Att bli uppjagad kvart i sex var väl ingen hit för en lagotto på semester i Dalarna, men vi lyckades i alla fall att få in henne i bilen innan vi skulle åka. Sedan sov hon i stort sett tills vi var hemma. När jag och yngsta dottern hade åkt iväg fortsatte kamnings-klicker-leken. Där är ju utställning nästa helg, och innan dess måste vi ha både kammat och klippt Ias päls.  Fan, vi kommer slita ut klickern innan vi har pälsvårdat klart. I alla fall gick det enligt utsago framåt. Efter middagen tränade vi lite kantarellsök, och lite besviket måste jag säga att Ia inte riktigt förstår det roliga med att nosa på en svamp som man inte ens behöver leta efter för man ser var den läggs på marken, höra ett klick, få godis, bli åtsagd att sitta, sätta sig ner och få mer godis. Men när vi gömde kantarellen så att Ia blev tvungen att leta lite, blev det lite roligare.  Vi ska öva en omgång i morgon också, så vi är redo för nästa kurstillfälle på tisdag..

Efter svampletandet fortsatte pälsvård och klickerträning på trimbordet, och nu kan man nästan säga att vi faktiskt inte bara övar, utan också reder ut en och annan tova. Framåt går det, sakta men säkert.

Eftersom bägge barnen ville vara hemma för egna aktiviter klockan 2 i eftermiddags, rusade vi upp kvart i 6 i morse. Vi åt frukost, diskade, sjöstuvade och rullade ut från campingen runt halv 8. Det var så tidigt så då hade receptionen inte ens öppnat. Himla tur att vi checkade ut redan i går kväll. Jag kan säga att det är inte så himla mycket trafik på vägarna i Dalarna en söndagsmorgon klockan halv åtta. Vi mötte väl en bil var tredje minut ungefär. Det betydde också att det gick himla snabbt att komma hem. Jag backade in husvagnen på hemmaparkeringen runt kvart i tolv.  Och då hade vi ändå stannat två gånger på vägen. Dessvärre var ju inte Erik Lars-gården öppen tjugo över nio en söndagsmorgon, så vi fick brassa eget fika i husvagnen. Det går ju det också.

Väl hemkomna begav yngsta dottern och jag oss iväg till Artur Hazelius friluftsmuseum i den kungliga huvudstaden, för att försöka få en liten titt på Måns Zelmerlöv som skulle vara gästartist i allsång för barn från Soliden. Vi fick en liten titt, och småtjejerna runt omkring oss skrek och svimmade nästan, bara han visade sig. Sen åkte vi hem och så var semestern slut. Igen

Promenera i Falun är kanske inte vad en lagotto på semester i Dalarna drömmer mest om, men det finns uppenbarligen en himla massa spännande saker att underöka, och tempot på dom som inte är i hundänden av kopplet är oftast mycket långsammare än vad hundänden på kopplet önskar (Mao, Ia har en tendens att dra lite mycket i kopplet på nya ställen).

På kvällspromenaden fick inte Ia följa med ut på långbryggan, i stället visade hon matte vilka fina hål hon kan gräva i sanden på stranden bredvid bryggan, och hur himla snabbt hon kan göra ett hål.

Så där ska det se ut ja. Sol och vackert väder, sånt vill vi ha på vår dalasemester. Dagen började med att yngsta dottern äntligen fick bada. Hon lurade med sig sin stora syster till badet och så låg dom där och plaskade till framemot 12. Då begav vi oss iväg mot Falun. Dels för att bese den staden eftersom vi aldrig hann det förra gången vi var i Dalarna, och dels för att äldsta dottern ville jaga efter skor, som hon inte hittat någon annanstans. (Varför skulle dom då finnas i Falun?????) Hur som helst, väl ditkomna parkerar vi bilen och konstaterar till min förvåning att det kostar lika mycket att parkera bilen i Falun som i Stockholm en lördagförmiddag. Sedan börjar vi stadsvandringen och kombinerar den med skoletande. Och tamejfan om vi inte hittar ett par skor, visserligen fel färg, men faluröda (vad annars i Falun) sneekers är nog bättre än de illgula hon egentligen ville ha. Sedan försöker vi hitta någonstans att fika. MEN VAR FIKAR MAN I FALUN???? Ja, inte där vi fikade i alla fall. Det enda positiva jag kan säga om stället var att de i alla fall gjorde sina smörgåsar själva. Kaffebrödet i övrigt var bedrövligt. Sedan hade jag velat åka till Sundborn (inte Carl Larsson-gården i första hand, utan byn och framför allt kyrkan med dess utsikt) med det fanns det inte tid till. I stället svängde vi in på gruvområdet, bara för att se hur det såg ut. Och till min besvikelse hittar vi ett riktigt kanonkafé i den så kallade bagarstugan. Vi som redan hade fikat. Men besvikelsen utbyttes till belåtenhet då vi bestämde att "en go-fika säger man inte nej till" (Ny frågetävling; vem sa så?) Vi klämde i oss lite av det fantastiska kaffebrödet dom hade där och drack lite kaffe i riktigta kaffekoppar som var så vida att kaffet hade kallnat redan innan man hunnit börja dricka det, precis som jag vill ha det.

Sedan åkte vi hem för att laga middag. Tanken var att vi skulle köpa falukorv i Falun och äta korvstroganoff, men vi missade det. Vi köpte falukorv i Rättvik i stället (Rättvikskorv?) Efter middagen promenerade vi ner till byn och vidare ut på den drygt 600 meter långa bryggan som går rätt ut i Siljan. Sedan hem fika, och slutligen riva förtältet för att förbereda en mycket tidig avfärd på söndagsmorgonen.

Idag har vi tränat kamning på trimbord med klicker. Det är ganska svårt att hålla i en hund, kamma den, hålla i en klicker och kunna klicka vid exakt rätt tillfälle samt mata hunden med godis, samtidigt. Men det går. Nästan. Och även om vi inte lyckas reda ut några stora mängder tovor (dvs inga alls) går det ändå framåt. Problemet som vi se framför oss är att snart måste hela hunden kammas igenom, och jag är inte säker på att vi kommit fullt så långt i klickerträningen då, så att det bara är att kamma. Vete fan hur vi ska hantera det.

Vi har också tränat kantarellsökning i enlighet med den läxa vi fick från kursen. Dessvärre verkar det som om Ia tycker det är måttligt roligt att lukta på en svamp, sätta sig ner och få godis. Hon verkar vilja jobba mer. Det kanske går lättare när vi kommit så långt att hon ska nosa upp svampen själv. Men det fungerade i alla fall som det skulle, men vi måste fortsätta träna.

En långpromenad har det också blivit. Från campingplatsen ner på byn och ut på den över 600 meter långa bryggan (eller vad det nu är) och så tillbaka igen. Ia blev så uppspelt av promenaden så när hon kom in försökte hon göra kullerbyttor i våra sängar. Det skulle hon kanske klara om hon inte hela tiden försökte inne i ett hörn av sängarna.

Det har visat sig att campingen vi bor på verkligen är ett hundtillhåll. Det formligen dräller av gråhundar och andra liknande raser. Enligt utsag ska dom ha utställning här i helgen. Och det verkar vara gråhund i varenda husvagn i stort sett. Utom i husbilen mitt emot oss, där bor en chow-chow. Det allra roligaste med gråhundarna är att dom skäller något alldeles förbannat. Om en börjar sätter grannen igång, och snart är hela campingplatsen ett inferno av skällande gråhundar. Och Ia är helt oberörd. Kul tycker jag. Framför allt att Ia inte skäller.

Regn, det är väl inte det vi kom till Dalarna för att få uppleva. Men det tog inte Dalarna någon hänsyn till. I morse var det mulet och uppehåll. Senare på dagen var det mulet och regn. Men trots det dåliga vädret hade vi ju en hel del att göra. Vi började med att åka till Mora. När vi var där för 2 år sedan hittade vi en chokladbutik som såg spännande ut, men vi hittade den samma dag som vi skulle åka hem, och då var den stängd. Men när vi kom dit idag var den öppen. Det var tur skulle det visa sig. Vi köpte choklad som vi satte i oss till kvällsfikat, och den gick ner helt utan bedövning. Den var till och med helt fantastisk.

Sedan åkte vi vidare mot Orsa. Det var en stad vi aldig han besöka när vi var här förra gången, så nu skulle det göras. Och VI GJORDE DET IGEN!!!  Vi hittade ett riktigt bra kafé. Om man är ute på okänd mark och söker efter ett bra kafé finns det några små knep att ta till. Till exempel hembygdsgårdar. Hembygdsgårdar som serverar kaffe drivs ofta på ideell basis och hembygdstanterna har ofta bakat själva. Det brukar betyda att det är gott. Och dessutom själsligt. Ett knep att bedöma ett kafés kvalitet utan att ha provfikat, är att titta på priserna. Om det är billigt är det ofta bra. Av samma skäl som hembygdsgårdskaféer är bra. Billigt tyder på ideellt arbete, och då är det troligen tanter som bakat. Detta knep är inte tillförlitligt till 100%, det fungerar till exempel inte på Flickorna Lundgren på Skäret, som är det dyraste och bland de bästa kafé jag någonsin fikat på. Idag hittade vi Orsa hembygdsgård som serverade kaffe med låga priser. Det var helt fantastiskt. Och det var tur, annars hade turen till Orsa varit helt meningslös. Mitt första intryck av Orsa i övrigt var att det var en av de tråkigaste och fulaste småstäder jag någonsin sett. (Om nu någon av er kära läsare är från Orsa, eller av en eller annan anledning håller Orsa varmt om hjärtat, skriv då en kommentar och försök få mig att ändra uppfattning. Jag gör det mer än gärna, men det kommer inte att ske utan hjälp.)

Tillbaka till Rättvik och middagsdags och sedan hundpromenad. Den avstod jag och yngsta dottern ifrån. Vi satt i husvagnen och drack kaffe och spelade schlagerspelet.  När de andra kom hem från promenaden fikade vi och bara satt och pratade och hade det trevligt, helt i enlighet med yngsta dotterns önskemål. Det känns rätt bra när en 14-åriga dotter önskar att vi ska sitta tillsammans i husvagnen hela kvällen och bara prata och mysa. Och det känns rätt bra att göra det också.

Idag har vi inte alls åkt så mycket bil, men det har varit väldigt varmt att vara hund idag. Vi har promenerat en del, och Ias särdrag, att dra som en jävla häst när hon kommer till nya ställen, har praktiserats idag. Och sånt blir man ganska trött på. Frun påstår att hon har valkar i händerna av att hålla så hårt och mycket i kopplet. Fan tro´t.

Det var meningen vi skulle klickerträna med Ia på trimbordet idag, men av någon anledning blev det inte av. Nya tag i morgon istället.

Jag/Vi fick nog av sandmon och de lite äckliga toaletterna på campingen i Leksand. Eftersom vi aldrig fällde upp yttertältet igår var det egentligen bara fyra stödben som skiljde oss från att bryta upp. Så framåt eftermiddagen hissade vi upp stödbenen och drog vidare. På förmiddagen besökte vi Hildasholm. Hildasholm är Axel Munthes morgongåva till sin fru. Vi gick aldrig på den guidade visningen inne i huset, utan vi nöjde oss med att ströva runt i park och trädgård. Väldigt fint och rogivande var det. Och återigen får man bevis för att de två enkla råden när det gäller att anlägga en trädgård, stor eller liten spelar ingen roll, gäller: Skapa flera rum och smådutta inte med en massa olika blommor, utan plantera rejält med varje sort. Vi passade också på att fika i trädgården. Inte lika bra om Erik Lars-gården men fullt tillräckligt bra.

När vi klarat av Hildasholm åkte vi tillbaka till campingplatsen och våra barn gick för att bada. När det var gjort packade vi ihop oss och åkte vidare. Vi åkte ända till Rättvik, 20 km längre norr ut. Jag tror väl aldrig jag åkt en kortare dagsetapp på en campingsemester. Rättvik har två campingplater, en nere vid Siljan och en i Rättviksparken. Vi valde den senare, och det visade sig vara ett riktigt lyckokast. Fantastiskt fina omgivningar, bra servicebyggnader och definitivt ingen jävla tallmo.

Det var ett mindre helvete att resa förtältet i 25-gradig värme. Jag svettades så jag skulle behövt vindrutetorkare på solglasögonen. Men nu är det gjort, och vi bor verkligen bra. Här ska vi stanna ända till söndag.