Åter en tidig morgon, och en hund som vill bita i och på allt och alla. Sent igår kväll kunde man fått henne billigt. Hon skulle till varje pris tugga på möbler, mina kläder, sofftyget, rottingstolarna, sin egen korg, vedkorgen och fan vet allt. Det var fullkomligt omöjligt att avleda och locka med hennes tuggben eller andra tuggtillåtna saker. Och morgonen började knappast bättre. Men efter lite frukost gick det över. När vi hade fått i oss vår egen frukost tänkte vi att vi skulle miljöträna lite. Så vi stoppade in familj och hund i bilen och åkte iväg en liten bit. Åka bil var lite läskigt, men det ordnade upp sig. Vid målet för bilresan blev det en lång promenad, med till största delen hunden buren. Av flera skäl. Ett skäl var att hon inte ville gå så långt, ett annat att små hundar inte ska går för långt. När vi kom hem somnade hon som en gris. Även om vi inte gått så långt hade förmiddagen varit full av nya intryck, och sådant ska enligt litteraturen trötta ut en hund. Och det stämmer. På eftermiddagen hade vi trimbords- och skötselövningar. Hon fick stå på trimbordet medan vi pillade runt i öron, på tassar, klippte lite päls och klor, mest för övnings skull. Det var inte populärt, men gick tillräckligt bra. Efter en vecka med en valp som inte är rumsren, var det sedan dags att skura alla golv. Och då fick sig sopborsten en ordentlig utskälling igen. Vilket är fullt förståeligt, för den försökte faktiskt flera gånger anfalla en stackars värnlös liten valp.

Även idag gick middagen i det italienska kökets tecken. En Arista (fläskstek i ugn kryddad med rosmarin och vitlök) och därtill tärnad potatis. Vansinnigt gott. Och eftersom man är förutseende köpte jag köttet redan igår och har därför kunnat marinera det över natten, vilket gör det mycket mörare. Nu har vi gått hundpromenad, och en snart varm bastu väntar. En bastu är den perfekta avslutningen på en helg och start på en arbetsvecka.