En oerhört spännande dag började runt halv sju. Spännande på så sätt att hon-jag-delar-hund-och-morgontidning-med, ska åka bort och komma hem först i morgon kväll. Således ensamt ansvarig för en galen hund.Återigen sov hon hela natten, så man får väl nästan kosta på att konstatera att det är en ny giv från hennes sida. Förmiddagen, när det inte sovs, ägnades åt miljöträning. Denna gång tittade vi på hästar och käkade hästskit. Det var helt OK. Däremot var kommunalgubbarnas grästrimmrar inte alls OK. De förde ett herrans väsen och stank av miljövänligt bränsle. Under stundom har bitandet idag varit för jävligt. Men som tur var, var jag borta på möte i kväll, så ansvaret för den galna hunden hamnade på två stackars barn och deras mormor. Och det hade inte varit någon dans på rosor förstod jag när jag kom hem. Men nu ligger hon snällt i sin sovhage och sover. Hoppas det fortsätter hela natten. I morgon ska vi åka och hälsa på mamma igen (fortfarande min, inte Ias.)Läste just en hemsida om bitande hundvalpar. Ska i morgon försöka prova några av de sätt som där beskrevs för att hantera en valp som biter för mycket. Men efter att ha läst den sidan känns det som våra problem är ganska små trots allt. Om nu det är någon tröst.

Jag läste igår i en blogg om hundrädsla. Vad jag kunde förstå berodde den hundrädslan främst på före detta grannhunden. En hund som satte skräck i hela kvarteret. Skrämde barn och gamla. Hundägarna beordrades kopplingstvång (på hunden) och munkorg. Hunden var också känd sedan tidigare av Kennelklubben på orten. Och sedan kommer liksom hela upplösningen. När bloggaren försynt påpekar för hundägaren att de kanske borde ha bättre koll på sin hund, får hon till svar att nästa gång den anfaller är det bara att sparka eller slå till den. (Och för övrig anfaller den inte, den vill bara leka) Och man behöver ju inte vara Einsteins brorsa till hundpsykolog att räkna ut vad den hunden hade för problem. Sådana människor borde inte få ha hund.Eftersom jag själv är hundrädd (hur går det ihop när jag har egen hund? Fundera på det ni, och N.B jag inte är rädd för min egen hund) tycker jag det kan vara viktigt att klargöra hur hundar funkar (som jag sagt tidigare, det är inte svårt att vara hundexpert). Ytterst få hundar är oprovocerat aggresiva. Dom fåtal som är det har, som i exemplet ovan blivit slagna och aldrig fått den för valpar så viktiga tryggheten, och är således på något sätt mentalt störda. Eller också är det uppfostrade till agresivitet. Eller också är de fysiskt sjuka, vilket ibland kan ta sig uttryck i aggresivitet. Men detta tillhör undantagen. Och självklart måste ägare av sådana hundar ha dem under fullständig kontroll. Sedan har vi alla "vanliga" hundar. Viktigt för oss hundrädda att veta är då att en hund väljer nästan alltid att fly från en fara. Och om den morrar betyder det att man är för nära. Ofta när en "vanlig" hund biter en människa beror det alltså på att hunden ser det som sista utväg. Och troligen känner hunden sig trängd och har inte kunnat fly undan. Nästa sak värt att veta för hundrädda är ju att hunden känner självklart att den inte är omtyckt av den som är hundrädd. En hund vill vara till lags, och försöker därför blidka den hundrädde. Problemet är bara att människor och hundar talar inte samma språk. Därför blir det lätt så att när hunden försöker blidka, skräms den ändå mer. Och slutligen den mest klassiska av alla språkförbistringar mellan hundar och människor. Den hundrädde som springer undan, och hunder tolkar det som en lekinvit. Jag vill på intet sätt förlöjliga eller bagatellisera hundrädsla, och vi med "vanliga" hundar respekterar självklart alla hundrädda. Och alla hundrädda kanske kan vara lite mindre hundrädda med lite kunskap om hur en hund fungerar (att begära att en hundrädd ska lära sig läsa en hund tror jag är för mycket begärt). Sen har vi alla jävla rötägg som inte kan hantera sina aggresiva hundar. Och vad vi gör åt dem vet jag inte.Alla ni hundägare som också är experter, tala gärna om för mig om mitt resonemang ovan innehåller några felaktigheter. Jag vet att jag är ofullkommlig i min kunskap, och rättar mig gärna om jag skrivit några felaktigheter.

Men då menar jag inte valet igår, utan min egen omröstning om huruvida det heter gympa eller jumpa. Såklart det heter jumpa. Eller är det nästan bara jag som tycker det? Det verkar så i alla fall.

På en av mig välbesökt hemsida har jag snott nedanstående beskrivning av en riktig hundmänniska. Jag har också lagt till mina kommentarer för att kunna utvärdera hur mycket hundmänniska jag verkligen har blivit.Du vet att du är en hundmänniska när... 1) Du har fler hundsängar, tuggleksaker, halsband, koppel, selar och hundburar än du har hundar. Näe, vi har inte haft hund så länge så vi hunnit skaffa en massa saker ännu 2) Du träffar andra människor med hund och minns hundarnas smeknamn efter 30 sekunder, men inte lär dig hundägarens namn förrän du träffat dem 2 eller 3 gånger. Har ju inte träffat så många hundägare ännu, men risken finns att detta kommer att inträffa3) Du inte tvekar ett ögonblick när det gäller att dela en glasstrut med din hund. Aldrig i livet att jag delar min glass med en hund. Då får jag alldeles för lite. HOn skulle få en egen glass4) Dina föräldrar ger upp tanken på barnbarn och börjar tala om dina hundar som "dina ungar" eller "dina barn ". (Bonus: De börjar kalla dem "sina hundbarn".) Ingen risk, vi har redan barn. 5) 90 procent av din tid uppkopplad på internet har hundanknytning (du kollar vad för nytt som dyker upp när du skriver in din hunds ras i sökmotorn, läser listor, kollar bilder, ljud och FAQ:s, etc.) Inte riktigt, 90% av min uppkopplade tid går åt att blogga6) Du har hundratals bilder av dina hundar på skrivbordet på jobbet, i plånboken och så vidare, men inte ett enda av din familj eller dig själv. Jag har aldrig haft bilder på min familj varken i plånboken eller någon annanstans. Men faktum är att jag har flera bilder i datorn på jobbet och i telefonen på hunden. 7) Ingen vill åka i din bil eftersom de vet att deras kläder kommer att bli täckta av hundhår. Så mycket har inte Ia åkt i bilen ännu, så den är fortfarande förhållandevis ren 8) Du stoppar handen i fickan för att hitta småpengar - och tappar hundgodis och svarta plastpåsar överallt. (Bonus: Du har gjort det här på en finare inrättning.) Nej, inte än. Men det kanske kommer.9) Du har haft långa och ingående diskussioner med dina vänner om bästa sättet att klippa hundens klor, men har inte själv fått manikyr eller pedikyr i hela ditt liv. Har inga hundvänner att prata sånt med. Men har inte heller ägnat mig åt dylika saker för egen del. 10) Böcker och filmer är helt förstörda för dig om detaljer med hundanknytning är felaktiga. Troligen, men på grund av bristande erfarenhet vet jag ännu inte vad som är rätt och fel om hundar.11) Det bästa på hela dagen är tiden du spenderar med din hund. Både ja och nej. När hon bits är det inte den bästa tiden på dagen, men väl när hon ligger i mitt knä och myser. 12) Du ser på urusla filmer bara för att din hunds ras antingen finns i en liten roll eller finns med i en 3-sekunders sekvens över en folksamling. Jajjamensan, och det gäller även för Vespor och LaPavonis espressobryggare 13) Det är hundhår på alla dina kläder, till och med när du just har tvättat dem eller när de kommer direkt från kemtvätten. Inte än.14) Det första dina vänner, arbetskamrater och ytliga bekanta säger till dig när ni ses är antingen "Hur mår hundarna?" eller "Hur många hundar har du nu?" Nix15) De specialbeställda julkorten av dina egna foton föreställer dina hundar (med eller utan människor). Det var länge sedan vi gjorde specialbeställa julkort, men risken finns att det blir igen till jul.16) Du glömmer aldrig din hunds födelsedag, men din egen bröllopsdag eller sambos födelsedag kommer du först ihåg efter en vecka.Fel. Har koll på alla födelsedagar, för då får man ju fira med tårta.SLUTSATS:Jag har väl en bit kvar innnan jag kan kallas riktig hundägare, men det finns stor risk att jag kan hamna där förr eller senare.