Svar: En erfaren lagottoägare har, genom mångårig träning, lärt sig att alltid lyssna efter hunden, och så fort det är tyst bli misstänksam och med blixtens hastighet komma störtande och hinner rädda all salsiccia. . En mindre erfaren lagottoägare kan hälsa hem.

En lagottoägare som börjar få viss vana, blir mätt av sin risotto och salsiccia eftersom han hinner rädda undan det mesta av en salsiccia innan lagotton fått i sig alltför många bitar.

Svar: När en lagotto letar korv rör den sig snabbare än sin egen skugga, och tiden står praktiskt taget stilla.

"Dagen efter" blev aldrig någon dagen efter. I morse åkte vi iväg på lagottopromenad. Alltså en hundpromenad med bara lagottisar. Det var ju ett jävla väder så det blev bara fyra hundar. Inte så många, men egentligen rätt lagom.  Och det är väl klart att det är kul för Ia att få träffa andra lagottisar och springa runt om busa med dem. Men jag får nästan alltid ont i magen när jag ser hundar busa. Dom springer så fort och dom är så våldsamma att jag hela tiden väntar på att någon ska skada sig. Springa in i ett träd, trampa i en grop eller bli påhoppad av en annan hund. Sånt händer ju. Men inte idag tackolov. Enligt frun skulle det kanske inte blivit fullt så våldsamma lekar om vi hade promenerat lite fortare, för då hade hundarna dessutom varit tvugna att hålla koll på oss, och alltså inte kunnat busa lika mycket. Nu stod vi mycket stilla. Och så var det en  hane som kanske var lite väl mopsig. Han ville hela tiden tala om att det var han som bestämde, men  å andra sidan gillade inte de andra hundarna det riktigt. Så hela promenaden kryddades med lite kamp om vem som skulle bestämma.  Men visst var det roligt att se andra lagottos och prata med andra lagottoägare. Sedan har Ia mest vilat idag, förutom två promenader och lite godissök i trädgården.

En sån dag. En riktigt toppendag (för att travestera en favorit-TV-serie. Ni som läst min senaste lista kan ju fundera på om det är Pistvakt, Bröderna Cartwright eller Lödder.)  med massor av hundar, människor och annat trevligt. Som redan skrivits vann Ia sin klass.  Det finns säkert något korrekt sätt att skriva det, men det kan inte jag, så det blir så här: Etta i juniorklass, inget ck, inget hp. Kritiken löd: Fem. huvud. Bra hals. Stel överarm. Måste bli stramare i ryggen. Står och går ngt underställt. Bra päls. 9 lagottos i klassen, domare Bjarne Sörensen. Och det är vi fullt nöjda med. Och så var det roligt att Ias storasyster Basta fick en etta, vilket inte alls är så konstigt, eftersom hennes päls ser riktigt bra ut nu.

Det enda tråkiga med Avestabesöket var att det inte fanns utrymme (varken i magen eller i tidplanen) för ett besök på Erik Lars-gården, som är ett underbart kafé söder Om Avesta, som vi hittade när vi semestrade i Dalarna förra hösten.

När vi kommit hem var det strax dags att köra ut barn till mina föräldrars sommarställe, där de ska vara denna vecka. Där blev det hundpromenad, och Ia fick vada i vattnet igen. Men hon vill inte bada, bara blöta fötter och lite magpäls. Sedan åkte vi hemåt och så var det läggdags, för både hund och människor.

Vilken underbar dag vi har haft. Vackert väder, fika och hundar och trevliga människor i massor. En utförlig rapport från Avesta hoppar jag över, eftersom utmärkta rapporter går att läsa hos Bippeliboppen och Hannah. Där står det dessutom att mina kakor var goda, och det blir ju mycket mer trovärdigt om någon annan säger det än om jag skrev det själv (även om jag också tyckte de var goda). Och efter Hannahs och Bippeliboppens utmärkta referat finns det egentligen bara en sak att tillägga. Nämligen ett jättestort tack till Hannah, Joakim, och Karin (med hundar) för den trevliga och underbara dagen, och sist men inte mist ett ännu större tack till Lotta för att hon visade Ia så fint så att Ia blev bäst i sin grupp.

Och så några bilder från dagen

Bullar upptagna ur frysen och sockerkaka bakad.

Let's Rock'n'Roll

Jag fick den stora äran att hämta hund på dagis idag, eftersom jag hade tagit bilen (som jag behövde till annat). Och som vanligt numer meddelades inget speciellt från dagis. Och från kvällen meddelas inte heller speciellt mycket, eftersom familjen genomförde sitt skolavslutningsdagstraditionella restaurangbesök. Under tiden var Ia hemma hos svärmor, och det lär ha gått bra. Hon var speedad som vanligt, men inte värre än att vi tror hon är välkommen tillbaka en annan gång också.

Kvällen avslutades med ett 7helvetes fyrverkeri någonstans i grannskapet. Och Ia började skälla. Från nyårsafton minns vi att Ia inte blev rädd, bara förbannad. I alla fall protesterade hon högt, och väckte familjen.

Idag kom jag hem sent, eftersom vi hade gårdsfest på jobbet. När jag kom hem fick jag den stora äran att gå ut med hunden, och det var OK, fast det blåste som fan. Tidigare på eftermiddagen hade frun övat stående och gående inför lördagen. Hon har också följt Lottas (Ias uppfödares) maning att öva stående framför en stor spegel, så när jag kom hem stod frun och Ia och spanade in sig själva i hallspegeln och tyckte att dom var otroligt tjusiga.