Idag tänkte jag gå tidigt från jobbet, inte för att det är afton och bara halv arbetsdag, för på vårt jobb jobbar vi alltid full dag före helgdag. Vi och brandkåren, utan för att jag ville komma hem tidigt och umgås med familj och hund. Men det sket sig som man säger. Halv åtta hade vi ätit middag, och i och för sig var det väl inte förrän då som det blev anständigt svalt ute för en hundpromenad. Så en sådan företogs. Och det var verkligen skönt ute. Återigen kände jag att man skulle kunna gå hur långt som helst. Men vi gick bara en timme. Och det verkar som om Ia börjar lugna ner sig nu igen. Hon har ju varit väldigt speedad de senaste dagarna, men i kväll kändes det mycket bättre. Och det är alltid lika roligt att veta att bara genom att passera kan Ia få igång hundar inne på tomter, men hon säger inte ett knyst. Hon bara tittar på dem och sedan går hon vidare. Dessvärre fungerar hon själv på samma sätt. Just nu står hon och skäller uppe på balkongen, säkert på något oskyldigt förälskat par som promenerar förbi vårt hus, och hoppar högt av att bli utskällda av en lagotto. Dom kan ju inte veta att Ia "bara vill hälsa". Vilket man inte kunde säga om en av de hundar Ia fick igång. Jag vet inte om det var en staff eller amstaff, men elak såg den ut, ilsk verkade den och skällde som fan gjorde den när vi passerade.  Där ska vi gå i morgon också, för det roligaste tycker jag är när ägaren kommer utrusande och skäller på sin hund, vilket enligt alla teorier är helt fel metod.