Mandelmanns trädgårdar, Mogens och hans lampaffär i Borrby. Backagårdens café utanför Kåseberga, en smörgås med nyfångad och nystekt sill i Kåseberga, Kiviks musteri, Café Madam Blå i Tranås, Chokladfabriken, också i Tranås (N.B, Skåne Tranås), fika på klipporna mellan hundbadet och badstranden, handla kaffebröd på Caferian (där kan man köpa  bullar, några mjuka kakor och en massa småkakor till hela familjen för under 50 spänn), promenera i Simrishamn, promenera i Ystad, handla charkuterier hos Ingelsta kalkon, besöka Galleri Keramika Fantasia och köpa fler rakubrända krukor och trädgårdsprydnader, mm

 Man borde ju träffa mycket olika människor på en campingplats som kommer från jordens (nåja, i alla fall Sveriges) alla hörn. Men gör man det? NÄ, det gör man inte! Det språk som talas flitigast i disken på campingplatsen är skånska. De flesta campinggästerna är från närområdet. Jamen va´ fan, har folk ingen fantasi? Eller är det så illa som jag misstänker; de stora jävla husvagnarna folk har kan man inte köra runt med på vägarna. Bilen drar för mycket bensin med en sådan vagn baktill, det är ett helvete att inte kunna köra fort, det är för svårt att köra på smala vägar, och det är ett helvete att fälla upp ett förtält. Därför väljer folk att ställa sin vagn på lagom avstånd hemifrån och ha den som sommarstuga från april till oktober. Tråkmånsar!

Jag minns inte om jag skrivit om det förut och kanske minns inte ni läsare om ni läst om det heller, so here we go (again).  För ett antal år sedan var det någon som sa till mig ”...du som tycker om att baka....”, och jag tänkte jasså, gör jag det. Så hade jag aldrig formulerat det. Men faktum var ju att jag alltid har bakat, både mat- och kaffebröd. Och då är det väl en rimlig slutsats att jag tycker om att baka. Samma sak är det nog med Österlen. Vi återvänder hit varje sommar och har så gjort de senaste 5-6 åren. Ingen i familjen kan tänka sig semester utan Simrishamn. Och i analogi med med bakningen; detta måste ju betyda att vi tycker om att vara på Österlen på semestern.

Har just kokat mitt morgonkaffe och sitter i förtältet och njuter av semestern. Igår kväll och i natt har det vart ganska kallt, runt 8 grader. Och när jag vaknade var det bara 17 grader i husvagnen eftersom vi inte hade någon värme påslagen. Men ute i förtältet är det skönt för solen värmer gott. Och vetskapen om att vi har en hel orörd vecka på Österlen framför oss, gör inte det hela sämre. När vi hade passerat Tommelilla igår kände jag ÄNTLIGEN, nu är vi här. Och jag överfölls av ett behov av att liksom ta in hela Österlen på en gång. Så fort som möjligt ta mig till hjärtat av Österlen för att få sitta på en sten (eller en kaféstol eller något annat sittbart) och verkligen landa i nuet och liksom uppfyllas av känslan av vara i Paradiset.

Problemen var bara att jfamiljen var hungrig och ville komma fram fort, och att jag fortfarande inte är helt säker på var hjärtat av Österlen finns. Är det på klipporna mellan hundbadet och badsranden? Eller är det i Mandelmanns trädgårdar? Eller är det på Backagårdens kafé? Eller är det på Caferian i Örnahusen? Eller rent av i husvagnen på Tobisviks camping? Jag ska nog ägna denna vecka åt att försöka hitta ”hjärtat av Österlen”

Ingen rolig dag att vara hund på. Mycket bilåkande och bara korta promenader när vi inte åkte bil. Och Ia påminner mycket om Karlsson på taket. ”Får jag inte ha lite hejsan, hopsan och bompa är jag inte me´”. Och Ia har inte varit med idag. När vi kom fram till Simrishamn och började resa förtältet blev hon bara sur och stod och skällde. Efter middagen blev det dock en riktigt lång och fin promenad bort till hundbadet, och sedan tillbaka igen. Och nu ligger Ia så förnöjt och slaggar på golvet i husvagnen. Hon vet nämligen att i morgon blir det fina promenader till och i Simrishamn. Det blir det ju alltid när vi är här.

Efter fyra nätter i Mölle var det dags att dra vidare. Det var ju inte solsken som snabbt torkade upp den blöta tältduken som mötte oss när vi steg upp i morse. Enligt utsago hade det regnat 20 mm i Helsingborg under natten, och det hade nog kommit en del i Mölle också. Fan vad blött det var, och så hade det stängt upp lera på tältduken. Men när vi legat och trynat i någon timma tog vi mod till oss och steg upp. Efter frukosten började vi riva förtältet och sjöstuva husvagnen.  Inte nog med att det stänkt upp lera på tältduken, det hade också regnat löv och annat skit från träden. Sålunda vidtog operation tältdukssanering. Till vår hjälp hade vi vattenkannan som vi i vanliga fall har att fylla vattentanken med, och tillhörande stril. Så småningom hade vi fått ihop alla grejer och kunde lämna Mölle vid pass tio i tolv. Då ställdes färden mot Ängelholm eftersom äldsta dottern ville träffa några kamrater som bor i den staden, samt en kompis hemifrån som var och hälsade på i Ängelholm. Medan hon umgicks med sina kamrater företog vi andra en promenad i staden och inhandlade kaffebröd. Sedan begav vi oss till husvagnen för att koka kaffe och fika. Otroligt vad stor nytta man kan ha av en husvagn. Sedan låg vi och läste någon timma innan vi åkte och hämtade äldsta dottern, för att sedan vid fyra-tiden styra kosan mot kanske semesterns höjdpunkt, veckan i Simrishamn. Vi utmanade ödet och valde den vägen som går genom Lund. Och hör och häpna, jag lyckades köra genom Lund utan att köra vilse. Och några timmar senare rullade vi in på Tobisviks camping strax norr om Simrishamn. Ingen märkvärdig camping egentligen. Alldeles för trånga campingtomter (med en CombiCamp var det helt omöjligt att hålla de stipulerade 2 metrarna till gränsen i alla riktningar), inget varmvatten i diskhon, utan det måste hämtas i en hink, ingen affär, eller något som skulle kunna kallas affär på campingen. Men med ett fantastiskt läge. Bakom kullen som går längs hela campingplatsen ligger en stor sandstrand och sedan HAVET! Helt fantastiskt. Och lite längre norrut ligger ett hundbad. Och så är man mitt på Österlen, helt omgiven av underbara kaffestugor.

Det blev sen middag, runt klockan 9, så direkt efter middagen vidtog kvällspromenaden med Ia, sedan kvällskaffe och nu godnatt!

Fortfarande har vi ingen hund som vill ligga och gosa hela natten i våra sängar, men hopkurad vid fotändan låg hon i alla fall hela natten. Nu har vi varit i Mölle så många dagar att Ia har hittat sina kiss- och bajsplatser. Samma ställe varje gång. Enkelt och bra för alla inblandade.

I Mölle träffade vi på en lös hund, som ville leka lite med Ia och sedan följa efter oss. Men eftersom vi inte hade en aning om varifrån den kom, kunde vi inte göra så mycket mer än att ignorera den och gå vidare. Och det hjälpte. Hunden tröttnade på oss tråkiga nollåttor, och gick hemåt igen. I Mölle träffade vi på en människa som sa att hon också hade en lagotto, och utanför den där lite svårspecificerade affären som ligger precis utanför camingen mötte vi två människor som sa att deras väninna också hade en lagotto. Och inne i Höganäs i förrgår såg vi också en lagotto, i en bil. Man undrar ju om nordöstra Skåne är Sveriges Romagna. (Just nu känns det också som om man skulle behöva dika ut denna del av Skåne, inte för att bli av med malariamyggen, men väl för att marken är så jävla pissdränkt av regn.) Eller är det bara Tiny Tufts Kennel som har lyckats sälja in rasen extra väl här i trakterna?

På förmiddagen försökte vi oss på att lägga ett spår åt Ia, men det gick som man säger åt helvete. Det var troligen ett alldeles för svårt spår. Öppen terräng och därför också lite för långt. Ia tappade vittringen ganska direkt, och sedan blev det sök i stället. Och det är hon ju duktig på. Sen försökte jag mig på att öva med att hon skulle följa mig utan att jag sliter i hennes koppel. Och det gick väl sisådär, ganska bra, tills hon fick syn på resten av familjen som spelade kubb. Och när man spelar kubb har man fyra väldigt smaskiga hörnpinnar, som är som gjorda för en lagotto att stjäla och sedan tugga sönder. Och Ia är ju en lagotto. Jag behöver väl inte säga mer.

Nu på kvällen har det som sagt börjat blåsa som fan, och fladdrande tältdukar är inte att leka med om man är en liten lagotto. Dom kan vara väldigt farliga och skrämmande. Och jävlar vad man kan hoppa in i husses ben när en i vinden fladdrande tältduk gör sig redo för anfall.

Visst är det härligt att sitta i förtältet och höra sommarregnet smattra mot tältduken, känna värmen från värmefläkten, men när det börjar bli lite för kallt gå in i husvagnen koka sig lite kaffe, läsa tidningen och titta lite på TV? NÄ, det är INTE mysigt. Nu är jag ganska trött på regn. Morgonen började bra, solen lyste och värmde skönt. När vi sedan åkt in till Mölle för att liksom "göra stan" började det nästan regna, och vi vågade inte gå så långt. Dock hittade vi något som jag vill minnas hetter Mölle krukmakeri och Café. Ett mycket trevligt ställe med en hel del fin keramik. Dessutom var dom inte så nogräknade med hundar. Inne i kafét satt en människa och bredvid henne, under bordet låg hennes lilla hund. Väggarna var dekorerade med diverse musikinstrument, men inte förrän långt senare såg jag sambandet. Det fanns också en bild på Evert Taube på kafét och då förstod jag att instrumenten på väggen var "dragspel, fiol och mandolin". Solklart. Men vad fan gjorde banjon där? För en sådan fanns det också. Mig veterligen har Evert Taube aldrig diktat om en banjo.

När Mölle var gjort åkte vi tillbaka till campingplatsen och somliga spelade kubb. Jag läste lite och försökte träna lite med Ia. Sedan åkte vi till flickorna på Skäret igen och fikade. Sedan handla middag och hemåt. Efter middagen blev det en kvällspromenad, återigen förbi dillfältet, och så hem för att dricka kaffe. Nu spelar de andra spel, och jag sitter som sagt ute i förtältet och hör regnet smattra mot tältduken, och jag tycker nog att det kunde räcka med regn för ett tag nu. Dessutom har det börjat blåsa. Enligt vissa källor ska det inte regna i morgon, och det vore ju trevligt, för då ska vi packa ihop oss. Att packa ihop ett blött tält är inget jag kan rekomendera, och att göra det i ihållande regn skulle jag direkt försöka undvika. Får väl se hur det går med den saken.