Så var den ena av dagens två utställningar avklarade. Det gick väl sisådär på en skala. Om vi talar om utställningsresultatet alltså. Ia fick en etta och kom tvåa i sin klass. (Det var bara två tikar i konkurrensbedömningen. De andra hade fått tvåor) Ia blev slagen av Freja, och det var väl inte speciellt svårt att ta. Freja har ju redan fått CK, så något annat vore väl konstigt.  Men frun visade, och det var väl inte så illa. Klippningen fick också godkänt.(Nästan. Lotta putsade lite, men det kommer hon alltid att göra har hon sagt).

Om vi talar om dagen i stort var det väldigt lyckad. Vi åkte ju sent igår kväll och övernattade i Vagnhäradstrakten. I morse åkte vi vidare till Norrköping och var där strax efter halv åtta. Karin och Basta hade redan kommit, och rest sitt tält. Och vi reste vårt bredvid. Det var lite lätt för det blåste som fan. EFter utställningen fikade vi. Chokladmuffins, Morotsmuffins med valnötter, havrekakor, snabbhavrekakor, skurna chokladkakor, kolakakor och hallongrottor. Vad mer kan man begära av en hundutställning. Efter utställningen åkte vi till Nyköping, och sammanstrålade såsmåningom med Karin, Basta, Hannah och Tristan på campingen. Tillsammans åt vi middag, fikade och satt utanför vår husvagn och hade det hur mysigt som helst. Vi tände till och med levande ljus när skymningen hade lägrat sig över nejden.  Bättre än så kan väl knappast en utställningsdag sluta. I morgon tar vi nya tag.

Så har då sista handen lagt vid Ias päls. Bättre än så här blir det inte. Övriga kvällen har vi ägnat åt att packa, och Ia har väl känt att något är på gång, för hon är liksom på.

Det finns en sorts hundägare jag inte förstår. Jag har tidigare skrivit om en spaniel som hade rymt och som vi träffade på på en promenad. När jag återlämnade den hunden till sina ägare berättade de att det var fjärde gången den dagen han rymde. Jag har också tidigare skrivit om en schnauzer som kom utfarande från en trädgård i området och bråkade med Ia. På kvällspromenaden nyss kom samma schnauzer utfarande när vi passerade, med den skillnaden att idag kom det inte ut någon ägar för att hämta hunden. Det gjorde det ju förra gången. Och då undrar jag, lär sig folk ingenting, eller skiter dom i att hunden rymmer?

I morgon kväll är det inte bara Helena som får mysa med Tosca.  Vi  som ska övernatta på campingen i Nyköping kommer också att kunna mysa med tosca. Jag har nämligen bakat en äppletoscakaka till oss i morgon kväll.

Ikväll har jag inte varit så deltagande i hundvården. Jag har varit borta på andra nöjen. Men nu är allt utom huvudet och magen kammat och klippt. Jag kan säga att det är ingen lätt match att kamma Ia på magen. Det är inget hon gillar, och därför är det där också extra tovigt. Fan vet hur vi ska greja det ikväll.

Och hinna med att träna i utställningskoppel eller kantarellsök går inge bra. Men annars är det bra.

Hela kvällen idag har ägnats åt pälsvård. Man slås av en tanke, varför ska det vara så himla svårt med regelbunden pälsvård? Varför sparar man den alltid till veckan före en utställning? Då går hela veckans kvällar åt att reda ut tovor och klippa. Vi han ju för fanken inte ens titta på Morden i Midsomer igår, och definitivt inget Poirot ikväll. Nu är i alla fall även bakbenen klippta, liksom öronen, bringan och fortsättningen av frambenen upp på ryggen. I morgon är det övriga kroppen och på fredag huvudet.

Det utställningstältet vi beställde beställde förra veckan har nu kommit. Då slipper vi snylta på andras tältyta nu i helgen. Kanon.

Förresten att tältet skulle komma idag borde man kunnat utläsa ur väderprognosen. Idag blåser det som fan, mao omöjligt att provresa tältet i trädgården. Vi kanske får göra det i vardagsrummet i stället.

Återigen dags för kantarellkurs. Idag repeterade vi det vi lärt oss förra veckan, och gick sedan vidare med det som vår tränare kallade ritualen, dvs på med arbetstecken, leta kantarell, markera fynd, få belöning och av med arbetstecknet. Tidigare hade vi ju på egen hand konstaterat att Ia tyckte det var lite tråkigt när hon inte fick leta efter svampen, men idag hade hon svårt att hitta svampen om hon inte såg var vi kastade den.  Hon gick nästan helt över den så ibland fick jag intrycket att hon inte kände lukten. Men troligare kanske är att hon inte alltid kom ihåg vad hon letade efter. I alla fall fortsatte vi med att hon skulle fortsätta att leta trots att hon hittat första svampen. Inga problem för oss, eftersom vi ofta vid godissök har flera högar att leta efter. Men jag tror att vi måste träna henne mer på lukten för att det ska fungera riktigt bra.

Hemkomna från kantarellsökkursen vidtog mer pälsvård, så idag har vi kammat ut de flesta tovorna på frambena och klippt dessa.  Fortsättning följer i morgon.

Nu är vi verkligen tillbaka i verkligheten igen. Ia går på dagis och på jobbet kan man inte bara sitta och surfa på bloggar och andra lagottosidor.  Jobba som fan till fem, åka hem, äta middag, åka på styrelsemöte, komma hem, skriva på bloggen och gå och lägga sig. Dessvärre har jag också varit tvungen att klämma in lite pälsvård/klickerträning med Ia idag. Det gjorde vi efter middagen.  Eftersom det är utställning i helgen måste vi ju reda ut tovor och klippa päls före fredag.

Det har också tränats mer på kantarellsökande ikväll. Jag var inte med, men det berättas att det, som jag redan antydde igår, går mycket bättre när Ia måste leta efter svampen. Men den föreskrivna ordningen:

• Ia finner svamp
• Klicka
• Säga sitt
• Ia sätter sig
• Ia får godis

känns lite konstlad. Frun provade att i stället för att klicka när Ia hittade svampen, bara säga BRA, och så klicka när Ia satt sig ner. Det fungerade bättre. Ett litet tag. Sen funkade inte det heller. Vi får resonera mer om det med läraren i morgon.