Något väldigt mysigt på semestern, både när vi ligger i fält och när vi hälsar på de släktingar vi just nu bor hos, är när jag ensam går upp runt åtta, sätter mig med en kopp kaffe och en god bok. Nu hann jag inte så långt eftersom både fru och hund skulle gå ut, och då tyckte jag det var lika bra att följa med. När vi sedan käkat frukost, lullat runt några timmar med att duscha och så, är det nästan dags för förmiddagskaffe. Och som tidigare skrivits begav vi oss då mot Gunnebo slott, och dess kafé. Det har funnits i några år nu, och det var egentligen bäst när det var nyöppnat, för då var det så anspråkslöst. Nu är det ganska mycket gäster där, och det har blivit dyrare och kanske inte fullt så personligt längre. Men dom försöker fortfarande hålla en ekologisk stil. Salladsbuffén till lunchen består i största möjligaste mån av närodlade och kravmärkta grönsaker. Roligt tycker jag.

 Efter middagen begav jag och barnen oss iväg till Liseberg. Hundar kan ju tyvärr itne följa med in, så någon var tvungen att stanna hemma. Och eftersom frun erbjöd sig var det inte så mycket att orda om. Jag trivs på Liseberg, det är ett fint nöjesfält. Vi kom dit vid fem, och åkte hem när dom stängde kl, 23.00 Så nu är jag ganska färdigåken.  Och mina barn likaså. Utom det yngsta som skulle kunnat åka Jukebox hur mycket som helst. Nu fick hon bara åka den fyra gånger. Stackars barn.

Äntligen en morgonpromenad utan regn. Väldigt skönt var det. Tyckte nog både jag, frun och Ia. Efter frukosten begav vi oss iväg till Gunnebo slott i Pixbo. Det bästa med Gunnebo slott, tycker jag, är deras kafé. Att ligga under ett kafébord kanske inte Ia tycker är höjden av lycka en midsommardag, men det fanns en hel del spännande saker att både tugga på och gräva efter. Vilket Ia också gjorde. Sedan vandrade vi lite i slottsparken. Ia fick ju inte springa lös, men vi lät henne springa mellan oss, och självklart var hon jätteglad för det. Sedan fick hon leta lite godis också. Jag börjar lära mig att hundar har bra luktsinne, men jag kommer nog aldrig sluta förvånas över hur snabbt Ia kan lokalisera en liten hög med godis. Och ännu snabbare var hon när vi gjorde samma sak när vi kom hem igen. Innan vi åkte iväg hade jag lagt ut en godishög, som hade fått ligga till sig, och den högen hittade hon ännu snabbare.

På eftermiddagen kom det gäster till de vi hälsar på hos, och det serverades middag ute i trädgården. Vi band Ia vid ett träd och där låg hon snällt nästan hela middagen. Himla bra! Sedan åkte somliga av oss till Liseberg. Dock inte Ia, och vad hon gjorde vete fan. Men det har promenerats en del. Tillsammans med värdfolket, och på sådana ställen som jag också skulle vilja ha vandra på, för det var säkert över 20 år sedan jag gick där. Och när vi kom hem från Liseberg var Ia naturligtvis väldigt glad att se oss igen. Det är ju därför man har hund.