Förutom att träffa Salma har Ia även idag fått springa i långlina borta vid hundbadet (Vårhallen heter stället förresten). Men det hjälper inte. Efter nästan fyra timmar i bil är hon fortfarande full av energi, och skäller uppfodrande på sina ägare för att de ska göra något med henne. Men ägarna är trötta och vill gå och lägga sig. Utom jag, som sitter och skriver, men jag sitter ju och skriver, så jag kan inte hitta på något roligt.

När vi kom tillbaka till campingen i eftermiddags gick frun och Ia på en liten promenad medans jag lagade middag. Då träffade dom på en liten valp av rasen shapendoes, som ville leka med Ia. Förnuftigt nog frågade valpägarna om Ia var en snäll hund. Vad svarar man på det? –Jadå, hon har just ätit, så det går nog bra. Faktum är att jag har ingen aning om vad jag skulle svara. Jag har ju aldrig sett henne leka med en valp. Men enligt frun uppförde sig Ia exemplariskt, till och med när valpen bet sig fast i hennes öra. Då blev hon bara lite irriterad. Men det var ju skönt att veta att hon kan umgås med en valp.

Tänk vilken nytta och glädje man kan ha av internet i allmänhet och bloggar i synnerhet. Man får kontakt med folk och hundar som man aldrig skulle träffa annars. Idag har vi varit och hälsat på Lagotton Salma och hennes flock. Förutom att Ia och Salma hade roligt tillsammans (som synes av bilderna nedan), var det verkligt roligt att få träffa hela flocken IRL. Dom var verkligen underbara. Eftersom vi försummat Ias födelsedag igår, hade dom en present till Ia, och två fina teckningar från lillhusse och lillmatte. Dessutom bodde dom i en underbar liten by, helt olik vår hemman. Naturligtvis ville vi sätta våra söta hundar bredvid varandra för att kunna fotografera dem tillsammans. Men det gick väl sisådär ska jag säga.

Men efter mycket om och men, och ganska många misslyckade bilder (tur att man har digitalkamera), blev resultatet i alla fall såhär bra.

Och sedan kokade liksom hundarna över av energi, så dom badade i sjön, och sedan kom dom loss ordentligt.

Vi får se hur bra det går i Västerås när vi träffas där om några veckor. Då kanske dom känner igen varandra och bara vill leka, och  koncentrationen i ringen blir som bortblåst.

För den händelse vi någon gång skulle skaffa oss en husvagn har jag under flera års tid studerat hur husvagnsägare gör med olika saker. Till exempel hur man fyller på vatten i den fast monterade tanken i husvagnen. Vissa husvagnar har en 50-literstank för färskvatten. Även om vi bara har 30-literstank är det ju ändå inget man fyller med ett litermått från tappstället. Nä, man använder en 10-liters vattenkanna. Det noterade jag för flera år sedan, så innan vi begav oss iväg med husvagnen köpte jag en sådan vattenkanna. När jag för första gången skulle fylla vatten i Mölle, tog jag alltså min vattenkanna och gick till tappstället för färskvatten. Jag börjar fylla den och försöker se så cool ut som möjligt, som dett är något jag gjort i hundra år, och jag är alls ingen nybörjare i husvagnabranchen. Men då kommer det en man, som också ska fylla vatten, och han har TVÅ vattenkannor med sig. Och det syns lång väg på honom att det är så ett proffs gör. Det är bara amatörer och klåpare som bara använder en vattenkanna. Så nu måste jag köpa ytterligare en vattenkanna.

Äntligen har jag fått ligga och trängas med en lagotto en hel natt. Men fan vad jag kände mig ledbruten och stel i nacken i morse. Frun fick ensam gå morgonpromenaden.

När vi fikade idag på Borregården insåg jag återigen hur lätt det är att ha synpunkter på andras sätt att hantera  sina hundar. Till kaféets personal hörde också en beagle. Han låg på gräsmattan utanför, fastknuten med ett långt snöre. När vi sitter där och fikar ser vi hur husse och ytterligare några personer kommer gående över gården. Hunden blir alldeles överlyckligt och börjar skälla och vifta på svansen, för han vill ju hälsa. Då säger husse åt honom att vara tyst. Vad är det för signal till hunden? Får han inte vara glad när det kommer folK? Det kommer ju på sikt att skapa en hund som är osäker på hur den ska bete sig. Själv har jag säkert massor med gånger gjort liknande fel.

Väl hemkomna från kafët går jag en långpromenad med Ia. Att promenera ensam med hund har också sin charm. Man får tid till både sig själv och hunden. Inte illa alls.

Efter middagen går vi bort till hundbadet, och på strandängen ovanför låter vi Ia springa i långlina. Ia har aldrig varit på en sandstrand förut, och det var underbart att se henne böka som ett jävla tryffelsvin i sanden. Hon satte ner nosen i sanden och så satte hon full fart framåt. Hon verkade att ha hur kul som helst. Och väl hemkommen från detta äventyr la hon sig att sova som en stock under bordet. Men hon piggnade lagom till för den nyss avslutade kvällspromenaden, så nur är det bara att gå och lägga sig. Om man är hund

Livet är förgängligt. Kaféer likaså. Glada i hågen begav vi oss i förmiddags iväg till Skåne Tranås för att fika på Madam Blå. Men väl ditkomna läser vi på en skylt att kafét är stängt på grund av ägarbyte. KATASTROF!!!!!!!!! Vi som hade sett fram emot deras rabarber- och jordgubbspaj. Vi fick trösta oss med en massa choklad från den fina chokladbutiken istället. Kaffesugna och desperata som vi är, sätter vi kurs mot Borregården, ett kafé som vi upptäckte förra året. Där har dom KAK-BUFFÈ. Trodde vi. Det var bara på lör- och söndagar dom har det. Gissningsvis är det så under lågsäsong, och högsäsongen har nog inte börjat än. Den kanske börjar nästa vecka. I alla fall fikade vi där ändå, och det var inte dåligt. Men ett kafé nedlagt, och ett utan buffé gör oss en aning deprimerade över tingens förgänglighet. På darrande hjul beger vi oss iväg mot nästa Österlen-måste; caferian i Örnahusen. Där man kan köpa så snuskigt billigt kaffebröd att ta med sig hem, så man nästan skäms när man ska betala. Tänk om det inte heller längre finns kvar. Men det gjorde det. Och vi bunkrade för ett rejält fredagskvällsfikamys till Anders och Måns på TV. Sedan beger vi oss hem för att laga middag. När man campar måste man grilla, så det var ju bara att plocka fram grillen och bränna på lite fläskfilé och varmkorv. Till detta gjordes en så kallad fransk potatissallad. Efter middagen promenerade vi återigen bort till hundbadet, och så hem till Anders och Måns. Och Caferians goda kaffebröd

Idag fyller Hesiodos Delizoso Dea, även mera känd som Ia, ett år. Trots att Österlen är så sprängfyllt med kaféer är det inget som har någon hundtårta. Så för att fira Ias födelsedag på ett värdigt sätt har familjen smaskat i sig en massa tryffel. Det är ju ändå en tryffelhund vi har. Ja, vi har inte ätit tryffelsvamp, utan chokladtryffel som vi köpte i Skåne Tranås idag. Men tyvärr tål ju inte hundar choklad så vi har varit tvungna att äta upp allt själva. På kvällspromenaden övervägde vi dock att låta Ia få kalasa på en riktigt stor hästskit i stället för födelsedagstårta, men det kändes inge smakfullt, så den hästskiten ligger kvar där till i morgon.

Sedan semestern började har jag såinihelvete mågna besökare på min blogg. Vadan detta? Men det är inga nya som vågar sig på att kommentera. Det är lite synd tycker jag. Skriv gärna en kommentar.

Kafé Annorlunda!!!!!!!!!!!