Idag provades det ny saker. Frun fick för sig att promenera hem från dagis med Ia. Men hon fuskade och tog bussen. En liten bit. Det blidde i alla fall en promenad på en 35-40 minuter. Hemkomna letades det godis i trädgården, och busades lite. Och så övades lite vanlig vardagslydnad. Allt för att mentalt trötta ut Ia så att vi kunde lämna henne ensam hemma medans vi var på frun systers födelsedagskalas. Och det gick bra. Väl hemkomna har Ia fått gå en liten kvällspromenad, och nu ligger hon och trynar på en kofta i hallen. (Ja, vi har koftor på golvet i vår familj. Vi har mycket på golvet i vår familj.)

Det är ställt utom allt tvivel att Ia tycker om glass. När jag nyss satt och åt glass stod Ia och skällde på mig och ville smaka. Jag har gjort bananglass och den brukar jag få ha för mig själv. Ingen vettig människa tycker väl om bananglass, förutom jag. Men helt klart är att Ia tycker om bananglass. Tror hon. För hon fick aldrig smaka av mig.

Idag när jag var i affären för att handla middag fick jag se en arbetskamrat stå och plocka äpplen i en påse. Jag inleder konversationen på följande vis: " Hej, står du och köper italienska äpplen när det finns svenska?" Hon förklarar att hon tycker dom är goda, men visst borde man kanske köpa svenska. Sedan frågar hon hur det är med mig, och på mitt mycket finkänsliga sätt svarar jag: "Bortsett från att du bidrar till den globala miljöförstöringen genom att köpa äpplen som transporterats genom hela Europa, är det kanon. Hur är det själv?" Och sen kan man säga att isen var bruten.

Jag tror verkligen det är viktigt att vi i möjligaste mån handlar närproducerat. Tanken med min konversation var ju  att väcka en tanke utan att fördöma, och det lyckades. Humorn rätt använd är ett oöverträffat vapen och pedagogiskt hjälpmedel.  Och clownens eller narrens sätt är det mest oöverträffade sättet av alla. Det clownen gör, är att hålla upp en spegel framför folk och tvinga dem att se sig själva och få dem att skratta åt sina dumheter. Det är retorik på riktigt hög nivå.

Ja som sagt, man kan inte få en etta alla dagar, men jag säger som Lotus i radioprogrammet Rallly: "Bit ihop och kom igen då". Efter utställningen var vi väl lite trötta allihop. Somliga la sig på golvet framför toaletten och slaggade en stund. Somliga andra gick ut i trädgården och plockade fallfrukt. När Ia var färdig med fallfrukten vilandet, fick hon leta godishögar i trädgården. Det var annat än kantareller det. Klockrent rakt på. 

Efter middagen la frun två spår som Ia just har gått. Som omväxling tänkte jag att jag skulle köra hund i det ena spåret. Det gör jag inte så ofta, jag nöjer mig med enklare nöjen än så, till exempel kommentera hur frun sköter spårandet. Det första, som frun tog, gick kanon. I stort sett rakt på. Mitt spår måste vara fellagt, och fullt med villospår, för det gick inte alls. Till slut tog Ia till sök i stället, och då gick det kanon. Under den efterföljande promenaden hittade Ia en lervatttenpöl att dricka ur. Ni som har träffat Ia vet att hon gärna ligger och dricker.........När vi kom hem var det hunddusch som gällde.

Jag avslutar med en bild på vår fula hund.

"mkt trångt bakifrån "??? Jotack, kyss mig i trängseln. Bitter? inte ett dugg ;)

Det svänger om Ia, kan man lungt säga. Eller i alla fall om hur hon blir bedömd. Från ett ck förra veckan till en tvåa idag. Kritiken löd "Juniortik m. bra huvudform, rundade ögon, välplac öron, bra hals, ngt sänkt rygg o mkt trångt bakifrån tillr strävhet i pälsen".  Intressant. Jag är ju definitivt inte man att uttala mig om hundar och hur domare dömer, men konstaterar i alla fall följande:

• Har aldrig hört att Ia är "mkt trångt bakifrån"
• Två lagotto åkte ut med treor.
• Gillenias Merta som det gått väldigt bra för tidigare i år,  fick inte ens ett ck
• Våfflan blev BIR och Coppertino blev BIM (eller var det tvärt om? Tror inte det, men i så fall ber jag om ursäkt).

Domare var Carin Åkesson.

Om arrangemanget kan sägas att det inte var speciellt lyckat (OBServera att den uppfattningen fick jag redan innan vi varit i ringen) I PM:et var det varnat för långa köer så man skulle vara ute i god tid. En sträcka som normalt tar max 10 minuter tog i morse 50 minuter, så nog var det långa köer alltid. Det var tydligen så kaotiskt att dom hade valt att flytta fram start av bedömningar från klockan nio till tio.  Fullkomligt kaos. Och om jag har uppfattat rätt är det där specialutställningarna ska vara nästa år på världsutställningen. Det blir inte roligt. Då heller.

...nu bär det iväg på utställning igen. Och kaffekorgen är packad. Och det räcker till fler än oss, så det är bara att ansluta vid lagottoringen.

Tänk vad tiden går fort. Den här lördagen förra året hämtade vi hem en liten lagottovalp, som vi inte ens visste vad hon skulle heta. Men vi visste att hundutställningar inte var vår grej. Nu ett år senare är vi rutinerade hundutställare. Rutinerade i betydelsen vet hur det går till.  Det kunde man aldrig tro. Och att det skulle vara så jävla mycket kammande kunde man inte heller tro. Idag har vi ägnat dagen åt att kamma Ias päls. Och nu ser hon värre ut än hon någonsin gjort tidigare. Hon har inte så många stora tovor, däremot är pälsen full av löst hår som måste kammas bort innan det blir tovor igen. Detta bådar inte gott för morgondagen. Då är det ju utställning igen, den sista på ett tag. Frågan är om domaren kan skilja Ia från Elisabeth Höglund eller en sån där bishon frikassé. Ett lagom blött regn skulle inte sitta fel. Men i brist på det har vi gått över henne med sprayflaska.  Nästa vecka ska vi klippa ner pälsen ordentligt.  Då kommer hon se ut som en pudel.

Jag avslutar dagen med en bild på Ia när hon just kommit hem till oss.

I normala fall bakar ju jag allt matbröd själv, men senaste veckorna har jag inte hunnit. Sålunda tog det egenbakade brödet slut här mitt i veckan. I morse tänkte vi därför att efter morgonkaffet tar vi en hundpromenad bort till det lokala bageriet som ligger i vår by, och köper lite nybakat bröd till frukost. Av ganska naturliga skäl besöker jag inte det bageriet speciellt ofta. Dom har nyligen bytt ägare, och jag har inte varit där sedan dess. Och jodå, dom hade öppet, men utbudet var en katastrof. Eller kanske inte utbudet, men kvaliteten på utbudet. Dom hade ett stort utbud av både mat- och kaffebröd. Sålunda var det inte svårt att sluta sig till att dom inte bakar själva utan köper någonstans ifrån. Och matbrödet var ingen hit kan jag säga. Snabbjästa rundstycken som bara smakar luft och degighet. Bake off, eller färdiga mjölmixer, inte speciellt upphetsande. Jag hade hoppats att dom bakade i bageriet och i stället hade ett litet men kvalitativt utbud. ICKE. Dit behöver jag inte gå igen.

Jag ser till min förskräckelse att jag i semsterdagboken från i somras glömt något viktigt. Den natten vi övernattade i Åsa och bodde fint med egen badsjö hade vi den otroliga förmånen att på morgonen kunna handla nybakat bröd på Åsa hembageri (eller vad det nu hette). Men det var ett litet fint bageri som bakade allt själva och det var bakat med kvalitet.  Det var grejer det, jämfört med vårt eget usla hembageri.

Som tidigare nämnts var jag på konferens p Marsvikens konferensanläggning utanför Nyköping i slutet av veckan. Jag gav i ett tidigare inlägg uttryck för min besvikelse över middagen. Dessvärre slutade inte besvikelsen där. När jag steg upp på fredagsmorgonen upptäckte jag till min förvåning att det inte fanns något vatten i varken duschen eller tvättstället. Men efter en fem tio minuter kom vattnet. Men i duschen var det dåligt tryck, och inget vidare varmvatten. Fel på blandaren. Jag fick springa fram och tillbaka i duschen för att bli blöt på hela kroppen, och dessutom fick jag duscha kallt.  När jag kom ned till frukosten firades besvikelsen jättelika triumfer. Det var den magraste konferensfrukostbuffé jag någonsin sett. Två sorters bake off-bröd, formbröd att rosta. Ost, prickig korv, rökt skinka och gurka som pålägg. Fil och yougurt (tre sorter totalt) och lite olika sorters müsli. Ingen marmelad till det rostade brödet, ingen prinskorv, bacon och äggröra, ingen frukt OCH INGA WIENERBRÖD!!!!

Till förmiddagskaffet var det stora kladdiga schulstad-muffins och tråkiga kakor.

Till lunch serverades Coq au vin, men den saknadade både timjan och vin. 

Sammanfattningsvis kan man säga att den kulinariska upplevelsen inte var speciellt stor. Nu är ju inte det allt på en konferens, men för mig är det ganska viktigt. Det tråkiga är ju att när jag var där för en sex sju år sedan var det mycket mycket bättre.!