Fan vad det är skönt att promenera med hund i sena försommarkävllar. Värmen tycks ligga kvar (fast den tydligen inte gör det eftersom alla andra säger att dom fryser) och hunden följer snällt med mig i koppel.  En gång i tiden fick vi lära oss att det är bättre att ha sele på en hund som drar, än ett halsband. Därför har vi använt sele väldigt mycket, ända tills vi upptäckte att selen sliter på Ias päls på ett ofördelaktigt sätt. Sedan dess har vi varit mycket mer restriktiva med sele. Och mina senaste, visserligen än så länge oventenskapliga, iaktagelser säger mig att Ia går bättre i halsband än i koppel. Kvällspromenaden gick genom villakvarter som doftar av syren, kaprifol och andra växter som jag inte ens kan namnet på. Och här och där kan man få igång hundar inne i trädgårdarna. Kvällspromenaden var ur den aspekten mycket lyckad.