Idag var det frun som skötte hämtning och lämning på dagis. Och direkt efter dagis var det samling hemma hos mina föräldrar, för att dels hämta barn som varit hos dem på landet, dels äta middag och dels träffa släkten från Göteborg. Ia tyckte det var väldigt spännande med en massa folk. Efter middagen tog vi en promenad på runt en timme. Och sedan åkte vi hem till oss. Både föräldrar och släkt följde med för att fika. När de hade åkt hem kände jag, trots entimmespromenaden med Ia tidigare, att jag inte var färdigpromenerad för dagen. Så vi släpade ut Ia på ytterligare en halvtimmes promenad. Och sipåfan igen. Två hundmöten blidde det. Först med lagotton Gino och sedan med Ginos granne, en svensk lapphund. Och lapphunden verkade också falla Ia i smaken, hon ville gärna leka med honom. Och lapphundens husse berättade något verkligt uppbyggligt. Dom törs aldrig släppa honom lös. Dom litar inte på att han inte sticker iväg. Och jag är ju nästan likadan. Jag är inte heller speciellt pigg på att släppa lös Ia, även om jag gör det ibland.  Men det är skönt att höra att det finns fler som jag.

Rubrikens fråga ställer väl sig de flesta bloggare någongång i sitt bloggliv. Jag ställer mig den just idag när jag noterar att jag haft över tvåhunda besökare. Och många av dem var dessutom och hälsade på i går också. Men jag känner egentligen bara till en handfull av mina läsare, nämligen ni som lämnar kommentarer. Alla ni andra annonyma har jag ingen aning om vilka ni är. Det är lite frustrerande, men också smickrande. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Lämna gärna en liten kommentar eller så när ni varit här. Men det är också helt OK att läsa utan att kommentera ;)

Har legat i hammocken den senaste timmen och kontemplerat. Det är väl runt 16 17 grader varmt ute, och att ligga där i kortbyxor och kortärmad skjorta är alldeles lagom varmt. Frågan är om det egentligen kan bli så mycket bättre en torsdagskväll i augusti.

Jag har väl kört bil i Stockholmsområdet och i innerstaden i snart 25 år. Jag har lärt mig hitta rätt bra, och kör sällan fel. Skulle jag någon gång köra fel är det ganska lätt att rätta till. Igår var jag inne i stan med bilen, för att äta lunch med min fru. När jag skulle köra henne tillbaka till jobbet hände det otroliga; jag körde fel. (Jävla vägarbeten!)Och denna gång var det inte lite fel heller. Jag kunde inte vända förrän jag kommit en bra bit utanför innerstan. Men då var det i och för sig inga problem att vända och köra tillbaka till stan. Och det är ju typiskt; första dagen med trängelskatt kör jag fel så jag får betala för en extra utfart och en extra infart. Lysande Sickan!