Eftersom bägge barnen ville vara hemma för egna aktiviter klockan 2 i eftermiddags, rusade vi upp kvart i 6 i morse. Vi åt frukost, diskade, sjöstuvade och rullade ut från campingen runt halv 8. Det var så tidigt så då hade receptionen inte ens öppnat. Himla tur att vi checkade ut redan i går kväll. Jag kan säga att det är inte så himla mycket trafik på vägarna i Dalarna en söndagsmorgon klockan halv åtta. Vi mötte väl en bil var tredje minut ungefär. Det betydde också att det gick himla snabbt att komma hem. Jag backade in husvagnen på hemmaparkeringen runt kvart i tolv.  Och då hade vi ändå stannat två gånger på vägen. Dessvärre var ju inte Erik Lars-gården öppen tjugo över nio en söndagsmorgon, så vi fick brassa eget fika i husvagnen. Det går ju det också.

Väl hemkomna begav yngsta dottern och jag oss iväg till Artur Hazelius friluftsmuseum i den kungliga huvudstaden, för att försöka få en liten titt på Måns Zelmerlöv som skulle vara gästartist i allsång för barn från Soliden. Vi fick en liten titt, och småtjejerna runt omkring oss skrek och svimmade nästan, bara han visade sig. Sen åkte vi hem och så var semestern slut. Igen

Så där ska det se ut ja. Sol och vackert väder, sånt vill vi ha på vår dalasemester. Dagen började med att yngsta dottern äntligen fick bada. Hon lurade med sig sin stora syster till badet och så låg dom där och plaskade till framemot 12. Då begav vi oss iväg mot Falun. Dels för att bese den staden eftersom vi aldrig hann det förra gången vi var i Dalarna, och dels för att äldsta dottern ville jaga efter skor, som hon inte hittat någon annanstans. (Varför skulle dom då finnas i Falun?????) Hur som helst, väl ditkomna parkerar vi bilen och konstaterar till min förvåning att det kostar lika mycket att parkera bilen i Falun som i Stockholm en lördagförmiddag. Sedan börjar vi stadsvandringen och kombinerar den med skoletande. Och tamejfan om vi inte hittar ett par skor, visserligen fel färg, men faluröda (vad annars i Falun) sneekers är nog bättre än de illgula hon egentligen ville ha. Sedan försöker vi hitta någonstans att fika. MEN VAR FIKAR MAN I FALUN???? Ja, inte där vi fikade i alla fall. Det enda positiva jag kan säga om stället var att de i alla fall gjorde sina smörgåsar själva. Kaffebrödet i övrigt var bedrövligt. Sedan hade jag velat åka till Sundborn (inte Carl Larsson-gården i första hand, utan byn och framför allt kyrkan med dess utsikt) med det fanns det inte tid till. I stället svängde vi in på gruvområdet, bara för att se hur det såg ut. Och till min besvikelse hittar vi ett riktigt kanonkafé i den så kallade bagarstugan. Vi som redan hade fikat. Men besvikelsen utbyttes till belåtenhet då vi bestämde att "en go-fika säger man inte nej till" (Ny frågetävling; vem sa så?) Vi klämde i oss lite av det fantastiska kaffebrödet dom hade där och drack lite kaffe i riktigta kaffekoppar som var så vida att kaffet hade kallnat redan innan man hunnit börja dricka det, precis som jag vill ha det.

Sedan åkte vi hem för att laga middag. Tanken var att vi skulle köpa falukorv i Falun och äta korvstroganoff, men vi missade det. Vi köpte falukorv i Rättvik i stället (Rättvikskorv?) Efter middagen promenerade vi ner till byn och vidare ut på den drygt 600 meter långa bryggan som går rätt ut i Siljan. Sedan hem fika, och slutligen riva förtältet för att förbereda en mycket tidig avfärd på söndagsmorgonen.

Regn, det är väl inte det vi kom till Dalarna för att få uppleva. Men det tog inte Dalarna någon hänsyn till. I morse var det mulet och uppehåll. Senare på dagen var det mulet och regn. Men trots det dåliga vädret hade vi ju en hel del att göra. Vi började med att åka till Mora. När vi var där för 2 år sedan hittade vi en chokladbutik som såg spännande ut, men vi hittade den samma dag som vi skulle åka hem, och då var den stängd. Men när vi kom dit idag var den öppen. Det var tur skulle det visa sig. Vi köpte choklad som vi satte i oss till kvällsfikat, och den gick ner helt utan bedövning. Den var till och med helt fantastisk.

Sedan åkte vi vidare mot Orsa. Det var en stad vi aldig han besöka när vi var här förra gången, så nu skulle det göras. Och VI GJORDE DET IGEN!!!  Vi hittade ett riktigt bra kafé. Om man är ute på okänd mark och söker efter ett bra kafé finns det några små knep att ta till. Till exempel hembygdsgårdar. Hembygdsgårdar som serverar kaffe drivs ofta på ideell basis och hembygdstanterna har ofta bakat själva. Det brukar betyda att det är gott. Och dessutom själsligt. Ett knep att bedöma ett kafés kvalitet utan att ha provfikat, är att titta på priserna. Om det är billigt är det ofta bra. Av samma skäl som hembygdsgårdskaféer är bra. Billigt tyder på ideellt arbete, och då är det troligen tanter som bakat. Detta knep är inte tillförlitligt till 100%, det fungerar till exempel inte på Flickorna Lundgren på Skäret, som är det dyraste och bland de bästa kafé jag någonsin fikat på. Idag hittade vi Orsa hembygdsgård som serverade kaffe med låga priser. Det var helt fantastiskt. Och det var tur, annars hade turen till Orsa varit helt meningslös. Mitt första intryck av Orsa i övrigt var att det var en av de tråkigaste och fulaste småstäder jag någonsin sett. (Om nu någon av er kära läsare är från Orsa, eller av en eller annan anledning håller Orsa varmt om hjärtat, skriv då en kommentar och försök få mig att ändra uppfattning. Jag gör det mer än gärna, men det kommer inte att ske utan hjälp.)

Tillbaka till Rättvik och middagsdags och sedan hundpromenad. Den avstod jag och yngsta dottern ifrån. Vi satt i husvagnen och drack kaffe och spelade schlagerspelet.  När de andra kom hem från promenaden fikade vi och bara satt och pratade och hade det trevligt, helt i enlighet med yngsta dotterns önskemål. Det känns rätt bra när en 14-åriga dotter önskar att vi ska sitta tillsammans i husvagnen hela kvällen och bara prata och mysa. Och det känns rätt bra att göra det också.

Jag/Vi fick nog av sandmon och de lite äckliga toaletterna på campingen i Leksand. Eftersom vi aldrig fällde upp yttertältet igår var det egentligen bara fyra stödben som skiljde oss från att bryta upp. Så framåt eftermiddagen hissade vi upp stödbenen och drog vidare. På förmiddagen besökte vi Hildasholm. Hildasholm är Axel Munthes morgongåva till sin fru. Vi gick aldrig på den guidade visningen inne i huset, utan vi nöjde oss med att ströva runt i park och trädgård. Väldigt fint och rogivande var det. Och återigen får man bevis för att de två enkla råden när det gäller att anlägga en trädgård, stor eller liten spelar ingen roll, gäller: Skapa flera rum och smådutta inte med en massa olika blommor, utan plantera rejält med varje sort. Vi passade också på att fika i trädgården. Inte lika bra om Erik Lars-gården men fullt tillräckligt bra.

När vi klarat av Hildasholm åkte vi tillbaka till campingplatsen och våra barn gick för att bada. När det var gjort packade vi ihop oss och åkte vidare. Vi åkte ända till Rättvik, 20 km längre norr ut. Jag tror väl aldrig jag åkt en kortare dagsetapp på en campingsemester. Rättvik har två campingplater, en nere vid Siljan och en i Rättviksparken. Vi valde den senare, och det visade sig vara ett riktigt lyckokast. Fantastiskt fina omgivningar, bra servicebyggnader och definitivt ingen jävla tallmo.

Det var ett mindre helvete att resa förtältet i 25-gradig värme. Jag svettades så jag skulle behövt vindrutetorkare på solglasögonen. Men nu är det gjort, och vi bor verkligen bra. Här ska vi stanna ända till söndag.

Ja, det var ju också en jävla början på en ny semesertripp med husvagnen. Lagom till att jag skulle koppla vagnen till bilen börjar det regna på allvar. Och det regnar till och från ända upp till Avesta. Men när vi stannar till på Erik Larsgården, som är ett fantastiskt ställe, kommer solen fram. Men det regnar faktiskt lite fortfarande. Sedan verkar det vara uppehåll ända upp till Borlänge, och sedan börjar skurandet igen. Vi har bestämt oss för att stanna på campingen i Leksand, och när vi kommer dit har det regnat ORDENTLIGT i en timme, och det är ganska blött.  Vi ställer upp vagnen och jag lagar mat medan de andra promenerar hund  Förtältet tänker vi resa när det slutar regna, eller kanske i morgon, för då kanske också den sandiga marken torkat upp. Jag mindes det inte från förra gången vi försökte campa i Leksand (då var det fullt), men det visar sig att campingplatsen ligger mitt i en sån där jävla tallmo som är exakt vad jag hatar. Av två skäl. Det ena är rent praktiskt, tält blir så himla smutsigt av sandjorden och all nedfallande skräp från tallarna. Det andra skälet är att det hemska betongförort jag växte upp i var totalt fullsmockad med tallmo. Och det är på gränsen att jag står ut här i Leksand. Mina barn klagar på att toaletter och duschar är äckliga. De vill hellre bo någon annanstans. Förra gången vi var i Dalarna bodde vi i Mora, och det var mycket bättre. Vi ska fundera på om vi ska flytta dit i morgon förmiddag. Det är ju ingen svårighet eftersom vi inte rest förtältet. I övrigt är det himla skönt att ligga ute på vägarna igen.

Nu har vi åter en veckas semester, så varför inte skriva lite semesterdagbok. Visserligen har vi inte åkt iväg någonstans (ännu) men vi har ändå gjort saker som vi inte skulle göra om vi inte hade semester. Målat fönster till exempel. Fast det är ju inget att skriva om. Det är bara jävligt tråkigt jobb som måste göras. Så det lämnar vi därhän. Däremot har vi besökt Rosendals trädgård på Djurgården i Kungliga huvudstaden. Det är ett fantastiskt ställe. Vi åkte dit så vi var där runt halv tolv. Då var det ganska tomt på folk och man kunde egentligen välja fritt var i den stora trädgården man ville bre ut sina filtar. Det finns ganska många äppleträd att ligga under, men vi har vår speciella favoritplats. Det är under ett loboträd, och omgärdat av en häck. Man ligger liksom lite avskiljt.  När man valt plats och brett ut sina filtar går man till det stora växthuset och handlar fika. Man kan även få lunch om man är lagd åt det hållet. Vi nöjde oss med fika. Dom har ganska bra kaffebröd. (Och mat också för all del) Jag skulle tro att dom försöker använda så mycket ekologiska råvaror som möjligt, det är ju antroposoferna som driver Rosendals trädgårdar.  När man fått sitt fika går man tillbaka till sin utvalda plats, och så börjar njutandet. Man fikar, man ligger på filtarna och pratar, läser, studerar himlen och molnens rörelser (om det finns några moln. Det var ont om dem idag.), sover lite, hämtar påtår, pratar lite mer, promenerar med hunden, och så håller man på så länge man har tid. Vi hade tid i nästan tre timmar. Sen bar det av hemåt. Inte alls speciellt otrevlig början på denna semestervecka.

Detta torde väl vara sista inlägget i kategorin Semester. I alla fall på ett tag. I morse packade vi ihop det sista innan vi kunde påbörja vår färd hemåt. Förtältet var ju redan fällt, så det vara bara att äta frukost, sjöstuva, fälla upp stödbenen, kroka på bilen och åka. Så det gjorde vi. Runt 5 timmar senare var vi hemma.

Det är alltid lika roligt att komma hem och se hur det ser ut i trädgården. Vartenda år sedan vi började ligga ute på vägarna har vi missat när rosorna blommar, och så även i år. Men att gräset hade växt syntes. Jag hittade massor av körsbär, en hel del hallon, rätt mycket krusbär utan mjöldagg, smultron så det i alla fall räcker till mig, och tyvärr inte alls så mycket rabarber som jag skulle vilja ha. Jag älskar rabarber och vill ha hur mycket som helst, men det får jag inte. Jag har nog byns sämsta rabarber. I alla fall så var det roligt att komma hem. Nu har vi klippt gräset och gått ut med hunden och det regnar som fan. Lite kvällsfika och sedan godnatt.

-Vad var det jag sa!!! hade jag god lust att skrika när vi kommit fram till Loka brunn i eftermiddags.  Vi hade planerat en utflykt till Mårbacka, men flera delar av familjen propsade på att vi borde åka till Loka brunn också. Jag hävdade att det inte är något att se, och det finns inga vägar mell an Sunne och Hällefors, varför det skulle bli en jävla lång biltur. Jag hade rätt på alla punkter. Det blev en jävla lång biltur och Loka brunn var inget att se. Tycket jag i alla fall. Det var däremot Mårbacka.

Efter morgonkaffet (idag utan wienerbröd) och frukosten åkte vi iväg. Vi åkte vägen över Bryngelsrud och Kil och sedan via Rottneros och Sunne och så ner till Mårbacka. Bryngelsrud passerade vi bara för att min mormor och morfar hade sommarställe där mellan 1964 (eller något sådant) och 1987. Jag var där ganska mycket och har många fina minnen därifrån. Men jag visste sedan ett tidigare besök att deras hus var rivet och ersatt av ett nytt hus.  Men det är ändå alltid roligt att åka vägen mellan Edsvalla och Kil och minnas. När vi kommit en bit norr om Fagerås förändrade sig naturen på ett för mig överraskande sätt. Ganska snart började det likna Dalarna så som jag mindes det från förförra året då vi var där. Vi stannade till vid den berömda parken i Rottneros, men vi antog att det skulle ta alldeles för lång tid att gå in där eftersom vi hade både Mårbacka och Loka på programmet. Dock köpte vi glass och slog oss i slang med ett äldre par som ville prata hundar. De var från Dalarna och påstod just det jag själv hade upptäckt, nämligen att naturen i fryksdalen är väldigt lik Dalarna.

Som sagt, Mårbacka var fint att se. Vi var aldrig inne i huset på den guidade turen, men vi fikade och vandrade runt. Det kändes väldigt fridfullt att komma dit, en väldigt stor kontrast mot campingplatsen vi bor på, och mot Karlstad, som trots sin litenhet ändå är en storstad, i alla fall jämfört med de ställen vi bott på tidigare. (Mölle, Simrishamn, Åsa och Kungshamn). Men friden som trängde sig på var påtaglig. Och det kändes på samma sätt som i Dalarna. De stora öppna fälten som sluttar och så skogen som ramar in det hela.  Jag kände att till sådan här natur vill jag åka igen (Vilken tur att vi planerat in en Dala-semester om några veckor.)

Efter Mårbacka satte vi kurs mot Loka brunn, vilket alltså inte var så lätt för det fanns inga vägar däremellan. Men vi letade oss i alla fram fram till Filipstad på småvägarna (Fan var folk kör. Jag hade en folkabuss bakom mig, och fast jag körde så fort jag bara vågade (vilket var långt över de stipulerade 70km/h) lyckades jag inte hänga av mig folkabussen. Och inte bilen bakom honom heller.) Eftersom vi är en kulturtörstande familj svängde vi givetvis in i Filipstad och fick en skymt av hatten på Nils Ferlin-statyn. Kulturellt stärkta for vi sedan vidare till Loka brunn. Där visade det sig att MG-klubben i Sverige skulle ha sin årliga träff. I övrigt som sagt inget större nöje. Men naturligtvis drack vi av källvattnet, och jävlar vad stärkta vi blev till kropp och själ, vilket var tur, för det var långt hem till middagen.

Väl hemkomna gick barn och badade, frun promenerade hund och jag lagade mat. När maten var uppäten rev vi förtältet eftersom vi ska åka i morgon, och SMHI kunde inte garantera uppehåll i morgon bitti. När tältet var rivet fikade vi till Anders och Måns (ett underbart program, titta på det om ni har möjlighet) och såsmåningom har det nu blivit läggdags.