I lördags natt klockan kvart i ett ringde äldsta dottern hem och sa att hon och hennes kompis missat sista tåget hem från stan, och undrade hur de skulle komma hem. Naturligtvis lovade jag att hämta dem, det tycker jag är min förbannade skyldighet. Men jag blir lite, för att inte säga mycket, irriterad på att dotterns kamrats föräldrar ALDIG har hämtat dem från stan. De kan nämligen inte köra bil på en fredags- eller lördagskväll, för då har de druckit något olämpligt till middag. Och då tycker jag två saker: För det första, om ens barn är ute på stan på nätterna ska minst en förälder hålla sig så pass nykter så att man kan rycka ut om det skulle hända något. För det andra, man kan väl turas om att hämta hem barnen från stan. I alla fall kunde väl dotterns kompis föräldrar göra det någon gång. Eller tycker de att det är OK med två tonårstjejer som försöker ta sig hem själva mitt i natten en lördag? Jag tycker inte det. Nästa gång lämnar jag kompisen i stan och kör bara hem dottern.

Ett år sedan jag tog MC-kort. Kommer att firas med.....öhhh, nåt´

Under stundom har vi en lite väl busig hund. Hon har bland annat dragit ner min hjälm som jag har när jag kör Vespa, i golvet. En hjälm som gått i golvet eller marken, ska ju kasseras, även om man inte ser några sprickor på den, eftersom den kan vara skadad ändå. Därför åkte jag för att köpa mig en ny hjälm nu i kväll. Då berättade hjälmförsäljaren att om man har en plasthjälm, som jag alltså hade, måste man byta den ungefär vart annat år. Längre håller de inte. På två år har nämligen plasten härdat så mycket att den blivit alldeles för spröd för att göra någon nytta. Och eftersom jag haft min hjälm i två år nu, kan man säga att det var en himla tur att Ia slet ner den i golvet, annars hade jag aldrig fått reda på att det var dags att byta. Så lite som kompensation för min surhet på Ia i gårdagens inlägg, kan jag väl nu framföra mitt tack för att hon kanske liksom räddat mitt liv.

När jag ändå köpte hjälm passade jag på att köpa ett par rejäla MC-stövlar också. Så nu är jag fullt rustad att möta hösten på Vespan.

Visst, gårdagens start var inte att leka med, espresso och Vespa före jobbet. Men idag har jag lyckats överträffa det. Före espresson tog jag en promenad med hunden i det fina vädret. Och det är ju underbart att känna värmen från morgonsolen, se glittret i det daggfuktiga gräset och höra näktergalen sjunga sina sista toner på nattens konsert, och samtidigt promenera med hund. Vidare åkte jag verkligen VESPA till jobbet idag. Man kan ju köra Vespa som man kör vilken scooter eller MC som helst, men man kan också Vespa (det är svårt att göra ett verb av ett substantiv som slutar på a, det är lättare med bil som blir bila). Att Vespa är ett helt annat sätt att köra. Då har man inte bråttom; man kan kosta på sig att köra i 50 fast det är 70, bara för att dra ut på tiden man för köra. Man kör lungt och sansat och njuter av varenda kurva  man får lägga ner Vespan i, och sedan dra på i utgången av kurvan (utan att för den skull köra speciellt fort). Sålunda; lagottopromenad, espresso och Vespa (både som substantiv och verb) är den perfekta starten på dagen,  som nu bara kan bli sämre