Även Ia har kunnat sova bra i husvagnen. Och hon verkar känna sig hemma också. Bra! Men hon är fan en fena på att rymma ut under tältduken i förtältet. I eftermiddags drog hon iväg, men jag fick tag i kopplet så det var väl bara att hala in henne igen. När jag hade halat in hunden visade det sig att det vara var selen jag halat in. Hunden var någon helt annanstans, och det tyckte hon var jätteroligt. Det tyckte inte jag!!! (jävla hund)

Jag tänkte jag skulle lära henne höger och vänster, så jag har börjat lära henne vilken av mina händer som är höger hand. Men om jag lär henne det, då blir det sedan väldigt svårt att lära henne att svänga höger och vänster när hon går. I alla fall med de orden, eftersom jag använder dem nu. Får kanske tänka igenom det.

Kvällspromenaden erbjöd ju någon slags dillextas för oss, men för Ia var det mer fråga om hästskitsextas. Så mycket hästskit som vi hittade nu på kvällspromenaden har jag inte hittat på 10 år i vår hemby, och Ia var överlycklig. Hon tror nog att hon kommit till paradiset. Och jag har ju alltid hävdat att Skåne är ett matparadis, och detsamma kanske även gäller om man är hund. Vilket osökt får mig att tänka på ett trafikmeddelande vi hörde på radion förra året när vi var i Simrishamn. Om man åker bil i storstan slår ibland bilstereon över till viktig trafikinformation av typen två-bilar-har-krockat-det-är-begränsad-framkomlighet-på-E4:an söderut-vid-Fruängsavfarten. Men förra sommaren fick vi höra ett något annorlunda trafikmeddelande. ”Riksväg 11 är avstäng mellan för trafik mot Ystad för ett lass med dynga har vält på vägen.” Snacka om ett land där man vadar i mjölk och honung, om man är hund.

Jodå, det går att sova i en husvagn som bara är fyra och en halv meter invändigt. Det går till och med riktigt bra. Trots ett bäddmadrasshaveri. När jag plockade fram bäddmadrassen igår kväll visade det sig att locket på vattentanken inte var helt åtskruvat, så när jag fyllde på vatten i går morse rann det ut lite genom locket. Och oturligt nog låg bäddmadrassen alldeles bredvid vattentanken. Så ut med bäddmadrassen i förtältet på tork och så fick vi sova på dynorna direkt. Under dagen har bäddmadrassen torkat så i natt kan vi använda den. Men det är inte direkt semestersolen som torkat madrassen, utan snarare vår värmefläkt. Solen har det nämligen inte varit mycket med idag. Det har mest regnat, och ibland varit uppehåll, men fortfarande molnigt.

Promenaden i Helsingborg blev därför ganska blöt. Och inte hittade vi riktigt det vi skulle ha heller. Äldsta dottern ska under sommarlovet läsa Dostojevskis Brott och Straff, men den gick inte att hitta i någon av de två bokhandlare vi besökte. Däremot hittade jag min semesterbok, Tio tankar om mat, av Bodil Jönsson. Den ska jag läsa när jag plöjt igenom några Harry Potterböcker. Jag har nämligen aldrig läst dem, bara sett filmerna. Men nu har vi med oss alla sex böckerna på semestern, och jag ska i alla fall ta mig igenom de fyra första.

Sedan hittade jag också en annan måste-ha-bok. En ny bok av Therese Wikström.  Therese är driver ju konditori En Lite Smula i Norrtälje. Ett fantastiskt konditori, eftersom Therese sätter en ära i kvalitet. Och så har hon ju Jan Hedh som personlig mentor också, så det kan inte bli annat än bra. Hennes första bok, En Liten Smula, är både en vacker och bra kakbok, och jag är helt säker på att detsamma gäller för hennes nya bok. Den ska jag köpa när jag kommer hem.

Efter den blöta promenaden i Helsingborg funderade vi på vad vi skulle göra. Eftersom det slutat regna bestämde vi oss för att åka till ett av Sveriges bästa kaféer, Flickorna Lundgren på Skäret. Det är ingen idé att försöka beskriva det stället. Antingen har man varit där och älskar det, eller också har man inte varit där, och då förstår man ingenting. Det är det dyraste kafé jag någonsin fikat på, men det är fan värt varenda krona. Familjen fikade där idag för drygt 300 kronor. Visserligen med tre bakverk var, men ändå, trehundra spänn för en fika.

Vi har också hunnit med ett besök i fabriksboden i Höganäs. Där köpte vi två grytlappar, och en kavaj. Det var nämligen inte bara Höganäs/Ittala/Rörstrands-koncernen som har utförsäljning där. Även Oscar Jacobsson hade billiga saker.

Efter middagen promenerade vi mot Mölle. Plötsligt började det lukta dill så förbannat mycket. Strax upptäckte vi att vi gick bredvid en dillåker. Och genast kändes det ganska futtigt när man går hemma i trädgården med en påse dillfrön och sår i trädgårdslandet, för att några månader senare komma och skörda med hushållssaxen. För att skörda dillen på denna dillodling använde dom skördetröska. För att komma in på åkern och kunna börja skörda hade bonden varit tvungen att köra över lite dill. Lite för honom, men bra mycket mer än vad som ryms i hela vårt trädgårdsland. Det var svårt att gå vidare för det luktade så vansinnigt gott. Men längtan efter kvällsfika tog till sist överhanden och vi gick hemåt och kokade kaffe och nu har vi just dragit i oss fikat.