Hade skrivit ett inlägg om nationaldagsfirandet, men det blev inge bra. När jag sedan hittade ett inlägg hos Fru Fundersam som på pricken säger vad jag vill säga, beslöt jag att ta bort mitt inlägg och referera till henne i stället. Så det gör jag här

Om man är en italiensk hund firar man inte svenska nationaldagen. Om man äger en lagotto, två vespor, en italiensk espressomaskin, runt 40 kokböcker om italiensk mat firar man inte heller den svenska nationaldagen. I alla fall inte frivilligt. Efter morgonpromenad och frukost tänkte vi åka iväg till ett av alla dessa slott som omger oss. Vid detta slott finns fina promenadvägar i skogen där det inte är så varmt, och det finns hyfsade ställen att bada på om man är hund. Det visade sig dock att en miljon andra personer också åkt till detta slott idag, ety det firades nationaldag där. Och där hundar kan bada ägnade man sig åt kanotisättning så det sket sig med det. Skogsstigen liknade mer en gågata inne i en storstad. Men hur det nu var, hittade vi en plats nere vid sjön där vi kunde sitta och inmundiga vårt kaffe och några brysselkex och maränger som var kvar sen kalaset i helgen. Och det fanns också möjlighet för Ia att bada, men si det ville inte hon. Att vada omkring i vattenbrynet var väl OK, men att hoppa i och simma lockade inte alls. Sedan åkte vi hem och försökte mecka i trädgården så gott det nu gick i den förbannade värmen. Sen vidtod hundplågandet. Kamning och klippning av Ias ben. Vi tar kroppen en annan gång, man kan ju inte plåga en hund hur länge som helst.

Efter middagen, mer trädgårdsarbete och kvällsfika var det dags för kvällspromenad. Det var skönt. 16 grader och helt underbart. Vad mer kan man önska sig?