Så har det äntligen blivit en heldag med hund igen. I morse drack vi lite morgonkaffe (ja det vill säga, jag gjorde. Varken fru eller hund tycker om kaffe) och sedan gick frun på promenad med Ia. Jag stannade hemma för att laga frukost, men det gick inge bra. Det saknades bl a mjölk, och utan mjölk är det svårt att göra äggröra. Men det ordnade sig. Mitt på dagen körde vi våra barn till ett köpcentrum, och medan de var där inne promenerade vi med hund. Det var nog lite för varmt för hunden där mitt på dagen. Men vi hade med oss vatten så vi vattande henne ofta. Som nämnts tidigare, på okända ställen drar hon som en jävla häst. Och så även idag. Jag har tidigare talat om att jag inte märkt några tonårstecken. Men hennes stirrighet på nya platser, liksom att hon drar tills hon stupar, kanske är tonårsproblem. I så fall går de ju över. Bra, för nu är det inte roligt. Och jag bävar för semestern. Då lär det bli många nya platser.

Kvällspromenaden innehöll godissök. Det är hon förjävla duktig på. Och nyss på nattrundan var hon på väg att sluka en groda, men det lyckades vi förhindra i sista sekunden.

Igår när frun och jag var på teater hade äldsta dottern och hennes kompis dubbelkalas. Dom fyller nämligen år ungefär samtidigt och hade därför gemensamt kalas. Kalas, i synnerhet barnkalas, har vi lärt oss kan medföra att huset tillförs en massa oönskade och framför allt olämpliga presenter. Kanske inte i barnens ögon, men väl i föräldrarnas. Detta kalas var inget undantag, trots att vi talar om barn i övre tonåren. Vår dotter fick ett plommonträd. Det var väl OK, det kan man ju plantera och äta frukten av. Men dotterns kompis fick en kanin och en hemmagjord kaninbur. Hon blev jätteglad, för hennes gamla dog för något år sedan. Men hennes pappa blev inte glad. Budskapet från honom var att hon inte var välkommen hem med en kanin. (Ett märkligt beteende av honom i och för sig.  Men han är sådan, och det vet vi.) Men hur jävla smart var det av kamraterna att bygga en kaninbur och springa och köpa en kanin, utan att kontrollera att det skulle fungera. Det dom ger bort är ju för fanken ett ansvar som varar i alla fall i 5 år. SÅ GÖR MAN INTE. Och var finns kaninen nu då? Jo i vår trädgård. Hur blev jag indragen i detta?  Är det inte borta innan vi åker på semester kör jag hem den till de föräldrar vars barn har köpt kaninen. IA  BASTA!