När jag skulle sätta mig att skriva dagens hunddagbok hittade jag ett blött, skrynkligt och delvis söndertuggat papper vid datorn. Det gjorde gällandes att det var hunden själv som hade skrivit några rader som hon ville ha publicerade. Fan tro´t, jag tycker jag känner igen handstieln, men här kommer i alla fall ett inlägg från hunden herself"Igår kväll var jag en exemplarisk valp och somnade snällt i hundkorgen. Oj vad nöjda husse och matter var - en stund... I natt roade jag mig med att vakna kl 1, 3 och 4! Varje gång stapplade matter ner och släppte ut mig, wow jag har fått pli på henne. Så här i efterhand undrar jag bara om det verkligen var värt den uteblivna nattsömnen. Hon var rätt trist och bar mig tillbaka till hundkorgen varje gång, ingen lek och inget kel.Jaha, annars då? Jag har bott här i snart 2 veckor nu, och hur har det varit då så här långt? Tja, till att börja med så har jag hittat en hel del fina sovplatser. Vid min matplats i köket har jag en bur med en numera mysigt knölig fäll. Där har man jättebra koll på familjen när dom äter eller stökar i köket. Fast om någon öppnar kylen eller diskmaskinen ligger man inte kvar. I vardagsrummet har jag fått en skön kudde och då har man järnkoll på såväl vardagsrum och kök som hallen och trappan upp till övervåningen samt inte minst matplatsen, så den kudden är inte dum. I vardagsrummet finns det även en jättefin stol med en tvärslå i perfekt höjd att lägga huvudet på. Kan bli lite hårt efter en stund bara. Tvärslån är rätt god att knapra på också, med då blir matte så himla otrevlig så det har jag slutat med. 8Jag gör det bara när hon inte ser på.) I skarven mellan vardagsrummet och hallen ligger numera mattes morgonrock (sucker, nu är den MIN!!!) Jag blir lite fundersam bara, för hon ser inte särskilt sur ut för det. Hon har mumlat något om att den ändå var slut; vad betyder det?I allrummet på övervåningen är min nattliga sovhage. Den är väl OK, men då betyder det att man verkligen ska sova och det är ju inte alltid kul. I sovrummet får jag inte vara så där har jag ingen plats. Ännu.... Appropå min natthage, så ligger matte bredvid mig på en madrass. Hon gjorde ett försök att sova på golvet i sitt sovrum härom natten, men efter mina senaste kvällshärjningar flyttadet hon tillbaka. Hihi, hon har skojiga idéer om att få sova i sin egen säng snart. ff"ff lär visst betyda fortsättning följer, så jag misstänker att det dyker upp fler blöta och söndertuggade papper vid datorn framöver. Vad jag själv skulle vilja tillägga till ovanstående är att vi idag har börjat träna ett nytt sätt att få godis på. Nämligen att lägga sig ner. Det fungerar självklart inte alls ännu, men det är på god väg. Och även där gäller ff

Åter dags att byta omröstning. Nu handlar det om degspadstemperaturer, ett nog så viktigt ämne. Det förra omröstningen gav det något förvånande resultatet att Tiger är den figur flest av de som röstat identifierat sig med. Konstigt, men det har jag ju redan kommenterat.

Fridtjof Nansens segelbåt eller brödframställning? Jag väljer brödframställning. (Bak alltså) Jag har tidigare skrivit lite om brödbakning. Nu kommer lite mer:I skolan, hemmavid, och i alla kokböcker har vi sedan urminnes tider fått lära oss att degspadet ska hålla 37 grader (om man bakar med färsk jäst) för att uppnå maximal jäseffekt. För några år sedan kom boken Riddarbageriets bröd i min ägo. Där stod det att degspadet absolut inte ska vara 37 grader. Maximal jäsförmåga har man snarare vid 30 grader. 37 grader däremot är den maximala temperaturen som jästsvamparna kan överleva vid. Blir det varmare dör de. Om man sänker degspadstemperaturen så jäser det bättre. Och sänker man ytterligare samt minskar mängden jäst kommer degen att jäsa lika mycket men långsammare. Och då utvecklas brödsmaken bättre. Dessutom är det så att om man knådar degen i en maskin höjs degtemeraturen, och börjar man då vid 37 grader kan det bli för varmt. Samma sak stod att läsa i Jan Hedhs bok Bröd. Och i receptboken från Vetekatten i Stockholm samt ytterligare några bakböcker skriva av folk som satte kvalitet på slutresultatet framför enkelheten. Och i alla dessa böcker påtalades också vikten av att knåda degen väl. 10-15 minuter i maskin, vilket säkert skulle motsvara dubbla tiden om man knådar för hand. Detta för att få fram glutenet ur mjölet, vilket gör brödet luftigt och spänstigt. Jag vet inte om svalt degspad, lång knådtid och lång jästid egentligen är nya rön, men jag hade aldrig läst om det någonstans tidigare. Jag har fullt ut anammat lärdommarna, och jag garanterar; brödet blir markant mycket bättre. Men fortfarande lär till exempel hemkunskapsundervisningen ut att man ska baka med 37-gradig degvätska. Jamen, tar man inte del av nya rön inom hemkunskapsundervisningen. (Näe det gör man inte. Det skulle jag kunna skriva mycket om, men det gör jag en annan gång). Och hur spridda är dessa "nya" rön bland gemende man (eller gemene kvinna, för det är säkerligen fortfarande fler kvinnor än män som bakar). Jag ska göra en ny omröstning om detta, så får vi se hur det står till i det svenska samhället.

Ett stort tack till alla er som på ett eller annat sätt gratulerat mig till körkortet. Det känns riktigt bra. Och det kändes riktigt blött i morse när jag hämtade morgontidningen så jag fann det inte alltför lockande att köra Vespa i morse. Med nytt körkort och ny Vespa väljer jag att åka bil till jobbet. Då förstår ni att det regnade mycket i morse.