Varmt är det, och det är bra, för det blir så skönt på kvällen då. Alldeles före middagen var Ia hos veterinären och blev vaxinerad (man borde kunna stava det ordet så!) mot jag-vet-inte-vad. Troligen det man blir vaxinerad mot när man är hund och 11 månader. Och än så länge inga traumatiska veterinärupplevelser från Ias sida. Skönt!

Efter middagen skulle familjen spela kubb, ni vet man ska kasta träpinnar på andra träpinnar. Alla ni som har hund vet vad som händer när man kastar en träpinne och hunden ser det. Ia såg det, för hon ville ju också vara med i trädgården. Det blev inge bra, så hon och jag gick på en långsam promenad istället, för det var fortfarande varmt. Sen har hon legat på balkongen och lite andra ställen och vilat. När det blev alltför tråkigt när vi tittade på film, gömde frun lite godis åt henne, såsom hon brukar göra på kvällarna. Ia får ligga i köket medans frun gömmer godis i vardagsrummet på lite olika ställen. När allt är gömt får Ia börja leta, och under tiden kan frun återgå till filmtittandet. När Ia tycker sig ha hittat alla godisbitarna går hon för att hämta frun, som ska kontrollera att hon hittat alla. Det har hon oftast.

Nu sitter jag med öppen altandörr och känner den goa svalkan komma in i huset, och jag hör tydligt både näktergal och biltrafiken på motorvägen en kilometer bort. Ia ligger och sover på en sval plats i huset (så svalt det nu går att hitta) och jag funderar på att gå ut och lägga mig i hamocken igen. Det är inte helt fel. Eller också gör jag det i morgon bitti, runt sex sju sisådär. Det är inte heller helt fel.