Jag sitter och tittar på mina avslutade omröstningar. Tänk vad mycket viktiga fakta dessa har givit. Lägg därtill alla andras omröstningar, och vi får en nästan oändlig källa till kunskap om saker vi inte ens visste att vi inte visste. Vid ett senare tillfälle ska jag försöka sammanfatta all denna visdom i ett inlägg.

Idag har vi haft delad vårdnad. Jag jobbade förmiddag och var hemma på eftermiddagen. Det fungerade det också. Och idag har vi ytterligare förfinat förmågan att leta godis. Hon är inte ännu så duktig att leta godis, men hon förstår helt klart att det är det hon ska göra när jag säger det. (Däremot har hon jävligt svårt att förstå vad "LÅT BLI DIN JÄVLA HUND" betyder. Det är nog ett sundhetstecken.)

Ikväll var jag på möte i den förening jag är ordförande i. Vi hade bjudit in en föreläsare. Och när hon kommer står jag självklart och hälsar henne välkommen och eftersom jag aldrig har träffat henne förut försöker jag vara formell och ska handhälsa. Då säger hon. Du ska få en kram för det var så länge sedan vi träffades..............Gissa om jag blev ställd? (Svar ja) Generad över mitt dåliga minne? (Svar nej, inte jag inte. Det är jag alldeles för okänsligt för.) Sedan satt jag och lyssnade på henne i en timme, och sakta men säkert återvände minnet. Det lilla jag har.Men detta är inte första gången som människor i det förgångna dyker upp i nuet och jag inte minns dem. Det stör mig att jag inte minns personer. Vissa människor minns jag hur bra som helst, men av någon anledning faller andra bort. Förmodligen för att dom aldrig gjorde något större intryck på mig, eller, förhoppningsvis mer troligt, att jag hade så mycket med mig själv att jag inte var mottaglig för utifrån kommande intryck. Just i detta fallet är det dessutom obegripligt, eftersom hon ikväll gjorde ett mycket stort intryck på mig, vilket hon borde gjort även för 100 år sedan då vi träffades första gången. Men som sagt, nu har minnet återvänt så gott det kunnat. Och jag har lovat att aldrig glömma henne igen.

Jag har aldrig varit med om maken till trög omröstning. Vad är det för fel på min rotmosomröstning? Jag måste säga att det var en av de bästa jag tycker mig ha kommit på. Dessvärre verkar den uppfattningen inte delas av alla. Eller ens speciellt många. Men kom igen nu, rösta lite om mitt rotmos.

Som jag tidigare skrivit någon gång (tror jag) finns det inte många hundböcker värda namnet som vi inte läst innan vi skaffade hund. Nu är vi inne på femte hundägarveckan, och har börjat läsa om böckerna, för att friska upp minnet. Och då behöver man inte läsa många sidor förrän man inser att man fattade inte ett jota när man läste boken första gången. Jag trodde jag fattade, men nu inser jag att det gjorde jag inte alls. Dessutom stämmer inte alltid kartan med verkligheten, och det är fan så svårt att ändra på verkligheten ibland.

Idag när jag lagade lunch fick jag för mig att testa en sak. Jag droppade lite tryffelolja på mitt ena pekfinger och satte under nosen på en tryffelhund som går och dräller härhemma. På samma sätt som vallhundar kan valla får utan övning eftersom det sitter i generna, förväntade jag mig att Ia skulle springa ut i trädgården och börja nosa runt i hasselsnåret på jakt efter mer tryffel. Men icke. Hon tittade misslynt på mitt finger, skällde på det och gjorde sedan ett utfall, ifall tryffeloljan skulle var fientligt sinnad. Tji tryffelsök i dag i alla fall. Jag ska försöka med chokladtryffel i stället.

..och visst är det underbart med vänner. Senaste dagarna har två av mina bästa vänner visat sig från sin bästa sida.(Det för dom för övrigt alltid) Det är ju inte alltid man hinner träffas, eller ens pratas vid på telefon så värst ofta. Det var väldigt länge sedan jag träffade någon av mina vänner. Men idag fick jag ett mejl från en av dem. Med det korta men kärnfulla innehållet -Jag tänker på dig. Hur mycket värmer inte det. Och i helgen ringde en annan vän och vi pratade lite, bl a appropå mitt höga blodtryck. (Omnämnt i ett tidigare inlägg) Eftersom hon vet hur jag fungerar, sa hon till på skarpen att jag måste ta det på allvar och gå till läkare (vilket jag också gjorde i måndags. Nu var det betydligt lägre, men fortfarande för högt för att kallas normalt). Vidare ifrågasatte hon om jag verkligen måste flänga runt på så mycket och om jag måste baka så mycket bullar, bröd och kakor som jag gör. OCh hur mycket betyder inte det, att ha vänner som bryr sig, och till och med törs ge sig på de heliga korna (brödbakning, bullbakning och kakbakning).Fy fan vad man har det bra egentligen