På stora torget i Simrishamn har det så länge jag kan minnas (vilket säkert inte behöver vara längre tillbaka än 3-4 år) sålts begagnade böcker i ett stånd. Mitt kokbokssamlande gör naturligtvis att jag alltid går dit och tittar lite. För några år sedan hittade jag några intressanta böcker, men eftersom vi skulle promenera runt i stan tänkte jag att det-är-väl-ingen-som-vill-ha-dom-böckerna-så-dom-kan-jag-köpa-på-hemvägen. Ack så fel jag bedömde skåningarna. När jag kom tillbaka var givetvis en av böckerna såld. Lärdom 1: Tveka inte, köp boken direkt. När vi kom till stora torget i fredags gick jag därför raskt fram till bokståndet, lät blicken svepa över kokböckerna och fann ett flertal som verkade intressanta. Jag tog upp en och tittade på den, la tillbaka den för den var inte så intressant och skulle just ta upp Till Bords Med Toulouse-Lautrec. Men tror ni inte det var en skånsk tant där och knep den precis framför mina ögon. Lärdom 2: Plocka direkt upp de böcker som verkar intressanta, och lägg tillbaka de du inte vill ha. Dock kom jag i alla fall över Prinsessornas kokbok från 1947. En underbar kokbok som till exempel lär ut hur man viker linneservetter.

För den händelse vi någon gång skulle skaffa oss en husvagn har jag under flera års tid studerat hur husvagnsägare gör med olika saker. Till exempel hur man fyller på vatten i den fast monterade tanken i husvagnen. Vissa husvagnar har en 50-literstank för färskvatten. Även om vi bara har 30-literstank är det ju ändå inget man fyller med ett litermått från tappstället. Nä, man använder en 10-liters vattenkanna. Det noterade jag för flera år sedan, så innan vi begav oss iväg med husvagnen köpte jag en sådan vattenkanna. När jag för första gången skulle fylla vatten i Mölle, tog jag alltså min vattenkanna och gick till tappstället för färskvatten. Jag börjar fylla den och försöker se så cool ut som möjligt, som dett är något jag gjort i hundra år, och jag är alls ingen nybörjare i husvagnabranchen. Men då kommer det en man, som också ska fylla vatten, och han har TVÅ vattenkannor med sig. Och det syns lång väg på honom att det är så ett proffs gör. Det är bara amatörer och klåpare som bara använder en vattenkanna. Så nu måste jag köpa ytterligare en vattenkanna.

Livet är förgängligt. Kaféer likaså. Glada i hågen begav vi oss i förmiddags iväg till Skåne Tranås för att fika på Madam Blå. Men väl ditkomna läser vi på en skylt att kafét är stängt på grund av ägarbyte. KATASTROF!!!!!!!!! Vi som hade sett fram emot deras rabarber- och jordgubbspaj. Vi fick trösta oss med en massa choklad från den fina chokladbutiken istället. Kaffesugna och desperata som vi är, sätter vi kurs mot Borregården, ett kafé som vi upptäckte förra året. Där har dom KAK-BUFFÈ. Trodde vi. Det var bara på lör- och söndagar dom har det. Gissningsvis är det så under lågsäsong, och högsäsongen har nog inte börjat än. Den kanske börjar nästa vecka. I alla fall fikade vi där ändå, och det var inte dåligt. Men ett kafé nedlagt, och ett utan buffé gör oss en aning deprimerade över tingens förgänglighet. På darrande hjul beger vi oss iväg mot nästa Österlen-måste; caferian i Örnahusen. Där man kan köpa så snuskigt billigt kaffebröd att ta med sig hem, så man nästan skäms när man ska betala. Tänk om det inte heller längre finns kvar. Men det gjorde det. Och vi bunkrade för ett rejält fredagskvällsfikamys till Anders och Måns på TV. Sedan beger vi oss hem för att laga middag. När man campar måste man grilla, så det var ju bara att plocka fram grillen och bränna på lite fläskfilé och varmkorv. Till detta gjordes en så kallad fransk potatissallad. Efter middagen promenerade vi återigen bort till hundbadet, och så hem till Anders och Måns. Och Caferians goda kaffebröd

Kafé Annorlunda!!!!!!!!!!!

Mandelmanns trädgårdar, Mogens och hans lampaffär i Borrby. Backagårdens café utanför Kåseberga, en smörgås med nyfångad och nystekt sill i Kåseberga, Kiviks musteri, Café Madam Blå i Tranås, Chokladfabriken, också i Tranås (N.B, Skåne Tranås), fika på klipporna mellan hundbadet och badstranden, handla kaffebröd på Caferian (där kan man köpa  bullar, några mjuka kakor och en massa småkakor till hela familjen för under 50 spänn), promenera i Simrishamn, promenera i Ystad, handla charkuterier hos Ingelsta kalkon, besöka Galleri Keramika Fantasia och köpa fler rakubrända krukor och trädgårdsprydnader, mm

 Man borde ju träffa mycket olika människor på en campingplats som kommer från jordens (nåja, i alla fall Sveriges) alla hörn. Men gör man det? NÄ, det gör man inte! Det språk som talas flitigast i disken på campingplatsen är skånska. De flesta campinggästerna är från närområdet. Jamen va´ fan, har folk ingen fantasi? Eller är det så illa som jag misstänker; de stora jävla husvagnarna folk har kan man inte köra runt med på vägarna. Bilen drar för mycket bensin med en sådan vagn baktill, det är ett helvete att inte kunna köra fort, det är för svårt att köra på smala vägar, och det är ett helvete att fälla upp ett förtält. Därför väljer folk att ställa sin vagn på lagom avstånd hemifrån och ha den som sommarstuga från april till oktober. Tråkmånsar!

Efter fyra nätter i Mölle var det dags att dra vidare. Det var ju inte solsken som snabbt torkade upp den blöta tältduken som mötte oss när vi steg upp i morse. Enligt utsago hade det regnat 20 mm i Helsingborg under natten, och det hade nog kommit en del i Mölle också. Fan vad blött det var, och så hade det stängt upp lera på tältduken. Men när vi legat och trynat i någon timma tog vi mod till oss och steg upp. Efter frukosten började vi riva förtältet och sjöstuva husvagnen.  Inte nog med att det stänkt upp lera på tältduken, det hade också regnat löv och annat skit från träden. Sålunda vidtog operation tältdukssanering. Till vår hjälp hade vi vattenkannan som vi i vanliga fall har att fylla vattentanken med, och tillhörande stril. Så småningom hade vi fått ihop alla grejer och kunde lämna Mölle vid pass tio i tolv. Då ställdes färden mot Ängelholm eftersom äldsta dottern ville träffa några kamrater som bor i den staden, samt en kompis hemifrån som var och hälsade på i Ängelholm. Medan hon umgicks med sina kamrater företog vi andra en promenad i staden och inhandlade kaffebröd. Sedan begav vi oss till husvagnen för att koka kaffe och fika. Otroligt vad stor nytta man kan ha av en husvagn. Sedan låg vi och läste någon timma innan vi åkte och hämtade äldsta dottern, för att sedan vid fyra-tiden styra kosan mot kanske semesterns höjdpunkt, veckan i Simrishamn. Vi utmanade ödet och valde den vägen som går genom Lund. Och hör och häpna, jag lyckades köra genom Lund utan att köra vilse. Och några timmar senare rullade vi in på Tobisviks camping strax norr om Simrishamn. Ingen märkvärdig camping egentligen. Alldeles för trånga campingtomter (med en CombiCamp var det helt omöjligt att hålla de stipulerade 2 metrarna till gränsen i alla riktningar), inget varmvatten i diskhon, utan det måste hämtas i en hink, ingen affär, eller något som skulle kunna kallas affär på campingen. Men med ett fantastiskt läge. Bakom kullen som går längs hela campingplatsen ligger en stor sandstrand och sedan HAVET! Helt fantastiskt. Och lite längre norrut ligger ett hundbad. Och så är man mitt på Österlen, helt omgiven av underbara kaffestugor.

Det blev sen middag, runt klockan 9, så direkt efter middagen vidtog kvällspromenaden med Ia, sedan kvällskaffe och nu godnatt!

Visst är det härligt att sitta i förtältet och höra sommarregnet smattra mot tältduken, känna värmen från värmefläkten, men när det börjar bli lite för kallt gå in i husvagnen koka sig lite kaffe, läsa tidningen och titta lite på TV? NÄ, det är INTE mysigt. Nu är jag ganska trött på regn. Morgonen började bra, solen lyste och värmde skönt. När vi sedan åkt in till Mölle för att liksom "göra stan" började det nästan regna, och vi vågade inte gå så långt. Dock hittade vi något som jag vill minnas hetter Mölle krukmakeri och Café. Ett mycket trevligt ställe med en hel del fin keramik. Dessutom var dom inte så nogräknade med hundar. Inne i kafét satt en människa och bredvid henne, under bordet låg hennes lilla hund. Väggarna var dekorerade med diverse musikinstrument, men inte förrän långt senare såg jag sambandet. Det fanns också en bild på Evert Taube på kafét och då förstod jag att instrumenten på väggen var "dragspel, fiol och mandolin". Solklart. Men vad fan gjorde banjon där? För en sådan fanns det också. Mig veterligen har Evert Taube aldrig diktat om en banjo.

När Mölle var gjort åkte vi tillbaka till campingplatsen och somliga spelade kubb. Jag läste lite och försökte träna lite med Ia. Sedan åkte vi till flickorna på Skäret igen och fikade. Sedan handla middag och hemåt. Efter middagen blev det en kvällspromenad, återigen förbi dillfältet, och så hem för att dricka kaffe. Nu spelar de andra spel, och jag sitter som sagt ute i förtältet och hör regnet smattra mot tältduken, och jag tycker nog att det kunde räcka med regn för ett tag nu. Dessutom har det börjat blåsa. Enligt vissa källor ska det inte regna i morgon, och det vore ju trevligt, för då ska vi packa ihop oss. Att packa ihop ett blött tält är inget jag kan rekomendera, och att göra det i ihållande regn skulle jag direkt försöka undvika. Får väl se hur det går med den saken.