I morse tänkte jag lyxa till det lite, så jag gick och köpte wienerbröd i campingens butik till morgonkaffet. Frun som inte tycker om wienerbröd fick en kanelbulle. Och visst är det roligt med nybakt, men så kallat bake off blir sällan riktigt bra. Wienerbröden var väl Ok, men kanelbullen var bedrövlig, tung, degig och kompakt. Ingen hit alltså.

Efter morgonbestyren åkte vi till Kristinehamn eftersom bekanta till oss just hade landat där efter sin avslutade tripp på inlandsbanan. Och eftersom dom inte hade någon bil med sig åkte vi dit i stället för att de skulle ta tåget till Karlstad. Vi promenerade till något som jag tror hette någonting med kvarn. I alla fall var det en hembygdsgård, och där fikade vi. Det är inget svårt att fika bort några timmar i trevligt sällskap, så det gjorde vi raskt. Sedan promenerade vi tillbaka till deras camping, satt där och pratade en bra stund, och sedan åkte vi hem.

Eftersom solen sken tyckte vi det vara dags för grillning igen, så det blev grillat till middag. Och eftersom jag håller på att arbeta mig igenom Harry Potter-böckerna och just kommit till slutet på fjärde, har jag ägnat så stor del som möjligt av kvällen åt att läsa. Och så hade den dagen gått..

I morse när vi vaknade var det kallt ute. Men det regnade i alla fall inte. Vi hade bestämt att dagens första anhalt skulle vara Mariebergsskogen. Jag hade mycket svaga minnen därifrån. Troligen var jag där senaste gången för en 30 år sedan, och jag skulle tro att det hade hänt en del sedan dess. I alla fall var det väldigt fint där nu. Dom höll på att bygga någon slags lekplats eller vad man ska kalla det för. Det var i alla fall ett område för barn. Och det  var mycket påkostat. Och när jag ser att man kostat på något så "onödigt" som lekplatser för barn blir jag extra glad. Vi vandrade upp till.... ja vad hette det nu? Spikstugan? och käkade våfflor. Jag tror aldrig jag ätit så billiga våfflor, och dessutom var de goda.

Därefter begav vi oss iväg till Alsters herrgård, om inte annat så för att hylla Gustav Fröding. Jag har för mig att jag läst att Gustav Fröding var en fattig poet, men när jag betraktar hans födelsegård blir jag lite fundersam. I bakhuvudet finns nämligen bilden av den stuga som Dan Andersson föddes i. Och den var betydligt mindre än Alsters herrgård. Fast det kanske inte är hela sanningen. Hur som helst, när vi sett klart på Alster åkte vi och handlade middag och sedan hemåt.

Efter en hundpromenad påbörjades middagsberedningen. Pannbiff med löksky och kokt potatis. När jag står och bankar ut pannbiffarna får jag en flashback till 1985 i Maison Laffite, några mil utanför Paris. Förmodligen stod jag och bankade ut pannbiffar där också. På en campingsemester. Och jag tror jag har bankat ut pannbiffar vartenda år vi campat sedan dess.

Nu på kvällen har familjen samlats kring en påse chips och spelat Uno, och nu drar det ihop sig till natt.

Klockan halv sju steg vi upp i morse (på semestern, och utan att få dricka sitt morgonkaffe i lugn och ro. Fy!) för att komma i väg till Karlstad i anständig tid. Och två timmar senare rullade vi ut från campingen. Det var inte så långt att köra till Karlstad, runt 23 mil, men det var ganska segt. Jag känner till 4 campingplatser i närheten av stan, Skutberget, Bomstabadet, Hammarön och i Kil. Den i Kil är värdelös, det vet jag sedan tidigare. Återstår tre att utforska. Nu kan jag säga att Skutbergets camping inte heller är speciellt upphetsande. Inget fel på servicen, men fan vad det är tråkigt med en camping utslängd på en åker. I synnerhet när det är en leråker till följd av regn. Dessutom befolkas leråkern till stor del av norrmän som ser jävligt tykna ut. (Vilket absolut inte är detsamma som att alla norrmän är det.) Och det på kartan markerade hundbadet visade sig vara sjösättningsrampen för mindre båtar. Jamen hur jävla kul är den badstranden. En STOR asfalterad plan som slutar i en betongramp ner i Vänern. HA!!!!

Nåväl, vi riggade upp husvagnen, åt lite smörgåsar och åkte in till stan. Min mormor och morfar bodde i Karlstad, så jag har varit ganska mycket i stan, men det var länge sedan. Dessutom har jag ingen klar bild av hur stan egentligen ser ut, så under denna semester hade jag tänkt försöka få mig en helhetsbild av stan. Och så ska jag liksom försöka avlsuta stan också. (Det var likadant med den betongförort jag är född i. Den hade jag också bara diffusa minnen av, så för några år sedan åkte jag dit en dag, gick runt och tittade på platser från min tidiga barndom, och lät minnena liksom bara rinna till. På så sätt avslutade jag den perioden i mitt liv.) Vi började med att åka till det hus min mormor och morfar bodde när jag var riktigt liten. En lägenhet som hade en speciell charm. Två rum och kök och jävligt högt i tak. Kakelugn samt dusch i källaren. När jag var i stan för 10 år sedan i tjänsten gick jag förbi och kikade in i lägenheten. Då såg jag att man hade byggt ett loft i ett av rummen. Nu konstaterade jag att köksingången hade man satt igen. Det var väl synd, det var rätt fräckt med köksingång. I stället hade man byggt ett skafferi där tror jag.

Sedan vandrade vi runt i stan. Det är ingen stor stad, Karlstad. Man kan ganska snabbt promenera på samtliga affärsgator. Och jag kände att jag så smått började få ihop stadskartan i huvudet. Några turer till och den sitter.

Sedan åkte vi hem och lagade middag. Åt den och reste sedan förtältet. Och medan våra barn tittade på Allsång på Skansen promenerade vi hund. Och när vi kom hem fick vi till min bestörtning höra att det inte är några mord i Midsomer, för det är nån jävla friidrottstävling i stället som SVT är tvungen att sända. Och så var den kvällen förstörd.

Till skillnad från gårdagen regnade det lite smått när vi vaknade i morse. Emellertid steg vi upp med friskt mod; vi skulle besöka två platser, en som vi inte varit på tidigare, och en som vi ville återkomma till. Först styrde vi färden mot Bohus Malmön, men på vägen dit svängde vi in i en liten förort till Kungshamn som heter Hovenäset. Väldigt fin och fridfull liten by, och där fanns ett bageri. Inte illa. Sedan fortsatte vi till Malmön, och på köpet fick vi åka lite färja. Där verkade det bo ganska fint folk. Dom hade tennisbana, men inget lockande kafé. Och vädret bjöd inte in till en lång stärkande promenad, så vi åkte tillbaka till fastlandet.

Nästa anhalt att besöka var den ö som tillsammans med fastlandet bildar Sotenkanalen. Heter det möjligen Ramvikslandet? Norrut på den ön finns en campingplats och en del fina badstränder, och söderut ett underbart naturreservat. Vi åkte åt bägge hållen, men fortfarande var vädret så tråkigt att en promenad var något man helst slapp.  I stället begav vi oss till Smögen och den berömda bryggan där det ligger massor med "spännande" butiker. Och vi hittade faktiskt en intressant butik, eller snarare ett galleri. En konstnär från Göteborg (hennes namn kommer jag inte ihåg. Dessutom är hon från Polen, och det gör i detta fall inte saken lättare. Hon heter nämligen inget så enkelt som Lotta, Tessan eller Joanna.) ställde ut sina tavlor. För två år sedan såg vi henne ovanpå smedjan som ligger i anslutning till Akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn, och då köpte vi en tavla av henne. Men idag blev det ingen affär. Det kom liksom lite plötsligt.

Och när man går på bryggan kan man ju titta på alla båtar som lägger till där också. Vissa människor har helt klart för mycket pengar som dom lägger på båt och bränsle. En 50-fots motorbåt från Norge till exempel.  Och andra ska inte vistas på sjön. Jag tänker speciellt på en Nimbus DC28 som var befolkad med 6 st tonårsgrabbar som låg utfläkta över hela båten, försökte sola i den bleka sol som faktiskt hade börjat titta fram, och så läskade de sig med massor av öl. Deras omdöme i nyktert tillstånd är jag skeptisk till, och efter ett antal öl fördömer jag det fullständigt. Jag skulle aldrig vilja möta dem på sjön på väg hem från Smögen.  Och så var det en 40-fots segelbåt, en Hallberg-Rassy har jag för mig, med en besättning som också tillhörde det fina folket som gärna visar upp att de har det gott ställt. Och det är ju den Bohuslänska paradoxen i ett nötskal. Den bygd som för hundra år sedan befolkades av fattiga fiskare och bönder, är idag ett semesterparadis för de med mycket pengar. Som en hyllning till alla fiskare och bönder som slet hårt för brödfödan i det många gånger bistra klimatet, åt vi en glass tidigare på dagen, uppe på campingen på Ramvikslandet. Det blåste, det var kallt, och det började regna, men vi stod ute i ovädret och frös som satan och åt vår glass, bara som en hyllning till de som en gång befolkade Bohuslän. (Eller också var det så att vi inte var välkomna in på cafét på grund av att vi hade en hund med oss.)

På kvällen fällde vi förtältet för att snabbt kunna komma iväg till Karlstad i morgon bitti.

I morse när jag vaknade (och alla andra mornar i husvagnen också för den delen) föll min blick på takluckan, och jag konstaterade glatt att det inte regnade.. När jag sedan steg upp och tittade ut kunde jag konstatera att det inte regnade ännu. Men det såg regntungt ut. Hur som helst, efter den sedvanliga morgonproceduren (jag stiger upp mellan halv åtta och åtta, kokar mig kaffe, sätter mig i förtältet och läser eller skriver, frun vaknar något senare och tar hunden på en morgonpromenad, vi gör frukost, den äts, det diskas, töms slaskvatten och nytt vatten fylls på, man duschar (kanske inte alla varje dag) och borstar tänderna går en liten runda med Ia) begav vi oss till Marsipanladan, som ligger någon mil före Fiskebäckskil och köpte choklad. När det var gjort åkte vi till kafé Olivia och fikade igen. Dagens utflykt avslutades med inköp av färska räkor i Bovallstrand.

Väl hemkomna satte jag mig att läsa och frun gick på en långpromenad med Ia. Men den blev längre än hon tänkt sig. I anslutning till campingplatsen finns ett antal motionsspår, och frun skulle gå ett av dem. Men dels blandade hon i hop färgerna och dels gick hon fel, så blev det nog det dubbla. Efter middagen fortsatte jag att läsa, och familjen i övrigt sov middag. Det är inte ofta jag kan förskjunka i en bok och oupphörligt läsa. De flesta böcker brukar jag somna av. Men faktum är att Harry Pottter-böckerna håller jag mig vaken av. När familjen sovit tillräckligt länge tog vi en promenad med hund och äldsta dotter, och hemkomna var det dags för kvällsmat. Och lägligt nog hade vi ju tidigare köpt räkor, så vad passade bättre än att äta dessa räkor till kvällsmat. Och eftersom färska räkor i runda slängar är fyra gånger så dyra var de väl också fyra gånger så goda. Hoppas jag.

Kvällen avslutades med att familjen tillsammans försökte lösa melodikrysset.. Vi klarade allt utom två frågor. (Jan Lindblads vissling och den amerikanske smörsångaren).

PS Det började aldrig regna, även om det hela dagen såg ut om om regnet snart skulle komma. Däremot har det blåst som fan.

Jag har verkligen längtat efter att åter komma upp till Bohuslän. Men idag när vi funderade på hur vi skulle tillbringa dagen kom vi inte riktigt på det. I alla fall bestämde vi oss för att försöka leta upp ett kafé som vi besökte något av de första åren vi var här uppe, vilket torde vara för en sisådär 8 år sedan. Vi åkte fram och tillbaka på de vägar jag kunde tänka mig att kaféet låg vid, men vi hittade det inte. Och även om kaféet inte fanns längre, borde ändå huset funnits kvar, men inte ens det hittade vi. Så troligen letade vi på fel ställe. I stället åkte vi till Hamburgsund och köpte glass, och såg en annan lagotto. Sen åkte vi till Fjällbacka och promenerade, och där mötte vi ytterligare en lagotto. Somliga av oss ville besöka Kungsklyftan (där scenerna som föreställer ingången till Mattisborgen i Ronja Rövardotter är inspelad), och somliga av oss blev VÄLDIGT leriga om tassarna, trots att vi vände långt innan vi ens kommit halvvägs.

Till middag var det dags att grilla igen, och det gick fortfarande bra att grilla alkoholfritt. I övrigt har jag läst böcker. Eller i alla fall bok. Jag tycker aldrig jag har tid att läsa annat än på semestern, så nu håller jag på att läsa alla Harry Potterböckerna. Det har jag nämligen inte gjort förut, så det börjar bli hög tid, eftersom den sista boken snart kommer ut, och då vill jag ha läst alla föregående.

I morse lämnade vi vår underbara sjö i Halland och begav oss norrut. Och tro det eller ej, men det slutade faktiskt regna redan när vi lämnade campingplatsen, och det har inte regnat sedan dess. Någonstans i höjd med Lindome började vi till och med se skuggor, vilket betydde att solen så smått började tränga igenom molntäcket. Och det blev bara bättre och bättre med den saken. När vi kommit till Kungälv sken solen. Inte bara på himlen utan även i våra barns hjärtan. Vi hade nämligen parkerat utanför kexfabriken i Kungälv. Eftersom det inte finns någon Caferia i Bohuslän bunkrade vi kex. Ballerina, Brago med choklad, Remi, mer Remi (dom är ju så himla goda) Singoalla med citron/lime och lite kexnougat. Sedan fortsatte vi norrut till Johannesviks camping i Kungshamn. En helt underbar camping (som vi givetvis har besökt tidigare). Den ligger insprängd mellan de bohuslänska klipporna ner mot en liten fin badvik. Och så finns det en stor gräsplan som man kommer till utan att behöva köra på den smala och slingriga vägen mellan klipporna, vilket jag som ovan husvagnsförare uppskattar. Eftersom det inte regnade när vi kom fram satte vi upp förtältet, och som de erfarna campare vi är, la vi naturligtvis ut en presenning under mattan i förtältet. (Det gjorde vi inte i Simrishamn, vilket var jävligt korkat. Jag såg sedan på andra campare att det är så man gör. Och av någon outgrundlig anledning hade vi med oss en presenning  och av en ännu mer outgrundlig anledning var den precis lagom stor för förtältet.(Ja det är sant, jag vet inte riktigt varför jag packade med den. Jag tänkte bara att den kanske kan vara bra att ha, och jag tog bara en som låg lätt tillgänglig i garaget.)

Sedan begav vi oss till Bohusläns bästa cafe, café Olivia på KKV lite utanför Gärlesborg. KKV står för Konsnärernas KollektivVerkstad och det är en mycket intressant företeelse. Jag ska nog skriva lite mer om det senare. I alla fall var det väldigt gott fika. Sedan åkte vi hem och lagade middag, vandrade runt på campingplatsen för att titta på folk, gick hem och kvällsfikade, tittade på Anders och Måns, och nu sitter jag här i förtältet och skriver. Och strax är det kanske lite kvällste och sedan godnatt.

Tänk att få vakna upp klockan 7 på morgonen, höra fåglarna kvittra. Ta de två stegen till dörren på husvagnen, öppna dörren stiga ut och direkt kunna ta sig ett morgondopp i sin egen lilla sjö. Det är få förunnat sådan lyx på semestern, men vi hade den möjligheten i morse. Underbart!!

Jag hörde förresten alldeles nyss på nyheterna att det hade regnat en del i Skåne. Det var väl i och för sig ingen nyhet, varken för oss eller för de stackare som bor där. Men man kan säga att vi lämnade Österlen i tid. Skulle vi legat kvar en natt till vete fan hur det hade gått. Vi hade väl varit dyngsura och troligen fortfarande kvar i Skåne eftersom vägarna verkar ha svämmat över så mycket så det inte har gått att åka på dom. Ibland har man tur.