Kära dagbok. I morse fick Ia en fin morgonpromenad innan det blivit alltför varmt. Sedan förbereddes äldsta dotterns födelesedagskalas, samt avhölls, så det blev inga mer promenader förrän på kvällen. Thats all.

Så har det äntligen blivit en heldag med hund igen. I morse drack vi lite morgonkaffe (ja det vill säga, jag gjorde. Varken fru eller hund tycker om kaffe) och sedan gick frun på promenad med Ia. Jag stannade hemma för att laga frukost, men det gick inge bra. Det saknades bl a mjölk, och utan mjölk är det svårt att göra äggröra. Men det ordnade sig. Mitt på dagen körde vi våra barn till ett köpcentrum, och medan de var där inne promenerade vi med hund. Det var nog lite för varmt för hunden där mitt på dagen. Men vi hade med oss vatten så vi vattande henne ofta. Som nämnts tidigare, på okända ställen drar hon som en jävla häst. Och så även idag. Jag har tidigare talat om att jag inte märkt några tonårstecken. Men hennes stirrighet på nya platser, liksom att hon drar tills hon stupar, kanske är tonårsproblem. I så fall går de ju över. Bra, för nu är det inte roligt. Och jag bävar för semestern. Då lär det bli många nya platser.

Kvällspromenaden innehöll godissök. Det är hon förjävla duktig på. Och nyss på nattrundan var hon på väg att sluka en groda, men det lyckades vi förhindra i sista sekunden.

Igår när frun och jag var på teater hade äldsta dottern och hennes kompis dubbelkalas. Dom fyller nämligen år ungefär samtidigt och hade därför gemensamt kalas. Kalas, i synnerhet barnkalas, har vi lärt oss kan medföra att huset tillförs en massa oönskade och framför allt olämpliga presenter. Kanske inte i barnens ögon, men väl i föräldrarnas. Detta kalas var inget undantag, trots att vi talar om barn i övre tonåren. Vår dotter fick ett plommonträd. Det var väl OK, det kan man ju plantera och äta frukten av. Men dotterns kompis fick en kanin och en hemmagjord kaninbur. Hon blev jätteglad, för hennes gamla dog för något år sedan. Men hennes pappa blev inte glad. Budskapet från honom var att hon inte var välkommen hem med en kanin. (Ett märkligt beteende av honom i och för sig.  Men han är sådan, och det vet vi.) Men hur jävla smart var det av kamraterna att bygga en kaninbur och springa och köpa en kanin, utan att kontrollera att det skulle fungera. Det dom ger bort är ju för fanken ett ansvar som varar i alla fall i 5 år. SÅ GÖR MAN INTE. Och var finns kaninen nu då? Jo i vår trädgård. Hur blev jag indragen i detta?  Är det inte borta innan vi åker på semester kör jag hem den till de föräldrar vars barn har köpt kaninen. IA  BASTA!

Har varit på teater och sett Peter Carlsson och dom blå grodorna. Mer behöver inte sägas.

Jomen, kort idag också. Kom hem klockan fyra, frun gick kort promenad med hund, sedan åkte vi för att gå på teater. Kom hem vid halv 11, gick ny promenad, och nu är det sovdags.

På vägen hem på kvällspromenaden ser vi en bit bort på en gata vi korsar i vårt villaområde hur det går en lös hund. Vi tänker att den kommer nog ifatt oss. Och mycket riktigt, det gjorde den. Men när kommer ägaren funderade vi på. Tilläggas ska väl att hunden var en welsh springer spaniel, en trevlig och fin hund kunde man se, så det var inte fråga om risk för attack eller så. Men när kommer ägaren????? Han/hon kom inte. Hunden hade helt klart rymt. Eftersom vi hade spårlina med oss, kollade vi Ia i den och tog Ias koppel och kopplade den andra hunden. Sedan ringde jag hem till äldsta dottern, för hon har påstått att hon kände igen sonen som brukar gå ut med den hunden. Dom har kanske gått i samma skola eller så. Och jodå, hon visste vilken hund vi talade om, och hon kunde berätta vad han hette och med hjälp av telefonkatalogen också ge mig en address. Så jag gick dit med hunden och frågade om det var deras. Mycket riktigt, det var det. Men till min besvikelse var de inte riktigt så glada som jag hade hoppats. Dom berättade att detta var fjärde gången han rymde idag. Och då undrar jag; Hur fan kan en hund rymma fyra gånger? Första gången kan jag väl förstå, och möjligtvis andra. Men INTE tredje och fjärde gången. Har dom inte lärt sig någonting? Eller tycker dom inte att det gör så mycket. Han brukar kanske komma hem när han har rymt. Och det skulle jag väl inte tvivla på att han gjorde. Om han hinner innan han blir överkörd.  Den risken är rätt stor. Jag hörde på TV tidigare i kväll att trafikolyckor är den vanligaste dödsorsaken för hundar idag. Men som sagt, det kanske var för att han brukar komma hem som dom inte var så oroliga och inte blev så vansinnigt glada när jag återbördade hundfanskapet. Det lät faktiskt inte ens som om de märkt att han rymt. Och jag undrar, har de ingen fantasi? Kan de inte föreställa sig vad som händer om deras hund ränner omkring ensam på gatorna? Hmmmmmm