fruktansvärt överlägsen attityd gentemot oss i publiken, och det blev inte bättre när man förstod vad hon pratade om. Hon påstod att vi i publiken var mycket kunniga och pålästa när vi köper vin till lördagsmiddagen. Vi vet precis vad vi är ute efter och hur mycket vi är beredda att betala. Vi vet hur olika viner passar ihop med olika maträtter, sa hon. Men hur gör vi när vi väljer olivolja? Jo, sa kärringen, vi går in på konsum och plockar den billigaste flaskan med en snygg etikett på, och sedan använder vi den smörjan till vad som helst. Är det inte på tiden, sa hon, att ni blir lite mer medvetna om olivoljan? Jävla kärring, jag hade inte gått dit för att höra henne tala nedlåtande om mig och mina olivoljeköparvanor. Dessutom hade hon i sak fel. Jag kan ingenting om vin, men är lite påläst på olivolja. Fan vi som kommit för att lyssna på henne, det är väl klart att vi är intresserade av olivolja, och säkert att flera av oss redan kunde en hel del. Då inleder man inte föredraget med att tala om för alla i publiken att de inget begriper, och att de är idioter. Det föredraget lämnade jag efter 5 minuter.

Idag blev morgonpromenaden utan mig eftersom jag tidigt som satan begav mig till båt- och matmässan. Men trots mitt svek fick sig Ia en lång morgonpromenad och hon fick springa lös en del också. När jag hade kryssat mig igenom alla provsmakningar på matmässan och smakat på godbitarna på båtmässan sammanstrålade frun, Ia och jag i en tidigare obesökt slottspark för en promenad. Parken var stor nog för att promenaden, med gångtransportsträcka till och från parken, skulle vara drygt en timme. Efter detta begav vi oss till fruns syster och hennes nya lägenhet. Ia var så nyfiken på hur den såg ut, men dessvärre var hon så trött så hon somnade i ett hörn. Men först hann hon prova om soffan var bra att ligga i. Det var den, men jag hävdade med en dåres envishet att hennes egen fäll skulle vara, om inte skönare så i alla fall mer lämpad att sova på. 

Väl hemkomna och middagsätna började vi kamma hund igen. Och trots att det inte var länge sedan vi gjorde en ordentlig genom kamning, lossnade det massor av hår. Det var inte så mycket tovor i alla fall, och nu gäller det bara att fortsätta kamma minst varje vecka fram till Stora Stockholm. Puh..............

Vid middagsbordet idag frågade äldsta dottern vad man ska skriva till en MSN-kompis som är så jävla deprimerad. Hon hade snackat med någon som tyckte livet var skit. Så hade han skickat en låt, en oerhört deprimerade sak. Då svarade hon med att skicka honom Knut med skämtlynnet (Hasse Alfredssons underbara låt om "lille Knut, han skrattar ut, bara när nå'n säger kiss och bajs". Sen skickade hon länken till mitt blogginlägg nedan med Jerry Williams. Sen ville hon skicka låten Det finns så många hemska sätt att dö på, men Carl-Einar Häckner, men den hittade hon inte. Synd.

Fan vad jag är trött. Det var kris på jobbet idag; jag var tvungen att jobba.

Om du ska byta bil har jag en stark rekommendation; köp för fanken aldrig en BMW. Den bilen verkar ju vara behäftad med massor av problem. 

• Nästan varje gång jag är ute och kör ser jag ett antal BMW byta fil, men nästan alla BMW verkar ha fel på sin blinkers, för den används aldrig vid filbyten.
• Så sent som i morse utanför hunddagis såg jag en BMW som verkar ha problem med motorn. Och det är inte första gången jag ser en BMW som med samma problem. Såvitt jag kan förstå är motorn mycket svårstartad. I alla fall gissar jag det eftersom dom inte stänger av motorn trots att det pågår omfattande i- och urlastning.
• BMW verkar ha väldigt dåliga bromsar. Ofta när jag kör i 30 på en 30-väg eller 50 på en 50-väg har jag en BMW på ett dasspapperstjockleks avstånd bakom mig. Dom verkar helt enkelt inte kunna få stopp på bilen i tid så de kan hålla anständigt avstånd.
• Det verkar det vara något för mig obegripligt fel på BMW överlag, som gör att de inte går, eller i alla fall är jävligt obehagliga att köra i lagliga hastigheter.

....eller?

Med anledning av denna dag vill jag tacka Gurra för  Liseberg, Slottsskogen, Albert och Herbert, Bräutigams (ja, det är nedlagt jag vet, men det har funnits och skylten finns kvar) Mauritz Kaffe, Josty Kit (finns inte heller kvar, men där lärde jag mig mycket om elektronik) Tottas Bluesband och  delar av min släkt.

Ingen som förstår. Allt ovan kommer från Göteborg, och idag firar vi Gustav Adolfsdagen, och eftersom han grundade Göteborg hade inget av ovanstående funnits om han helt enkelt bestämt sig för att göra något annat än grunda en ny stad just den dagen han gjorde det. Därför är det med vördnad inför hans insatser som vi idag slafsar i oss en Gustav Adolfsbakelse.

För många år sedan såg jag en underbar musikvideo på TV. Men som vanligt när det gäller mig var det kanske inte riktigt vad man normalt förknippar med musikvideo. För det första är det Jerry Williams, bara det är ju knepigt. För det andra är videon från 60-talet, skulle jag tro. Och framför allt, för det tredje, den är gjord med en oerhörd självdistans. Jerry Williams har varit en förebild för mig,  inte musikaliskt (och inte politiskt) utan just på grund av det faktum att han alltid har haft en oerhörd självdistans. Han kan både skratta åt sig själv och ta sig själv på allvar, i en perfekt blandning.  Så låt La famiglia bli er nattsuddsvantegrundberg och spana in den här underbara videon med Jerka och skratta och njut.