Äntligen har jag fått ligga och trängas med en lagotto en hel natt. Men fan vad jag kände mig ledbruten och stel i nacken i morse. Frun fick ensam gå morgonpromenaden.

När vi fikade idag på Borregården insåg jag återigen hur lätt det är att ha synpunkter på andras sätt att hantera  sina hundar. Till kaféets personal hörde också en beagle. Han låg på gräsmattan utanför, fastknuten med ett långt snöre. När vi sitter där och fikar ser vi hur husse och ytterligare några personer kommer gående över gården. Hunden blir alldeles överlyckligt och börjar skälla och vifta på svansen, för han vill ju hälsa. Då säger husse åt honom att vara tyst. Vad är det för signal till hunden? Får han inte vara glad när det kommer folK? Det kommer ju på sikt att skapa en hund som är osäker på hur den ska bete sig. Själv har jag säkert massor med gånger gjort liknande fel.

Väl hemkomna från kafët går jag en långpromenad med Ia. Att promenera ensam med hund har också sin charm. Man får tid till både sig själv och hunden. Inte illa alls.

Efter middagen går vi bort till hundbadet, och på strandängen ovanför låter vi Ia springa i långlina. Ia har aldrig varit på en sandstrand förut, och det var underbart att se henne böka som ett jävla tryffelsvin i sanden. Hon satte ner nosen i sanden och så satte hon full fart framåt. Hon verkade att ha hur kul som helst. Och väl hemkommen från detta äventyr la hon sig att sova som en stock under bordet. Men hon piggnade lagom till för den nyss avslutade kvällspromenaden, så nur är det bara att gå och lägga sig. Om man är hund

Livet är förgängligt. Kaféer likaså. Glada i hågen begav vi oss i förmiddags iväg till Skåne Tranås för att fika på Madam Blå. Men väl ditkomna läser vi på en skylt att kafét är stängt på grund av ägarbyte. KATASTROF!!!!!!!!! Vi som hade sett fram emot deras rabarber- och jordgubbspaj. Vi fick trösta oss med en massa choklad från den fina chokladbutiken istället. Kaffesugna och desperata som vi är, sätter vi kurs mot Borregården, ett kafé som vi upptäckte förra året. Där har dom KAK-BUFFÈ. Trodde vi. Det var bara på lör- och söndagar dom har det. Gissningsvis är det så under lågsäsong, och högsäsongen har nog inte börjat än. Den kanske börjar nästa vecka. I alla fall fikade vi där ändå, och det var inte dåligt. Men ett kafé nedlagt, och ett utan buffé gör oss en aning deprimerade över tingens förgänglighet. På darrande hjul beger vi oss iväg mot nästa Österlen-måste; caferian i Örnahusen. Där man kan köpa så snuskigt billigt kaffebröd att ta med sig hem, så man nästan skäms när man ska betala. Tänk om det inte heller längre finns kvar. Men det gjorde det. Och vi bunkrade för ett rejält fredagskvällsfikamys till Anders och Måns på TV. Sedan beger vi oss hem för att laga middag. När man campar måste man grilla, så det var ju bara att plocka fram grillen och bränna på lite fläskfilé och varmkorv. Till detta gjordes en så kallad fransk potatissallad. Efter middagen promenerade vi återigen bort till hundbadet, och så hem till Anders och Måns. Och Caferians goda kaffebröd

Idag fyller Hesiodos Delizoso Dea, även mera känd som Ia, ett år. Trots att Österlen är så sprängfyllt med kaféer är det inget som har någon hundtårta. Så för att fira Ias födelsedag på ett värdigt sätt har familjen smaskat i sig en massa tryffel. Det är ju ändå en tryffelhund vi har. Ja, vi har inte ätit tryffelsvamp, utan chokladtryffel som vi köpte i Skåne Tranås idag. Men tyvärr tål ju inte hundar choklad så vi har varit tvungna att äta upp allt själva. På kvällspromenaden övervägde vi dock att låta Ia få kalasa på en riktigt stor hästskit i stället för födelsedagstårta, men det kändes inge smakfullt, så den hästskiten ligger kvar där till i morgon.

Sedan semestern började har jag såinihelvete mågna besökare på min blogg. Vadan detta? Men det är inga nya som vågar sig på att kommentera. Det är lite synd tycker jag. Skriv gärna en kommentar.

Kafé Annorlunda!!!!!!!!!!!

Mandelmanns trädgårdar, Mogens och hans lampaffär i Borrby. Backagårdens café utanför Kåseberga, en smörgås med nyfångad och nystekt sill i Kåseberga, Kiviks musteri, Café Madam Blå i Tranås, Chokladfabriken, också i Tranås (N.B, Skåne Tranås), fika på klipporna mellan hundbadet och badstranden, handla kaffebröd på Caferian (där kan man köpa  bullar, några mjuka kakor och en massa småkakor till hela familjen för under 50 spänn), promenera i Simrishamn, promenera i Ystad, handla charkuterier hos Ingelsta kalkon, besöka Galleri Keramika Fantasia och köpa fler rakubrända krukor och trädgårdsprydnader, mm

 Man borde ju träffa mycket olika människor på en campingplats som kommer från jordens (nåja, i alla fall Sveriges) alla hörn. Men gör man det? NÄ, det gör man inte! Det språk som talas flitigast i disken på campingplatsen är skånska. De flesta campinggästerna är från närområdet. Jamen va´ fan, har folk ingen fantasi? Eller är det så illa som jag misstänker; de stora jävla husvagnarna folk har kan man inte köra runt med på vägarna. Bilen drar för mycket bensin med en sådan vagn baktill, det är ett helvete att inte kunna köra fort, det är för svårt att köra på smala vägar, och det är ett helvete att fälla upp ett förtält. Därför väljer folk att ställa sin vagn på lagom avstånd hemifrån och ha den som sommarstuga från april till oktober. Tråkmånsar!

Jag minns inte om jag skrivit om det förut och kanske minns inte ni läsare om ni läst om det heller, so here we go (again).  För ett antal år sedan var det någon som sa till mig ”...du som tycker om att baka....”, och jag tänkte jasså, gör jag det. Så hade jag aldrig formulerat det. Men faktum var ju att jag alltid har bakat, både mat- och kaffebröd. Och då är det väl en rimlig slutsats att jag tycker om att baka. Samma sak är det nog med Österlen. Vi återvänder hit varje sommar och har så gjort de senaste 5-6 åren. Ingen i familjen kan tänka sig semester utan Simrishamn. Och i analogi med med bakningen; detta måste ju betyda att vi tycker om att vara på Österlen på semestern.