....har jag fått besök på bloggen av någon som googlat på Avsesta+kåt.  Hur fan kan det gå till undrar vän av ordning. Jo, i Avesta har vi både fikat och varit på hundutställning. Men sen då? Jo, jag har även citerat texten till Nationalteaterns fina låt Livet är en fest. Jag kan, efter att ha kontrollerat, berätta att de flesta träffar på Avesta+kåt inte är fullt så oskyldiga som min blogg.

 Någon gång ska jag skiva en massa konstiga ord i ett  inlägg bara för att se om det finns idioter som söker på sådana ord. Ett sånt ord är fuskbög. Det ordet använde Alexander Bard en gång om Jonas Gardell. Han var en fuskbög för att han inte levde ett liv så promiskuöst som det anstår en äkta bög. Och nu har jag skrivit det ordet. Få se om jag får någon besökare som googlat sig hit. -Snälla besökare om du kommit hit när du googlat på fuskbög, förklara vad i helvete du sökte efter egentligen.

Igår när jag skulle äta lunch glömde jag betala för den. Det må väl vara hänt eftersom jag pratade i telefon och det blev för mycket på en gång. Men vad värre är, när vi var och handlade i går kväll ville frun ha en fånig jävla hundtidning också (Härliga hund). Jag stoppade den i barnsitsen på kundvagnen så att den inte skulle bli skrynklig och kladdig av allt annat vi handlade. När jag skulle packa i varorna efter att ha betalat insåg jag att jag hade glömt lägga upp tidningen på bandet, för den låg kvar i vagnen där jag lagt den, varken jag eller kassörskan hade märkt något. Som tur var såg jag det själv först och kunde be att få betala den. Ärlig som man är.

Just nu när jag sitter här vid datorn hör jag hur familjen svär och skriker från TV-soffan. Det verkar som om de inte var helt nöjda med hur det går i Idol. Konstigt. Idol som dom så gärna vill se på, och så sitter dom och är skitsura när dom väl får se det. Jag fattar ingenting.

Nu har nån jävel besökt min blogg som har googlat på "eskort i Växsjö". Jag hoppas han verkligen blev på riktigt dåligt humör när han upptäckte att det handlade om hundutställning och inget annat.

....eller något liknande säger Karl-Bertil Jonssons pappa till sin son i en berömd film. I en annan scen i filmen, när Karl-Bertil och hans pappa ska åka runt på juldagen och be om ursäkt, kommer de till en direktör som håller på att inviga biljardbordet han gav till sin gamla mamma i julklapp. Lite grann i den andan har jag ju lånat min fars slipsten och slipat knivarna, som beskrivits i annat inlägg. När min far fyllde 70 härförleden lovade jag att köpa honom en kamera. En bättre än den dom redan har. Och en bättre än den jag har. Nu har jag köpt den kameran, och jag har också likt direktören i Karl-Bertil Jonssons Julafton, invigt den åt min far. Och det är helt uppenbart att den tar bättre bilder än våran vanliga kamera. Så håll till godo nedan med en bild på hundskrället.

Enligt den store komikern Peter Carlsson från Grycksbo är rubriken ett gängse uttryckssätt från 40-talet. Om man kunde säga så på stockholmska var man kung i Dalarna. Men det är väl inte så många som hälsar med "Tjenixen några stycken" idag. När jag var runt 10 år, eller kanske ännu yngre, vill jag minnas att ordet punschig var ett vanligt ord. Var det inte John Blund (läs Lennart Swan) som använde det ordet?  Och så spred det sig till alla som tittade på John Blund. På jobbet har ett nytt uttryck börjat florera. Jag har hört en hel projektgrupp använda det. Det har uppenbarligen spridit sig väldigt snabbt. Och jag måste säga att det är ett väldigt punschigt ord. Nämligen valla. Ordet i sig är inte fånigt, men man använder det som en metafor. "Jag har vallat beslutet så det bör går lätt att få igenom". Beslutet kommer alltså att glida igenom utan problem.  Och så långt fungerar väl metaforen. Men sedan plockar man ut ordet och använder det utan metafor. "Jag har vallat Peter, så det går nog bra". Det betyder inte att Peter ska glida bra, det betyder att Peter är förberedd, eller övertalad eller informerad, så det kommer inte bli några problem. Och alla i en viss projektgrupp använder ordet på de mest konstiga sätt. Själv har jag vallat kudden, så jag lär nog somna lätt ikväll.

Äntligen! En av mina drömmar har gått i uppfyllelse. Kanske inte en av de stora och viktiga drömmarna, men "kaffe och bullar är också viktigt". I kväll fick vår IOGT-NTO-förening besök av Kyrkkaffe-Anna.  Anna Braw är redaktör för boken Kyrkkaffe som kom ut för några år sedan, och i kväll besökte hon oss och berättade om kyrkkaffetraditionen i Sverige och om arbetet med att sammanställa receptboken Kyrkkaffe. En oerhört intressant föreläsning. Hon höll på i runt 45 minuter, men jag hade gärna lyssnat lika länge till. Hon var en väldigt duktig föreläsare som interagerade med publiken på ett väldigt bra sätt. Hon var också verkligen engagerad i ämnet, och engagerade människor är alltid roliga att lyssna på. Och alltihop är mitt påfund. Det var min idé och det var jag som såg till att hon kom till oss. Och jag tror att många också uppskattade både henne och det kaffebröd jag bakat. En kanonkväll helt enkelt. Vad mer kan man begära? Jo att få träffa en och annan bloggare livs levandes. Och tänk vilken tur. Det fick jag göra. Elaina kom på mötet och tog del av föreläsning och fika.

Då har vi som det heter, satt ner foten. Vi har bestämt att på första advent, den 2 december klockan 2 på eftermiddagen är det traditionellt adventsfika hemma hos oss. Vissa av er läsare vet redan att ni är inbjudna. Det är företrädesvis  ni som han en lagotto och bor i Uppsalatrakten. Andra lagottoägare i trakterna av Linköping, Hässleholm, Västerås, Göteborg och Örebro är också välkomna, men jag kan i vissa fall förstå om resan kan kännas lite lång. Men ni är ändå välkomna. Sen tror jag det eventuellt kan finnas folk i trakten av Ekolsund som inte har lagotto, men som ändå är välkomna. Liksom ytterligre några utan hund, vissa av er kanske läser här och andra inte. Hur som helst, vi hör av oss.