Vi lyckades aldrig släpa hunden (javisst ja, nu har hon ju ett namn)Vi lyckades aldrig släpa Ia runt halva kommunen igår kväll som planen var. Vi lyckades inte ens släpa henne runt halva tomten. Hon vägrade gå ut. Och följdaktligen rev hon sovplatsen fullständigt igår. Det slutade med att vi lyfte bort hennes sovkorg. Och till slut kom hon till ro. I går kväll prövade vi en känt hundtrick, vi slängde ut lite ärtor på köksgolvet som hon fick jaga runt. Det var tydligen roligt, och kanske det som jagade upp henne så förbannat. Idag har vi gjort en annan hundklassiker, slängt ut en näve godis på gräsmattan som hon ska leta efter. Det var också mycket uppskattat.För att samla alla hennes leksaker på ett och samma ställe tog vi idag fram en stor plastlåda från Ikea och la dem i. Vad vi inte visste, men efter en stund blev varse, var att lådan kunde användas till fler saker. Man kunde lägga själva hunden i den också. Eller rättare sagt, hon la sig där själv. Titta på bilden och njut

Självklart har jag varit ute och bränt däck i kväll. En 6-7 mil har jag kört på nya Vespan. Om den lilla Vespan går som en Gud, vilket jag säkert har påstått i något inlägg, går den stora Vespan som två gudar. Snacka om Nivana. Efter två försök till uppkörningar har jag återigen fått bekräftat vad jag redan tidigare trodde mig veta om mig själv. Bland det värsta jag vet är att bli bedömd av någon annan. Det finns flera skäl till att jag aldrig skulle ställa mig i en kö till en krog en lördagkväll. Ett skäl är just det att jag inte vill bli bedömd av ett pucko till dörrvakt som har all makt i världen att förstöra min kväll. Jag kommer aldrig att ägna mig åt universitetsstudier, för när man studerar ska man också bli bedömd. Att söka jobb är också att utsätta sig för någons bedömning. Det gör jag inte om jag inte verkligen måste. Och inte minst när man kör upp för körkort. Snacka om att bli bedömd. Men den här gången gick det bra. Det har varit en oerhörd påfrestning. Så för att verkligen få valuta för det obehag man utsatt sig för gäller det att köra så mycket Vespa det bara går under resten av säsongen. Möter ni en tokfan som kör en röd Vespa fram i november är det säkert jag.

Som den trogne läsaren vet har det i familjen diskuterats om vår hund ska heta Zia eller Dea. Ni läsare har också fått chansen att yttra er. Men det har i alla fall varit väldigt svårt att ena familjen kring ett namn, trots att jag själv avstått från att egentligen ha någon åsikt. Men i ett försök att komma vidare kläckte jag ur mig ett nytt förslag: Ia. För om det kunde vi ju enas. Det var bara kring frågan om namnet skulle börja på Z eller D vi inte kunde enas (För er, som liksom jag är okunnig i det italienska språket kan jag berätta att enligt utsago ska Dea uttalas som Dia.) Nu har emellertid det otroliga hänt, familjen accepterade mitt förslag. Dessvärre tycker jag egentligen inte att det var ett speciellt förslag, men nu verkar hon heta Ia. Inte mycket att göra åt.

YES, YES YES!Jag klarade uppkörningen. Jag har körkort med A-behörighet. Äntligen fick jag köra min nya vespa till jobbet. I kväll blir det åka av.