Så var det återigen dags för en långfärd för Ia.  Och precis som förra gången vi for till Göteborg, ville Ia inte kissa när vi rastade henne på våra pauser. Så fort hon kom ur bilen blev hon alldeles stirrig och kunde inte koncentrera sig på något. Min förhoppnig var dock att när Ia såg att resan slutade på ett ställe hon varit på förut, så skulle hon lugna ner sig. Och mycket riktigt, så blev det också.

Efter att ha suttit still ibilen i åtta timmar, var det ytterst lämpligt med en långpromenad nu på kvällen. Så det har vi tagit. Och eftersom vi inte är hemma har vi sagt att det är OK om Ia ligger i någons säng och sover. Ska bli spännande att se vilken säng hon väljer. Jag tror i och för sig att hon väljer äldsta dottern, för  i hennens säng har hon fått ligga tidigare. Vi får väl se.

Semester och semester förresten. Det kändes inte speciellt mycket semester i morse när vi försökte komma iväg. Redan i måndags började vi förbereda avfärden. Det är ju alltid tusen saker som ska fixas innan man åker hemifrån. Klippa gräset, tvätta kläder och inte minst en massa saker som måste-göras-före-semestern, men som man skjutit upp hela våren, till exempel binda upp hallonen. Måndagen var också inköpsdag för sånt som behövs på semester i en husvagn. Min ambition är att husvagnen ska vara komplett utrustad med kökstillbehör, så man ska slippa släpa ut hälften från köket hemma varje gång man ger sig ut med vagnen. Min ambition är också att det ska vara bra grejor. Inte nu-när-vi-köpt-en-ny-kan-vi-ta-den-gamla-till-husvagnen. (Dock tyckte nog frun att den ambitionen gick lite till överdrift när det gäller kastruller. IKEAs kastruller är säkert bra på många sätt, och de är framför allt prisvärda, men jag vill ha bättre grejer än så. Allså köpte jag tre stycken Hackman-kastruller till det facila priset av drygt 1000 kronor. Då tyckte frun det hade gått för långt och föreslog att vi skulle ta våra gamla kastruller till vagnen och behålla de nya hemma. De gamla är också Hackman, och väldigt bra, så jag gick med på det.) 

I tisdags hämtade vi hem vagnen och började genast packa den. Men man packar inte en helt ny husvagn på en kväll. På onsdagen fortsatte vi packa, och och göra allt annat som måste göras. Det tog hela kvällen och halva natten. Vi fick dessutom för oss att vi skulle prova om förtältet passade, och tur var det, för det visade sig att man måste skruva fast fästbyglar i husvagnen för att det ska fungera. Och skruva i en husvagn är inget man ska ge sig på om man inte kan det. Så i morse var jag till husvagsförsäljaren och fick det fixat. Redan klockan 6 (eller  7) steg vi upp för att göra det sista klart före avfärd. Men vi kom inte iväg före 12, och vi slet som fan för att bli färdiga. Så inte kändes det som någon semester.

Men när vi väl kommit iväg infann sig semesterkänslan snabbt. Att köra bil med husvagn var en ny erfarenhet för mig. Visserligen har vi en liten vagn, och visserligen har vi i alla fall 150 hk i bilen, men det var väldigt segt att köra husvagn. Det går inte att stressa. Trögheten i bilen och det mjuka gunget som uppstår med en husvagn bakpå är oerhört avstressande. (OBServera, ingen ironi i detta påstående.) Det tog oss 8,5 timmar att köra de dryga 40 milen till Göteborg. Men den tiden innefattade raster på totalt runt två timmar. Första rasten var i Herrbeta, mellan Norr- och Linköping. Den rasten var ett under av feeling. Första rasten med husvagn. Det visar sig att familjen är hungrig. I kylskåpet råkar det finnas kassler och kräm fräsh. Dessutom har vi spagetti med oss. Självklart lagar man då till en läcker lunch med dessa ingredienser. Det är liksom höjden av husvagnslivet. Man stannar var man vill, och man fixar det käk man behöver.

Nu ska vi bo hos släkten i Göteborg några dagar, men hela familjen är så sugna på att få bo i husvagnen så det funderades vilt på om man kunde sova i vagnen i alla fall. Så blev det dock inte, utan alla sover inne i huset. Men på söndag, då bär det av till Mölle!