Mölle kan vara lite lurigt för de som använder mobiltelefon. Förra året när vi var här (ja vi har varit här förut. Vi åker sällan till platser och gör sällan saker som vi inte gjort tidigare) pratade äldsta dottern mycket i telefon med sina kamrater. Jag tyckte väl det var OK så länge de ringde upp för då blir det ju inte så dyrt för oss. En dag förra året när hon skulle SMS:a påstod hon att det inte gick. Jag sa då åt henne att kontrollera saldot. ”Det behövs inte” sa hon, jag fyllde på igår och jag har inte ringt sen dess. Jag insisterade, och hon gjorde det, och fann att alla pengarna var slut. Obegripligt för den oinvigde, men för en som arbetar i den branchen var förklaringen ganska enkel. På kvällen före hade hon talat med en kompis som ringde upp, men under samtalet tappade hon kontakten med sitt svenska hemmanät, och och samtalet kopplades då via en dansk mobiloperatör, som har bättre täckning i Mölle än de svenska. Och eftersom samtalet helt plötsligt gick som ett utlandssamtal, betalade även den som blev uppringd. Så det första man gör när man kommer till Mölle är att ställa om sin telefon på manuell sökning av mobilnät.

Nu när Ia äntligen lärt sig att både kissa och bajsa i Göteborg var det alltså dags att dra vidare. Fyra timmar i bil är väl inte vad Ia anser vara en av höjdpunkterna i livet, men det gick faktiskt ganska bra. Och när vi promenerat henne här runt campingplatsen har hon kissat ordentligt. Få se om hon gör resten också. Det borde vara dags för det nu.  Och som sagt, hon har upptäckt att man kan smita ut under tältduken, och man kan göra det ganska snabbt. Vilket är viktigt om man fått tag på något värdefullt, som en disktrasa till exempel. Men jag kan lova att även en husse kan ta sig ut samma väg tämligen snabbt. Och sedan krävs stor förhandlingsskicklighet att få hunden att komma tillbaka och byta diskrasan mot godis. Men det gick bra. Vad som också går bra är att skälla på alla som passerar förbi utanför. Om det går bra att sova i en husvagn är något som natten får utröna. Låt oss i alla fall hoppas det.

Nu har vi kommit till Mölle, och för första gången riggat upp husvagn och förtält för att bo i på allvar. Det är alltid spännande att resa ett tält första gången. Och det är inte alltid så lätt. Jag måste väl erkänna att förtältet ser ut som en hösäck, men jag orkade inte mecka mer med det. Så länge det inte regnar eller blåser som fan, kommer det inte vara några problem. Och hunden har också lärt sig att man kan smita ut under tältduken. Jävla hund!!

När vi hade lagat middag och diskat undan den åkte vi bort till Krapperups slott. Det är ett rött och fint slott som ligger en liten bit bort från campingplatsen. Där promenerade vi i slottsparken. Sedan åkte vi hem för att dricka kvällskaffe. Och TV:n fungerar utmärkt, vilket jag skiter i.  Nu sitter jag i förtältet och bara njuter av semestern. Det var lite tjôtit att köra ner från Göteborg, men med husvagn kan man ju stanna och koka sig kaffe var man vill, vilket vi också gjorde.

Med vår lilla vagn på 4,50 trodde jag vi skulle vara minst på campingplatsen, men det visar sig att det finns flera vagnar som är mindre, och det finns en himla massa som ser rätt muggiga ut. När vi skulle köpa husvagn tittade vi också en hel del på begagnade vagnar, och när jag ser utanpåskicket på en vagn, vet jag ganska väl hur muggig den är invändigt. Men det är klart, eget mugg kanske inte är lika äckligt som annans mugg. Tur att vi köpte en alldeles ny vagn.

....från Göteborg till Mölle. Dagbok från igår kommer senare.